@@@
Hörni vi har inte pratat om den här än. Av nån anledning har den ramlat lite mellan stolarna. Kanske för att DC's försök till att skapa ett Marvelliknande universum med mängder av filmer där alla hjältar äntligen kommer tillsammans i en storfilm inte har varit riktigt lika lyckat som Marvels dito. Avengers smäller helt enkelt lite högre än Justice League. Visst. Stålmannen, Wonder Woman och framförallt Batman är bra hjältar. Men Blixten, Aquaman och Cyborg är ju lite halvtråkiga om vi ska vara ärliga. Sen har ju många vänt sig emot att Zack Snyder valt att göra DC's universum lite för mörkt och allvarligt. Marvel har ju lyckats balansera fint mellan humor, spänning, action och ett uns allvar. Snyder snöar kanske ner sig lite för mycket i att göra allt mörkt och dramatiskt. Ibland kanske vi vill ha lite lättare stunder. Och de finns här i Justice League. Rykten gör dock gällande att det är de scener som Joss Whedon regisserat när Snyder hoppade av projektet pga en familjetragedi. Och det är lite det som är största problemet med Justice League. Det märks att det är två helt olika regissörer som rattat skutan. Ibland är det mörkt och dyster precis som Snyder vill ha det för att i nästa sekund vara skämtsamt, lättsamt och kul precis som Whedon alltid gör det. När hela Justice League står förenade för första gången är det helt klart lika kul som när Avengers väl stod samlade hela gänget för första gången. Men story och skurk (alltså jämför Steppenwolf med Thanos eller ens Loke och nej bara) är långt ifrån lika intressant och underhållande som Avengers. Allt som allt är det här helt okej. Men för att vara en film av den här magnituden vill vi ha mer.
/Surskägget
@@
Marvel or bust. Wonder Woman är cool. Batman är ok. Alla andra kan fara och flyga (och gör det också!)
/Vrångmannen
Visar inlägg med etikett jason momoa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jason momoa. Visa alla inlägg
tisdag 19 juni 2018
lördag 11 oktober 2014
3x Stallone
För ett tag sedan körde Vrångmannen en 3x Stallonespecial. Nu är det min tur.
Shade
@@
Nåt så udda för Stallone som en pokerfilm. Där han dessutom bara har en av birollerna. Stuart Townsend, Gabriel Byrne och Thandie Newton har huvudrollerna som ett litet men skickligt gäng som livnär sig på att bluffa folk på pengar. Nu är det dags att göra en sista stor stöt och vinna en illegal pokerturnering där just Stallone är tippad att vinna. Det är många turer hit och dit och just när man tror att man vet vem som lurat vem så vet man inte ändå. Inget att skriva hem om, men har man inget bättre för sig 90 minuter en söndag och gillar sin Sly kan man alltid slänga på den.
/Surskägget
Bullet To The Head
@@@+
Hahahaha det är ju sånt här Sly ska göra. 80-talsaction galore trots att den gjordes häromåret med Walter Hill av alla människor i registolen. Det här är action som action ska vara. Tuffa karaktärer, både hjältarna och skurkarna, massa oneliners och en handling som bara är en bunt ursäkter för att ta oss från en actionsekvens till nästa. Precis som det ska vara och som vi vill ha det! Jag kan dock inte riktigt sträcka mig till att ge den en fyra även om betyget ligger riktigt, riktigt nära till hands.
/Surskägget
Homefront
@@@
En film Stallone borde spelat huvudrollen i men som han nöjde sig med att bara skriva manuset till. Istället får vi Statham i Slys roll och det är till stor del det som drar ner betyget ett snäpp för mig. Det här är annars precis som Bullet To The Head en gammal klassisk 80-talsactionrulle fast gjord nu. Statham är tuffaste snuten den här sidan Cobra som lämnar snutlivet bakom sig och flyttar med sin lilla dotter till en lugn liten byhåla för att komma undan ett MC-gäng som vill ha död på honom. Väl på plats i byhåla råkar han i bråk med stadens lokala knarkkung (en lysande James Franco) som på grund av en skitsak bestämmer sig för att ge sig på Statham och dottern. Bad mistake. Statham slår sönder hela stadens skurkar och Franco är så arg så han kokar och via Winona Ryder får dit MC-gänget. En sista stor shoot-out innan Statham kan lämna över alla skurkarna och en stad i ruiner till lokala polisen. Det här hade varit en perfekt, jag menar verkligen perfekt, roll för Sly med sina ledsna hundögon som inte vill annat än att bli lämnad ifred men mot sin vilja måste döda hela världen. Statham har helt enkelt inte samma charm som old Sly. Men så kan det vara. Fortfarande en riktigt skön rulle som borde ses.
/Surskägget
Shade
@@
Nåt så udda för Stallone som en pokerfilm. Där han dessutom bara har en av birollerna. Stuart Townsend, Gabriel Byrne och Thandie Newton har huvudrollerna som ett litet men skickligt gäng som livnär sig på att bluffa folk på pengar. Nu är det dags att göra en sista stor stöt och vinna en illegal pokerturnering där just Stallone är tippad att vinna. Det är många turer hit och dit och just när man tror att man vet vem som lurat vem så vet man inte ändå. Inget att skriva hem om, men har man inget bättre för sig 90 minuter en söndag och gillar sin Sly kan man alltid slänga på den.
