Stay Cool

@@
En film jag köpte av tre anledningar. 1) Den kostade 19 spänn. 2) Winona Ryder är med i den. 3) Det är en high schoolkomedi. Jag förväntade mig inget speciellt och det fick jag inte heller. Tyvärr var det inte ens en high schoolkomedi då den kretsar kring vuxne Henry (Mark Polish) som återvänder till sin hemstad som vuxen för att hålla ett tal på skolavslutningen (han är numera känd författare). Trots sina framgångar och 20 år borta från staden så ältar han enbart sin skoltid och är fortfarande hopplöst kär i skolkamraten Scarlet (mitt ex Winona). Det ältas en hel del, det försöks bjussas på ett par lama skämt, Chevy Chase dyker upp och undrar var lönechecken är, Winona är förtjusande som alltid (när ska Hollywood ge henne den comeback hon förtjänar!!!?) och Hilary Duff dyker upp i en biroll och stjäl filmen då hennes energi är tusen gånger bättre än alla andras i filmen och oerhört smittsam. Allt som allt borde manuset putsats ett par vändor till. Det finns bra idéer som aldrig riktigt får blomma ut.
/Surskägget

3x Stallone

För ett tag sedan körde Vrångmannen en 3x Stallonespecial. Nu är det min tur.

Shade
@@
Nåt så udda för Stallone som en pokerfilm. Där han dessutom bara har en av birollerna. Stuart Townsend, Gabriel Byrne och Thandie Newton har huvudrollerna som ett litet men skickligt gäng som livnär sig på att bluffa folk på pengar. Nu är det dags att göra en sista stor stöt och vinna en illegal pokerturnering där just Stallone är tippad att vinna. Det är många turer hit och dit och just när man tror att man vet vem som lurat vem så vet man inte ändå. Inget att skriva hem om, men har man inget bättre för sig 90 minuter en söndag och gillar sin Sly kan man alltid slänga på den.
/Surskägget

Bullet To The Head
@@@+
Hahahaha det är ju sånt här Sly ska göra. 80-talsaction galore trots att den gjordes häromåret med Walter Hill av alla människor i registolen. Det här är action som action ska vara. Tuffa karaktärer, både hjältarna och skurkarna, massa oneliners och en handling som bara är en bunt ursäkter för att ta oss från en actionsekvens till nästa. Precis som det ska vara och som vi vill ha det! Jag kan dock inte riktigt sträcka mig till att ge den en fyra även om betyget ligger riktigt, riktigt nära till hands.
/Surskägget

Homefront
@@@
En film Stallone borde spelat huvudrollen i men som han nöjde sig med att bara skriva manuset till. Istället får vi Statham i Slys roll och det är till stor del det som drar ner betyget ett snäpp för mig. Det här är annars precis som Bullet To The Head en gammal klassisk 80-talsactionrulle fast gjord nu. Statham är tuffaste snuten den här sidan Cobra som lämnar snutlivet bakom sig och flyttar med sin lilla dotter till en lugn liten byhåla för att komma undan ett MC-gäng som vill ha död på honom. Väl på plats i byhåla råkar han i bråk med stadens lokala knarkkung (en lysande James Franco) som på grund av en skitsak bestämmer sig för att ge sig på Statham och dottern. Bad mistake. Statham slår sönder hela stadens skurkar och Franco är så arg så han kokar och via Winona Ryder får dit MC-gänget. En sista stor shoot-out innan Statham kan lämna över alla skurkarna och en stad i ruiner till lokala polisen. Det här hade varit en perfekt, jag menar verkligen perfekt, roll för Sly med sina ledsna hundögon som inte vill annat än att bli lämnad ifred men mot sin vilja måste döda hela världen. Statham har helt enkelt inte samma charm som old Sly. Men så kan det vara. Fortfarande en riktigt skön rulle som borde ses.
/Surskägget

3 x Stalllone

Bullet to the Head
@@@
Sylvester Stallone verkar på äldre dagar ha bestämt sig för att vi är tillräckligt många där ute som fortfarande suktar efter de enklare tiderna, actionrullarna utan en massa dataeffekter, superhjältar och drakar, utan att för den skull snåla på tufft och pang pang. Sly spelar en sympatisk hitman som teamar upp med en snut i New Orleans för att förgöra en gemensam fiende. Vi får sköna one liners, ordentligt med action med en lite glimten i ögat och stor kärlek till de tuffa men lite tomma rullar vi växte upp med. Stallone slår som vanligt på charmen och filmen blir bättre av att han spelar huvudrollen. Walter Hill (48 timmar, The Warriors) gör här en comeback som actionfilmsregissör och ger filmen en skön "gamla tider"-look. /Vrångmannen

