I satans klor (The Devil's Rain, 1975)

@
Hahahaha! Sluuutaaa! Ernest Borgnine (som halvget!) leder en satansekt med sina mystiska krafter. Avhopparen William "Kirk" Shatner försöker stoppa honom. Tom Skerritt likaså. John Travolta skymtar förbi i sin filmdebut. Folk smälter till höger och vänster i för långa och degiga scener och djävulsmusik a'la The Omen, fast sämre, brölar på. Anton Lavey, grundaren av Church of Satan, var tydligen med som rådgivare under filminspelningen. Varför då? Vem pröjsade honom? Det här är så kackigt så jag vet inte vad jag heter så säg.
/Vrångmannen

The Witch (2015)

@@@
Det här är rätt obehagliga grejer och absolut inte för alla. Jag kommer snart till varför. 1600-talet (inga mobiltelefoner eller automatvapen hurra!). En kristen familj på en skitig gård vid utkanten av den stora mörka skogen. Den nyfödda bebisen försvinner spårlöst, skörden far illa och någonting lurar i mörkret. Ouff! Det gick precis en ilning genom kroppen när jag skrev det här! Jag måste tända lite fler lampor om jag ska våga fortsätta skriva... Inget skämt! Så. Lite ljusare. Puh! The Witch gör alla rätt när det gäller mörk stämning och illavarslande omen. Den vinner på att vara annorlunda på många plan genom att sakta ta sig tid att berätta storyn samt bygga upp ett rejält obehag. Den känns också väldigt autentisk. Skitigt värre på den tiden och diska träbesticken för..! På minussidan så är The Witch också lite för knarkigt knepig och skev på sina håll. Ibland riktigt creepy men ibland bara weird liksom. Kanske på gott och ont. Sen har vi ju musiken (eller rättare sagt ljuden) som kan antingen irritera eller bjuda på många mardrömsnätter. Jag har inte bestämt mig men tänker fan inte lyssna igen. Nåväl, ett högst godkänt och otäckt rysardrama bjuds man på med ett utomordentligt genombrott av Anya Taylor-Joy (Split, Morgan) i huvudrollen.

UTMANING FILM NR 1: The Witch blir alltså nummer ett i utmaningen till Surskägget: "Se minst fem av årets 31 skräckrullar". Barn. Djävulen. Mörka skogen. Artsy-fartsy. What's not to like Skägget hahaha?! Pass eller ressis?

/Vrångmannen

(finns att ses på bl.a SF Anytime)

...........................................................................

Jag hänvisar till nedan Youtubeklipp och ber i framtiden att inte bli störd med liknande artsyfartsytrams.

 /Surskägget

Julkalendern 17 dec - Here Comes the Devil

@@

Mexikanska skräckfilmer växer ju inte på trän och man behöver inte tjata länge på den här Vrångmannen för att han ska kika lite glatt på vad andra länder har att erbjuda. I synnerhet när det gäller skräckfilm. Here Comes the Devil verkade ju ha allt man vill ha. Otäcka ungar, djävulen, hyllning till 70-talets rysare och lite lesbisk sex (hahaha!). En till synes kärnfamilj är på bilsemester. Ungarna, en liten pojke och flicka, tjatar om att de vill strosa runt och titta lite när familjen stannar vid en mack. Plötsligt är kidsen borta. Efter ett mardrömsdygn så återfinns dom. De säger att de har lekt i en grottai närheten. Familjen pustar ut men någonting står inte längre rätt till med barnen. Låter ju smaskens, inte sant? Innan denna inledning så har det hunnits med lite lesbisk sex i en inledningsscen som snart går över till skräck (och ytterligare en sexscen mellan föräldrarna i bilen...). Here Comes the Devil är en sådääär film. Den har bra idéer, men det blir liksom inget riktigt av det. Lite artsy-fartsy och FEL sorts hyllning till det 70-tal jag i allafall älskar. Den skräms till ibland mellan varven och bjussar på ett slut som är bonkers, förvirrande och otillfredställande. Skulle Surskägget våga se den här (ni vet ju vad han tycker om djävulen och besatta barn) skulle han bli så arg så han vågade se allt i genren, på pin kiv. Allt.
/Vrångmannen

