Skräckfilm nr 6

Rosemary’s Baby (1968)
@@@@
Redan i öppningen när kameran sveper över New York och vi hör en kvinna nynna på en enslig vaggvisa så vet vi att något inte står rätt till i den stora staden. Det unga och lyckliga paret Rosemary (Mia Farrow) och Guy (John Cassavetes) flyttar in i en stor lägenhet. De blir snart väldigt goda vänner med grannarna i huset som märkligt nog är pensionärer hela bunten. Parets plan är att snarast skaffa ett barn och plötsligt börjar märkliga och skrämmande saker hända runt Rosemary. Är det bara i hennes fantasi eller sker det på riktigt? Det lilla liv hon bär på inom sig verkar ha en större betydelse än hon kunnat ana. Roman Polanskis adaption av Ira Levins roman är idag en märklig men rätt rik upplevelse. Jag såg filmen för 25-26 år sedan så det kändes som om jag kunde se om den idag med färska ögon. Rosemary’s Baby är verkligen en helt annan film än den jag minns från tidiga tonåren. Sakta men säkert bygger den upp spänningen och bjuder samtidigt på en hel del kolsvart humor. Jag ser faktiskt filmen mer som en mörk komedi än övernaturlig thriller även om det ofta går hand i hand. Polanski är ju en galen gubbstrutt till vardags men film kunde han. En gedigen mysrysare och ett gott hantverk hela vägen.
/Vrångmannen

@@@@
Det här är ju creepy som fan hela vägen från förtexter till sluttexter. Den kusliga stämningen är ständigt närvarande även i scener där det egentligen inte händer något som bör uppfattas som kusligt. Givetvis manipulerar Polanski oss med kameravinklar, åkningar och musik, liksom med miljöer och skådisar för att få till den här obehagliga känslan. Mia Farrow är klockren som den storögda, lite naiva och oskyldiga hjältinnan som sakta men säkert inser att hon är utsatt för någon typ av komplott. Eller är hon bara galen? Det fina är att vi aldrig får veta säkert förrän precis i slutscenen som därmed också blir så mycket starkare. Sen både kan och bör man tycka rätt så illa om Polanski med tanke på våldtäkten han flytt från. Genialitet inom ett kulturellt område förlåter inte idioti i livet.
/Surskägget