Escape Plan
@@@
Bara att Stallone teamar upp med Arnold Schwarzenegger är värt två timmar på ögat. Hade det här mästarmötet skett för tjugo år sedan (och dessutom at det är en fängelsefilm, en genre som jag älskar!) så hade jag hoppat upp och ner och skrikit när jag läst om det, samt kissat på mig. Vi får The Stallone and Schwarzenegger Prison Show och det är ungefär så fint som det låter, om det är din kopp te. Riktigt trevligt även om det ibland känns lite hafsigt ihopslängt. Svensken Mikael Håfström (Ondskan, Strandvaskaren, Derailed) gör ett lite oinspirerat men ändå habilt jobb som regissör och myser nog halvt ihjäl sig av att vara på inspelningsplatsen med dessa gamla mastodonter. Jim Caviezel gör en ond och over the top (hehe!) fängelsedirektör. Gott så. / Vrångmannen

Homefront
@@@
Här har Stallone producerat och skrivit manus. Huvudrollen har han gett till sin Expendablespolare Jason Statham. F.d snuten Phil Broker (Statham) flyttar med sin 10-åriga dotter från storstan till redneckcountry. Där gillar dom som bekant inte främlingar. I den lilla hålan är det knarkkungen Gator (James Franco) som styr och ställer. INGEN ska komma dit och röra om i grytan för HONOM. Hehehe, det här är ok. Vi får se Statham sparka stjärt som vanligt men samtidigt finns det ett thrillermoment i filmen som gör att den inte känns som "bara" en actionfilm. Jag är ju väldigt förtjust i den här typen av filmer. Homefront har en del logiska luckor och borde ha varit mycket bättre men den är ändå underhållande på en enkel nivå. Ser framför mig att man borde ha bytt ut Statham mot Stallone, även om Statham funkar ok här. Vi får även se Winona Ryder och Kate Bosworth i väldigt annorlunda roller än man är van att se dom. Sevärt men lättglömt. /Vrångmannen

Star Trek

@@
En gång i tiden när detta sura skägg knappt var en blinking i mjölkbudets öga var jag faktiskt ett fan av Star Trek. Originalserien med Captain Kirk och alvörade Spock med fantastiskt dåliga effekter och plastiga kulisser var hur coolt som helst när man var fem. Sedan växte jag upp och Star Trek exploderade i fyra miljoner olika spin-offs, den ena sämre än den andra och de långfilmer som med jämna mellanrum spottades ur var om möjligt ännu sämre än de dåliga teveserierna. Den här långfilmen är faktiskt den första av alla hundratalet Star Trekfilmer som håller nån typ av klass (nej inte ens första långfilmen är speciellt vidare även om den har sin charm) vilket säkert beror på att man gett filmen en långfilmsbudget och inte en tevebudget. JJ Abrams regisserar och låter det smälla och panga på ofta och mycket. Istället för att fortsätta där teveserierna slutar väljer den här filmen att kika på det som hände innan Captain Kirk blev kapten och innan han och Spock blev polare. Vi får följa dessa ikoner när de fortfarande är unga spolingar som precis får sina första uppdrag. Vilket till stor del är en kul och lite annorlunda vinkel. Sen ska det tjafsas med tidsresor, Leonard Nimoy dimper in 300 år gammal som den gamle Spock och skurkarna ser fånigare ut än någonsin och då faller hela skiten pladask igen. Visst, Manakin Skywalker och Meesa Yousa Toosa Jar-Jar förstörde till stor del Star Warssagan, meeeeeeeeeen det är fortfarande ljusår (ja ljusår) bättre än Star Trek. Bra potential i idén som tyvärr inte mynnar ut i så mycket mer än en axelryckning.
/Surskägget
Tror Vrångmannen tyckte lite som jag. Liiiiiite.