/Surskägget
Bullet To The Head
@@@+
Hahahaha det är ju sånt här Sly ska göra. 80-talsaction galore trots att den gjordes häromåret med Walter Hill av alla människor i registolen. Det här är action som action ska vara. Tuffa karaktärer, både hjältarna och skurkarna, massa oneliners och en handling som bara är en bunt ursäkter för att ta oss från en actionsekvens till nästa. Precis som det ska vara och som vi vill ha det! Jag kan dock inte riktigt sträcka mig till att ge den en fyra även om betyget ligger riktigt, riktigt nära till hands.
/Surskägget
Homefront
@@@
En film Stallone borde spelat huvudrollen i men som han nöjde sig med att bara skriva manuset till. Istället får vi Statham i Slys roll och det är till stor del det som drar ner betyget ett snäpp för mig. Det här är annars precis som Bullet To The Head en gammal klassisk 80-talsactionrulle fast gjord nu. Statham är tuffaste snuten den här sidan Cobra som lämnar snutlivet bakom sig och flyttar med sin lilla dotter till en lugn liten byhåla för att komma undan ett MC-gäng som vill ha död på honom. Väl på plats i byhåla råkar han i bråk med stadens lokala knarkkung (en lysande James Franco) som på grund av en skitsak bestämmer sig för att ge sig på Statham och dottern. Bad mistake. Statham slår sönder hela stadens skurkar och Franco är så arg så han kokar och via Winona Ryder får dit MC-gänget. En sista stor shoot-out innan Statham kan lämna över alla skurkarna och en stad i ruiner till lokala polisen. Det här hade varit en perfekt, jag menar verkligen perfekt, roll för Sly med sina ledsna hundögon som inte vill annat än att bli lämnad ifred men mot sin vilja måste döda hela världen. Statham har helt enkelt inte samma charm som old Sly. Men så kan det vara. Fortfarande en riktigt skön rulle som borde ses.
/Surskägget
onsdag 9 november 2011
Conan - The Barbarian

Ända sedan jag som liten parvel upptäckte Conan (ja, självklart i Arnies skepnad i gamla klassikern från 1982) har han tillhört en av mina favoritkaraktärer. Jag har slukat alla Robert E. Howards historier om honom (och även en del skrivet av andra författare), jag har plöjt igenom mängder och åter mängder av de fantastiska serietidningarna (allt som publicerades här i Sverige och en hel del av det som inte publicerades här) och självklart sett filmerna gång på gång (av nån anledning har jag dock inte sett teveserien, det måste åtgärdas!). Conans charm ligger i hans naturliga butterhet och brutalitet men också hans lika naturliga beskyddarinstinkt av de svaga och godhjärtade hjältemod. Han tvekar inte att offra sig själv men kommer alltid ut på andra sidan en fight med livet i behåll och ett svärd som dryper av blod. Han är arketypen av den starka bamsebjörnen med ett hjärta av guld och vem älskar inte en sån karaktär? Som det stora Conanfan jag är måste jag inledningsvis säga att Jason Momoa är helt fel i rollen som Conan. Vi snackar en snubbe från Hawaii som ska spela högrest nordbo med kristallblå ögon. Nu blir Conan nån sorts indianliknande barbar och det är ju helt fel på alla plan. Med det sagt fångar Momoa ändå Conans ande om ej hans utseende. Och det är här filmen blomstrar. Man har valt att inte följa någon specifik berättelse om Conan och istället följt böckernas själ och där lyckas man väldigt bra. Ramhandlingen är löst baserad på Conans unga dagar men i det stora hela handlar det mer om att fånga världen han lever i på ett korrekt sätt och känslan och stämningen som genomsyrar böckerna. Och där lyckas man väl. Lite tråkigt kan jag tycka att man ännu aldrig filmatiserat Conans stora kärlek Bêlit och den storyn, men det kanske kommer om det blir en uppföljare vilket jag faktiskt hoppas på. För jag är underhållen hela vägen. Det är en ny actionsekvens vart tredje minut, blodet sprutar över hela skärmen och Conan är precis så brutalt dödlig i strid som han ska vara. Skicka på Momoa ett par blå linser nästa gång så är vi hemma.
/Surskägget
@@
Fulfantasy som fått lite pengar till produktionen. En HELT FEL Conan och en del effekter går inte ens att skratta åt för ilskan har redan tagit över. John Milius version på Oliver Stones manus i början på 80-talet är fantastisk än idag. Men ok, för att säga något halvsnällt. Det är rätt bra fart i den här rullen så man har aldrig riktigt tråkigt. Världens elakaste bov också och hans onda dotter med rakbladsknivar på fingrarna (Rose McGowan). Det här går att titta på i brist på annat men varför ska man det när man kan se Schwarzenegger bita halsen av en gam i klassikern? För du äger väl den? Crom!
/Vrångmannen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)