Sinister

@@
Tänk vad känslig man kan vara dagen efter en fest. Om något luktar lite unket så är det tio gånger värre på bakfyllan. Man är hungrig men kan inte äta. Man är törstig men kan knappt dricka vatten. Vanliga ljud kan låta som explosioner i skallen. En dålig skräckis kan bli fasansfull. Sinister blev en sådan. I bakfyllan. Ethan Hawke spelar en alkoliserad författare som skriver om riktiga seriemord. Han flyttar in med sin familj i ett hus, där en annan familj mördats tidigare, för att lösa fallet och skriva den efterlängtade succéboken. Han hittar en låda med gammal 8mm-film på vinden som visar hemska saker. Vad är det som händer? Det mesta i Sinister känns krystat. Det skapas förutsättningar så man som filmskapare ska kunna skrämmas och man skiter i hur krystade scener man spottar ur sig bara det är ruskigt. Vilken annan dag som helst skulle jag ha gäspat och tittat på klockan flera gånger. Känslig i huden efter festkväll var det riktigt svårt att värja sig mot den simpla skräcken och jag svalde allt med hull och hår. Sinister är alltså ingen bra film egentligen. Alls. Precis när man tycker att det börjar bli lite intressant så gör den ”fel” igen. Intressant är dock att betyget inte kan bli det sämsta eftersom jag ändå blev rädd, vilket är vad en skräckfilm i första hand ska göra. Att skrämmas. Regissören Scott Derrickson har skrämt mig tidigare med den klart överlägsna The Exorcism of Emily Rose. Den såg jag också bakis och blev livrädd. Har sett om den på senare tid och tycker inte alls den är lika läskig, däremot fortfarande en habil thriller–rysare. Sinister är varken habil eller stabil. Den är en dålig skräckfilm som lyckades skrämmas. Är det dåligt?
/Vrångmannen

Skräckfilm nr 22

Lisa and the Devil (1972 eller 1975)
@@+
Surrealistisk mardrömsrysare av kultregissören Mario Bava. Lisa (Elke Sommer) turistar i en liten spansk stad men kommer bort från turistgruppen. Hon yrar iväg vilse och hamnar i ett hus med konstiga människor, bl.a Telly ”Kojak” Savalas och sen blir det lite mord och konstigheter. Jag vet att Bava har många fans så då måste man ju väl trippa på tårna? Fel. Det här är ok men inte mycket mer. Riktigt obehaglig stämning och snyggt på sina ställen men också bitvis tråkigt så man gäspar. Lisa and the Devil har länge legat på min lista över filmer som skall ses och jag brukar ofta hitta positiva saker att säga om sådana här ”klassiker” och överlag gilla dem. Tydligen så har det släppts två versioner av den här när man läser om den på nätet. Bavas originalversion (1972) och en version med en hel del nyinspelat material (1975) som skall vara bedrövlig och släpptes som "The House of Exorcism". Jag utgår ifrån att jag sett Bavas original (främst för det inte är någon exorcism i rullen jag såg) men är inte säker faktiskt. Hittade ingen vettig trailer så kolla in den här stillbildshyllningen istället.
/Vrångmannen

Skräckfilm nr 16

Race With the Devil (1975)
@@@
När en film är knasig och lite spännande samtidigt. Warren Oates och Peter ”Easy Rider” Fonda är motorcykelentusiaster som med sina fruar åker på semester i husbil. När de stannat för natten i ett skogsparti så blir de vittne till en satanistisk ritual där en naken kvinna offras åt hin håle. De blir upptäckta och flyr med satanisterna hack i häl. Härligt med lite Nu blåser vi snuten möter The Omen hahaha! Nä, det här ok för vad det är, hygglig underhållning faktiskt även om jag tycker det är lite för bananas att blanda dessa genrer på det här sättet. Det finns faktiskt en ännu bättre film här någonstans om man tonade ner tokerierna. Hur kan man ha två killar snacka om motorcyklar i tre kvart och sen folk i särk anfalla från träd? HAHAHAHA! En remake idag skulle helt klart vara intressant. Nåväl, den här lättsamma burning-rubber-thrillern får duga så länga. Du har i alla fall aldrig sett galnare satanister och det verkar som de är överallt. Vem kan våra hjältar egentligen lita på? Biljaktsrysare.
/Vrångmannen