The Dilemma

@@
Som vi tidigare konstaterat är Ron Howard filmvärldens Opel. Här ger han sig i kast med en kärlekskomedi med allas vår Vince Vaughn som gått från superseriös dramaskåds (Från Himmel Till Helvete, A Cool Dry Place, The Cell) till kungen av sköna komedier (Swingers, Made, Old School, Dodgeball, Wedding Crashers) till en parodi på sig själv (Fred Claus, Couple's Retreat). Vince. Vad är det som händer? När tappade du fingertoppskänslan för vad som är en klockren komedi och vad som bara är en lönecheck? Här får vi en viss uppryckning och ett par scener som är superklassiska Vince Vaughn och som får mig att skratta så jag kräks upp förra veckans frukost, men scenerna är alldeles för få. Lite är det säkert Ron Howards fel också som bara vill satsa på säkra kort och som inte låter Vince få det spelrum han behöver. Hursomhelst. Vince råkar se sin bästa polares brud (spelade av Kevin James och Winona "sötast" Ryder) vara otrogen med hunk (rätt tråkige nye "superstjärnan" Channing Tatum). Dilemmat från titeln är huruvida han ska berätta för polaren eller inte. Knasigheter uppstår bla bla bla yadda yadda yadda. Okej rulle som borde blivit mycket bättre. Å andra sidan betydligt roligare än bottennappet Couple's Retreat.
/Surskägget

Spotlight: Djävulen

Eftersom att detta är det 666:e inlägget på bloggen passar det väl sig alldeles utmärkt att titta på en del filmer där Djävulen har en av rollerna.

Omen (1976)
@@@@
Namnet Damien är för mig för alltid förknippat med ondskefulla barn efter att ha sett Omen när jag var liten tonåring. När Gregory Pecks nyfödda bebis dör ser han till att få med sig en annan bebis för att därmed lura sin fru att allt är frid och fröjd. Meeeeeeen ungen är Djävulen in the flesh och allt han vill är att döda alla och ta över världen. Krypande stämning, kuslig unge, ännu kusligare hund och en hel del otäcka dödsfall. Nyinspelningen har jag inte sett, men kan inte tänka mig att den överhuvudtaget kommer i närheten av denna gamla klassiker.
/Surskägget

@@@@
Nyinspelningen är ok men inte mer. Originalet däremot är och förblir en riktig rysarklassiker. Än idag kör folk med klyschan "kolla den elaka ungen i skalpen efter tre sexor" hahaha! Musiken för övrigt förhöjer den onda stämningen. Ett par uppföljare blev det också (där vi får se ondskans snorunge som tonåring och senare vuxen). Regissören Richard Donner gjorde sedan även succé med Superman the Movie och Dödligt Vapenfilmerna.
/Vrångmannen

End of Days
@@
HAHAHAHAHA Arnie slåss mot Djävulen. OCH VINNER!!! HAHAHAHAHAHA! Egentligen borde bara det göra att filmen är en femma.
/Surskägget

@@@-
Jag bjussar till det lite. Sätter man ser ner för att se en film där Arnold Schwarzenegger (som brandman hahaha!) kommer djävulen på spåren så vet man att det blir dumt och skoj. Fan, bitvis riktigt ösig den här men man skrattar lika mycket åt det underhållande dravlet.
/Vrångmannen

The Exorcism of Emily Rose
@@@@
Riktigt läbbigt och obehagligt rysardrama där en till synes normal ung kvinna plötsligt börjar tala i tungor och säger attt hon är en demon från helvetet. Är hon galen eller lärde hon sig flytande Latinska på en kvart samt buktalning? Jennifer Carpenter (tv-serien Dexter, Quarantine) gör ett gripande och otäckt porträtt av Emily Rose och filmen pendlar mellan nagelbitarrättegångsdrama och skräckinjagande tillbakablickar på vad som hände med Emily. Baserad på en verklig händelse vilket gör det mer obehagligt, sann eller inte. Se den!
/Vrångmannen

Lost Souls
@@@
Winona Ryder är med i en liten kristen grupp som misstänker att Ben Chaplin kommer att vara värd för Djävulen när denne ska bli kött och blod och ta över världen. För att vara på den säkra sidan börjar hon hänga lite med honom. En del tycker säkert den här rullen är lite långsam men jag tycker att den följer samma anda som t ex Omen. Mycket stämning och krypande kusligheter som sakta men säkert bygger upp mot det perfekta slutet utan att ha 38 skrämselchocker varje minut. Regissören Janusz Kaminski är Spielbergs hovkameraman och Lost Souls är därför desutom skitsnygg.
/Surskägget

@@+
Än idag så får jag lite gåshud av den här filmen. Det finns ett par scener som är galet nerviga. Visst är den både snygg och har en viss krypande stämning. Den skulle dock varit så mycket bättre med alla dessa förutsättningar.
/Vrångmannen

Exorcisten
@@@@@
Linda Blairs huvud snurrar 360 grader, hon våldsonanerar med ett krucifix, spyr ärtsoppa på Max von Sydow och hotar att döda alla och ta över världen med äckligt guttural röst som får det att krypa i skinnet bara jag tänker på filmen. Kan vara den på riktigt läskigaste film jag sett. Tog mig knappt igenom den och kommer aldrig - aldrig - se om den. Lysande.
/Surskägget

@@@@@
En av de största i genren och bevisar än en gång "they don't make 'em like they used to". Filmhistoria.
/Vrångmannen

Angel Heart
@@@
Robert DeNiro är Louis Cypher (eller Lucifer hehehehe). Mickey Rourke en privatdeckare som ska fånga en snubbe som är skyldig herr Cypher saker och ting. OBS SPOILER! Det visar sig dock att det är Rourke själv som är skyldig sin själ. Lisa Bonet visar tutten och alla som kom ihåg henne som oskyldigt söt från The Cosby Show satte kaffet i vrångstrupen. Återigen är det framförallt stämningen som gör filmen samt att Rourke är lysande naturligtvis.
/Surskägget

@@@@
En skitsnygg och stämningsfull helvetes-film-noir av ofta lysande Alan Parker.
/Vrångmannen

The First Power
@@@
Egentligen är jag väl helt galen som ger den här en trea för att den är förmodligen pissusel idag. Det finns en charm jag inte riktigt kommer ifrån och jag minns den ju från den gamla fina vhs-tiden eftersom jag inte har sett den på över 15 år minst. Lou Diamond Phillips (La Bamba, Young Guns) är en snut på jakt efter en mördare som får sina krafter direkt från djävulen. Coolt och läskigt pianoscore och blodiga mord mellan shoot outs och jakter. Saknar lite den här tiden. Actionskräckisen. En bortglömd genre. Snyft.
/Vrångmannen

Hellbound
@@@
Hahahaha den här egentligen också helt wack men fan mysigt underhållande till groggen. Chuck Norris roundkickar djävulen hahahahahahaahahaahaaa! Läs recensionen i vår Chuckspecial här.
/Vrångmannen

The Informers

@@@

Den här filmen borde varit mycket bättre. 1. Baserad på Bret Easton Ellis roman med samma namn och med manus av honom själv. 2. Med Mickey Rourke, Winona Ryder, Billy Bob Thornton, Kim Basinger, Brad Renfro och en förvånansvärt bra Chris Isaak som alla gör ett mer än bra jobb, speciellt Renfro i vad som tyvärr blev hans sista film. 3. Utspelas på 80-talet och handlar om både vuxna och ungdomar som är desillusionerade och mest spenderar sina dagar med att knulla och droga eller kröka.

Jag tror att misstaget var att sätta en kille från Australien i registolen. Vad fan vet han om de lyxigaste glansdagarna i dekadensens Hollywood under tidigt 80-tal? Nej. En kille som var med då det begav sig hade behövts bakom kameran så att han (eller hon för all del) kunnat instruera sina unga skådisar hur saker och ting faktiskt var. Sen är det ofrånkomligt att jag jämför filmen med Less Than Zero med en fantastisk Robert Downey Jr och det är kanske inte helt rättvist. I vilket fall saknas en tydlig röd linje bland alla dessa olika karaktärer vi får följa och när filmen är slut känns det som att vi borde fått mer avslut kring de olika historierna. Dock gnäller jag kanske för mycket. Tycker som sagt skådisarna är riktigt bra, både kända och okända, med Renfro som absolut spjutspets tätt följd av Rourke. Gillar man sitt 80-tal (och det gör jag) är detta en rulle man helt klart bör se.