Skräckfilm nr 8

The Sentinel (1977)
@
Det är inte lätt att hitta skräckfilmer man inte har sett (eller såg för 20-25 år sedan som det kanske är dags att se om). Ännu svårare verkar det vara att hitta någonting som faktiskt går att titta på. Så mycket skräp, så lite tid. Här är ytterligare en stinkbomb. Michael Winner, regissören till bl.a de första Death Wishrullarna, ger oss en fantastisk uppvisning i hur man inte ska göra skräckfilm, alls. Han bjussar även på utsvängda brallor, discomusik och så mycket in och utzoomningar så man vill kräkas. En kvinnlig modell flyttar in i ett gammalt hyreshus i Brooklyn som utan hennes vetskap fungerar som helvetets portar. ”Otäcka” händelser följer. Det gör även ett galet överspel av Rockys ”farsa” Burgess Meredith. The Sentinel är i grund och botten en rätt schysst historia faktiskt, även om det kanske inte låter så här. Det borde inte gå att göra en så här lam rulle av materialet till hands. Den är baserad på en hyfsat framgångsrik roman och man kanske skulle läst den istället. Jag minns att jag såg trailern som liten och blev rädd för kladdiga ansikten. Gäspningarna idag verkar inte upphöra. Hoppas jag snart får se något som åtminstone är värd tiden framför teveskärmen för det här är ju helt sanslöst.
/Vrångmannen

Skräckfilm nr 7

The Evil (1978)
@
HELA RECENSIONEN ÄR EN ENDA STOR SPOILER P.G.A TOTAL TRISTESS! Psykologen C.J. (Richard Crenna från Ramborullarna och Hot Shots part Deux!) och hans fru köper ett gammalt hus. De tänker rusta upp det över sommaren och starta ett drogrehabiliteringshem. Med hjälp av lite annat löst folk så börjar de måla och städa. Det dyker upp ett spöke som försöker varna frun om att något ont bor i huset. En av polarnas schäferhundar beter sig konstigt och går så småningom till attack mot strupar. Alla dörrar och fönster går plötsligt inte att öppna och snart dör alla på konstiga sätt utom psykologen och frun som knappt verkar bry sig bara de själva klarar sig. De går ner i källaren och träffar djävulen (Victor Buono) i ett vitt rum. Han säger att det är kört men frun hugger honom med ett järnkors i magen och de lyckas sedan ta sig ut ur huset. Det låter rätt kul såhär nu när jag skriver men det är det icke! Tyvärr skittråkigt istället för b-skoj. Så sämst men det borde man väl ha hajat. Musiken är rätt schysst och bitvis creepy men det hjälper föga. Undvik som pesten!
/Vrångmannen

Skräckfilm nr 6

Rosemary’s Baby (1968)
@@@@
Redan i öppningen när kameran sveper över New York och vi hör en kvinna nynna på en enslig vaggvisa så vet vi att något inte står rätt till i den stora staden. Det unga och lyckliga paret Rosemary (Mia Farrow) och Guy (John Cassavetes) flyttar in i en stor lägenhet. De blir snart väldigt goda vänner med grannarna i huset som märkligt nog är pensionärer hela bunten. Parets plan är att snarast skaffa ett barn och plötsligt börjar märkliga och skrämmande saker hända runt Rosemary. Är det bara i hennes fantasi eller sker det på riktigt? Det lilla liv hon bär på inom sig verkar ha en större betydelse än hon kunnat ana. Roman Polanskis adaption av Ira Levins roman är idag en märklig men rätt rik upplevelse. Jag såg filmen för 25-26 år sedan så det kändes som om jag kunde se om den idag med färska ögon. Rosemary’s Baby är verkligen en helt annan film än den jag minns från tidiga tonåren. Sakta men säkert bygger den upp spänningen och bjuder samtidigt på en hel del kolsvart humor. Jag ser faktiskt filmen mer som en mörk komedi än övernaturlig thriller även om det ofta går hand i hand. Polanski är ju en galen gubbstrutt till vardags men film kunde han. En gedigen mysrysare och ett gott hantverk hela vägen.
/Vrångmannen