/Surskägget

Julkalendern 21 dec: Little Women

@@@@

Nej jag skäms inte att ge den en fyra! Winona Ryder är sötast och bäst och därmed basta! Detta är ännu en i raden av många inspelningar av en mycket populär bok med samma namn (en annan riktigt bra version är den från 1933 med Katharine Hepburn i huvudrollen) och det är lätt att förstå varför den filmatiserats gång på gång. Det är en tidlös berättelse om syskonskap, kärlek, uppväxt och familj. Och jul förstås. Även om inte hela filmen utspelas kring julen får vi många fina scener från julfirandet hos familjen March som det hela handlar om. Vi får träffa fyra systrar March spelade av Ryder, Samantha Mathis, Claire Danes och Trini Alvarado (även Kirsten Dunst spelar en av systrarna som mindre). Det är mitt under inbördeskriget i USA och pappan är ute och på slagfältet. Mamma Susan Sarandon får ta hand om ruljangsen hemma samtidigt som döttrarna blir kära i Christian Bale och Eric Stoltz, åtminstone tills Gabriel Byrne dyker upp och snor Ryders hjärta. Fullt med duktiga skådisar med andra ord och för alla som gillar sina kostymfilmer är detta förstås rena rama....wait for it...julafton!

/Surskägget

@@+
Nö nö nö nöööö! Tjejerna är glada. Nö nö nö nöööö! Nu hände det något tragiskt. Nö nö nö nöööö! Dom håller ihop i vått och torrt. Nö nö nö nöööö! Skruva på stråkarna så tårarna rinner och pengarna flödar..
Hehehe ok jag ska vara hyggligt snäll. Den här snyftaren är klockrent riktad åt en kvinnlig publik om man ska vara Hollywoodpengsynisk och de som förmodligen älskade den gamla romanklassikern. Så vitt jag förstår det så har Little Women filmats flertalet gånger genom åren (bl.a med Katherine Hepburn 1933) och även satts upp som pjäser och dyligt. Nö nö nö nöööö! Jänkarnas alldeles egna Barnen från Frostmofjället (fast mer påkostad och med stora stjärnor). Inget för den här vrånga gamla gubbjäveln men den är väl knappt ok, typ.
/Vrångmannen

Great Balls of Fire

@@@

You shake my nerves and you rattle my brain, too much love drives a man insane, you broke my will, oh what a thrill, goodness gracious great balls of fire! The Killer Jerry Lee Lewis blev känd i samma veva som Elvis, Johnny Cash och Buddy Holly men en sak är jävligt säker - The Killer var spritt språngande galen jämfört med de andra storstjärnorna. Han tuttade eld på pianot långt innan Hendrix kopierade akten genom att tutta eld på guran under Woodstock, han satte skräck i hela den kristna moralistiska befolkningen och han hade tjejer skrikande efter sig på gator och torg. Hit efter hit levererades och listplaceringarna låg allt som oftast kring nummer ett. Tills han fick för sig att gifta sig med sin 13-åriga kusin. Där dog den karriären snabbare än du kan säga: "Luktar det inte lite pedofil här?". Till Jerry Lees försvar ska väl sägas att många gjorde så i Södern på den tiden och att han och Myrna var ihop i 13-14 år innan de skilde sig. Men seriöst. En trettonåring. Inte okej mr Lewis! Filmen koncentrerar sig på storhetstiden under femtiotalets slut och ger tyvärr ingen djupare inblick i livet efter motgångarna (mer än att vi får allt summerat i ett par snabba klipp där Dennis Quaid i rollen som Jerry Lee är apfull och olycklig). Musiken rockar förstås, Quaid är bra som The Killer och söta Winona Ryder är klockren som lilla kusinfrugan.

/Surskägget

Vad Hände? a k a Skådisar Som Var Hur Kända Som Helst Men Som Tvärdog Karriärsmässigt - del två Winona Ryder

Det fanns en tid innan jag träffade den tjej som kom att bli min fru då jag var fullständigt, komplett och upp över öronen förälskad i Winona Ryder. Med sina rådjursögon, valet av udda och bräckliga karaktärer och klassiska filmstjärneskönhet varvat med fyrtio rejäla skopor talang kunde jag bara kapitulera efter att ha sett henne för första gången i Beetle Juice.
Hon syntes överallt hela tiden. Alla stora tidningar som Rolling Stone och liknande slogs om att ha henne på omslagen och fyllde hyllmetrar med välskrivna och djuplodande intervjuer. Till och med här hemma i Sverige fanns Winonafebern. Lukas Moodysson skrev en helsida i Expressen om hans ”kärlek” till Winona (om jag minns rätt, kan ha varit nån annan än Moodysson).
Mellan 1986-1996 snittade hon två filmer per år, ibland hann hon med tre rentav. Och varje film befäste ytterligare hennes totala dominans. Beetle Juice, Heathers, Edward Scissorhands, Night On Earth, Dracula, Oskuldens Tid, Reality Bites, Alien: Resurrection och Girl, Interrupted talar alla sitt tydliga språk. Här hade vi en talangfull och het skådis som klarat övergången från tonårsstjärna till vuxenstjärna.
Trodde vi.
Sen skedde den ökända incidenten med snatteriet och löpsedlarna var helt plötsligt inte fyllda av lovord. Karriären stendog. Pang. Och när hon väl är med i nåt större som senaste Star Trek är det i små biroller. Hollywood som kan förlåta Robert Downey Jr allt han gör dissade Ryder för ett litet snedsteg. Stories om en förvirrad pillerknaprande Ryder räckte för att sänka henne helt. Hade hon bara varit 15 år yngre och hetat Lindsay Lohan hade hon kommit undan även med det, men nej nej (å andra sidan när gjorde Lohan nåt vettigt sist).
Tack och lov har vi fortfarande alla gamla filmer att sitta och mysa till och förhoppningen att Ryders comeback dyker upp en dag i framtiden.
/Surskägget

PS. Hon är fortfarande sötast!

Star Trek (2009)

@@@

Space. The Final Frontier. Captains log..bla bla bla. Nyss sett det nya hoppet för Star Trek franchisen. Efter gamla tv-serier, nya tv-serier och flertalet filmer genom tiderna om rymdskeppet USS Enterprise, Kapten James T Kirk, Mr Spock och resten av besättningen och dess äventyr var det alltså dags att ta in Star Trek rejält i 2000-talet. J. J Abrahams (skaparen av serierna Alias, Lost m.fl) kokar här ihop en hyfsad fartfylld och hipp soppa där vi följer besättningen som unga kadetter och på deras första riktiga mission. James Kirk är en ung bråkstake av rang men har ändå en ledares blod i ådrorna. Spock är ung och lite tunn men kan greppa din axel så du svimmar för det är logiskt. Det är lite lagom med sexigt, rock n roll, svordomar och handkamera för att vi ska fatta att det här är Star Trek i helt ny dräkt. Det vinkas hela tiden lite hemligt åt nörd..förlåt fansen (läs: Trekkers eller Trekkies hehehe) men på det stora hela är det tänkt att alla ska hänga med i historien från början och gilla den här världen. Allt berättas i snabbt tempo och det bjuds på en hel del snygg action, massor av specialeffekter (MASSOR!) och humor. Winona Ryder glimtar förbi i en 65 sekunders biroll och Eric Bana gör en hygglig skurkroll som tyvärr kastas bort. Det var aldrig tråkigt men efter en stund var jag bedövad av alla krascher och laserljud. Inget speciellt men heller inte dåligt på något sätt. Det kändes bara som att filmen inte riktigt var menad för mig även om filmskaparna gjorde sitt yttersta för att dra mig och alla andra som står utanför Trekvärlden in i historien. Rekommenderas som högljudd actionunderhållning i väntan på de riktiga sommarfilmerna (Tarantino!!).

/Vrångmannen

The Ten

@@
En novellfilm där tio kortfilmer som alla är baserade på ett av de tio budorden knyts ihop främst genom Paul Rudd som genom sin karaktär presenterar varje film samtidigt som han skiljer sig från Famke Janssen och skaffar sig Jessica Alba som älskarinna. Kortfilmerna är varierande i kvalitet och längd, men fokus ligger på humor. Bäst är ”Thou Shall Not Steal” där Winona Ryder blir kär i en buktalardocka, stjäl den från ägaren, skiljer sig från sin man och sticker på kärleksresa med dockan, samt ”Thou Shall Not Covet Thy Neighbors Goods” där Liev Schreiber konkurrerar med sin granne om vem som kan köpa flest CAT-Scanmaskiner. Kul för stunden men inget sådär superspeciellt.

/Surskägget


@@@
Själv hade jag skoj åt den här rullen i biomörkret (visades på Filmfestivalen). Visst varierar kortfilmerna i kvalitet men de flesta är riktigt roliga. Den har en lite speciell typ av humor som inte passar alla (det var ofta tyst i biosalongen när jag själv vred mig av skratt). Det enda jag hade lite svårt för var hjust ur historierna knöts ihop av Paul Rudd och hans skilsmässa vilket kunde ha gjorts mycket roligare. En annorlunda men ofta mycket rolig film.

/Vrångmannen