@@@@
Det här är ju creepy som fan hela vägen från förtexter till sluttexter. Den kusliga stämningen är ständigt närvarande även i scener där det egentligen inte händer något som bör uppfattas som kusligt. Givetvis manipulerar Polanski oss med kameravinklar, åkningar och musik, liksom med miljöer och skådisar för att få till den här obehagliga känslan. Mia Farrow är klockren som den storögda, lite naiva och oskyldiga hjältinnan som sakta men säkert inser att hon är utsatt för någon typ av komplott. Eller är hon bara galen? Det fina är att vi aldrig får veta säkert förrän precis i slutscenen som därmed också blir så mycket starkare. Sen både kan och bör man tycka rätt så illa om Polanski med tanke på våldtäkten han flytt från. Genialitet inom ett kulturellt område förlåter inte idioti i livet.
/Surskägget

The Last Exorcism

@
Skingra er gott folk! Inget att se här, inget att se här! Hahaha! “Skräckis” berättad “dokumentärt”. Vi följer en ung och busig präst som utför exorcismer han själv inte tror på. Han ska göra en sista exorcism för att avslöja att allt är fejk, väljer ut ett brev där en familj långt ute på landet ropar efter hjälp och beger sig dit med kamerateamet. Snart går det upp för honom att den unga damen han är där för att låtsashjälpa kanske är besatt på riktigt. Det börjar bra och de första 10 minuterna är riktigt sevärda men sen ledsnar man snabbt. Mitt första problem är att den just är filmad som en dokumentär. Man märker direkt att The Last Exorcism skulle vinna mycket på att berättas enligt hollywoods alla klassiska medel A och O dvs som RIKTIG FILM! Mitt andra problem är att den är så lam och snäll i all “terror”(fick PG13 stämpel i USA och verkar ha siktat på det…). Ashley Bell som spelar den unga troende tonårsflickan som kanske är besatt är riktigt bra och man får en liten rysning av hennes blick ibland men överlag höjs inte pulsen nämnvärt i biosalongen. The Last Exorcism misslyckas således på i stort sett alla plan. Den är inte otäck, har enerverande handkamera från ett dokumentärteam som rusar omkring och ibland fattar man inte ens vad de håller på med, tänk er “sådär gör väl ingen?”. Eli Roth (Hostel 1 & 2, Cabin Fever) har producerat den här från mobiltelefonen. Det finns mer som jag inte kan gå in på utan att avslöja för mycket men den här rysarfarsen slukar jag med hull och hår, det kittlar lite i magen och sen fiser jag ut temat till Exorcisten ur röven! Tömd och glömd.
/Vrångmannen

Fotnot: Surskägget har svårt att se filmer om besatthet och djävulen. Jag har försökt få honom att se thrillern The Exorcism of Emily Rose i flera år nu men han tokvägrar. Den här kan du se skägget, jag lovar. Men å andra sidan vad fan ska du det för?

Spotlight: Djävulen

Eftersom att detta är det 666:e inlägget på bloggen passar det väl sig alldeles utmärkt att titta på en del filmer där Djävulen har en av rollerna.

Omen (1976)
@@@@
Namnet Damien är för mig för alltid förknippat med ondskefulla barn efter att ha sett Omen när jag var liten tonåring. När Gregory Pecks nyfödda bebis dör ser han till att få med sig en annan bebis för att därmed lura sin fru att allt är frid och fröjd. Meeeeeeen ungen är Djävulen in the flesh och allt han vill är att döda alla och ta över världen. Krypande stämning, kuslig unge, ännu kusligare hund och en hel del otäcka dödsfall. Nyinspelningen har jag inte sett, men kan inte tänka mig att den överhuvudtaget kommer i närheten av denna gamla klassiker.
/Surskägget

@@@@
Nyinspelningen är ok men inte mer. Originalet däremot är och förblir en riktig rysarklassiker. Än idag kör folk med klyschan "kolla den elaka ungen i skalpen efter tre sexor" hahaha! Musiken för övrigt förhöjer den onda stämningen. Ett par uppföljare blev det också (där vi får se ondskans snorunge som tonåring och senare vuxen). Regissören Richard Donner gjorde sedan även succé med Superman the Movie och Dödligt Vapenfilmerna.
/Vrångmannen

End of Days
@@
HAHAHAHAHA Arnie slåss mot Djävulen. OCH VINNER!!! HAHAHAHAHAHA! Egentligen borde bara det göra att filmen är en femma.
/Surskägget

@@@-
Jag bjussar till det lite. Sätter man ser ner för att se en film där Arnold Schwarzenegger (som brandman hahaha!) kommer djävulen på spåren så vet man att det blir dumt och skoj. Fan, bitvis riktigt ösig den här men man skrattar lika mycket åt det underhållande dravlet.
/Vrångmannen

The Exorcism of Emily Rose
@@@@
Riktigt läbbigt och obehagligt rysardrama där en till synes normal ung kvinna plötsligt börjar tala i tungor och säger attt hon är en demon från helvetet. Är hon galen eller lärde hon sig flytande Latinska på en kvart samt buktalning? Jennifer Carpenter (tv-serien Dexter, Quarantine) gör ett gripande och otäckt porträtt av Emily Rose och filmen pendlar mellan nagelbitarrättegångsdrama och skräckinjagande tillbakablickar på vad som hände med Emily. Baserad på en verklig händelse vilket gör det mer obehagligt, sann eller inte. Se den!
/Vrångmannen

Lost Souls
@@@
Winona Ryder är med i en liten kristen grupp som misstänker att Ben Chaplin kommer att vara värd för Djävulen när denne ska bli kött och blod och ta över världen. För att vara på den säkra sidan börjar hon hänga lite med honom. En del tycker säkert den här rullen är lite långsam men jag tycker att den följer samma anda som t ex Omen. Mycket stämning och krypande kusligheter som sakta men säkert bygger upp mot det perfekta slutet utan att ha 38 skrämselchocker varje minut. Regissören Janusz Kaminski är Spielbergs hovkameraman och Lost Souls är därför desutom skitsnygg.
/Surskägget

@@+
Än idag så får jag lite gåshud av den här filmen. Det finns ett par scener som är galet nerviga. Visst är den både snygg och har en viss krypande stämning. Den skulle dock varit så mycket bättre med alla dessa förutsättningar.
/Vrångmannen

Exorcisten
@@@@@
Linda Blairs huvud snurrar 360 grader, hon våldsonanerar med ett krucifix, spyr ärtsoppa på Max von Sydow och hotar att döda alla och ta över världen med äckligt guttural röst som får det att krypa i skinnet bara jag tänker på filmen. Kan vara den på riktigt läskigaste film jag sett. Tog mig knappt igenom den och kommer aldrig - aldrig - se om den. Lysande.
/Surskägget

@@@@@
En av de största i genren och bevisar än en gång "they don't make 'em like they used to". Filmhistoria.
/Vrångmannen

Angel Heart
@@@
Robert DeNiro är Louis Cypher (eller Lucifer hehehehe). Mickey Rourke en privatdeckare som ska fånga en snubbe som är skyldig herr Cypher saker och ting. OBS SPOILER! Det visar sig dock att det är Rourke själv som är skyldig sin själ. Lisa Bonet visar tutten och alla som kom ihåg henne som oskyldigt söt från The Cosby Show satte kaffet i vrångstrupen. Återigen är det framförallt stämningen som gör filmen samt att Rourke är lysande naturligtvis.
/Surskägget

@@@@
En skitsnygg och stämningsfull helvetes-film-noir av ofta lysande Alan Parker.
/Vrångmannen

The First Power
@@@
Egentligen är jag väl helt galen som ger den här en trea för att den är förmodligen pissusel idag. Det finns en charm jag inte riktigt kommer ifrån och jag minns den ju från den gamla fina vhs-tiden eftersom jag inte har sett den på över 15 år minst. Lou Diamond Phillips (La Bamba, Young Guns) är en snut på jakt efter en mördare som får sina krafter direkt från djävulen. Coolt och läskigt pianoscore och blodiga mord mellan shoot outs och jakter. Saknar lite den här tiden. Actionskräckisen. En bortglömd genre. Snyft.
/Vrångmannen

Hellbound
@@@
Hahahaha den här egentligen också helt wack men fan mysigt underhållande till groggen. Chuck Norris roundkickar djävulen hahahahahahaahahaahaaa! Läs recensionen i vår Chuckspecial här.
/Vrångmannen