Solo: A Star Wars Story

@@@
Disney fortsätter att spotta ur sig Star Warsfilmer som om det inte fanns någon morgondag. Hade jag varit 10 bast hade det här varit himmelriket. Minst en ny Star Warsrulle varje år! Vilken dröm! Nu när man är äldre är man lite mer skeptisk till idén. För allt det handlar om i grund och botten är att Disney vill casha in på sin investering och skiter helt i kvalitet och koncept. Prångla ut filmer och merch bara så miljarderna trillar in fortare än nånsin. Det här har vi ju sett hur det har påverkat filmerna. Rogue One var katastrof och Episod 8 ett totalt fiasko. Jag var därför minst sagt skeptisk till den här filmen om min absoluta favoritkaraktär i hela Star Warsuniversumet. Tack och lov har man skärpt till sig rejält från de förra två magplasken. Utan att det för den sakens skull blir någon filmmagi. Det här är kompetent underhållning av filmvärldens Opel, herr Ron Howard. Inga större överraskningar, lagom doser action, lagom snygga effekter, lagom okej manus, lagom lagom lagom. Det är som att Howard vore svensk så mycket lagom som det är i filmen. Mest glad är jag att man lyckas göra en film som inte helt spottar på legenden Han Solo. Mest ledsen är jag över castingen för Alden Ehrenreich som axlat manteln från Harrison Ford har helt enkelt inte samma charm och karisma som Ford. Och charm och karisma är 90% till att Han är en så bra hjälte. Alden gör annars en okej insats, men sorry, det där magiska saknar han och då kunde det vara i princip vem som helst som vi glor på utan att behöva kalla karaktären för Han Solo. En okej rulle som redan sakta börjar blekna och som lär vara bortglömd inom kort.
/Surskägget

Inferno

@
För tredje (Da Vincikoden gick knappt att titta på och Änglar och Demoner var ett sånt snedsteg så man svimmade) gången rattar Ron Howard skutan och Tom Hanks tar sig an rollen som Professor Langdon, bäst i världen på att lösa gåtor och korsord. Dan Browns böcker om Langdon fick som bekant en jäkla skjuts när Da Vincikoden blev en av de bäst säljande böckerna i världshistorien. Men bara för att man sålt en bok till halva jordens befolkning betyder inte att det är speciellt bra. Nu funkar Langdons äventyr hyfsat bra i bokform. Det är när man ska berätta samma story på bioduk som det helt enkelt faller pladask. För vi ska inte glömma att Langdon löser gåtor! Sida upp och sida ner med mer eller mindre kluriga gåtor som Langdon sakta men säkert löser är en sak, att glo 120 minuter på Tom Hanks som löser gåtor går inte. Det gååååååår inte för det blir så himla boring schmoring direkt. Ron Howard är en skicklig regissör med fet budget så rent filmiskt går det inte att gnälla på nåt och Hanks är en duktig skådis absolut. Men det går inte att titta på nån som löser gåtor i två timmar. Om du tror att det går så glid ner på närmaste äldreboende och glo på när en gubbe löser korsordstidningen i två timmar. Förmodligen kommer det vara roligare än detta trötta spektakel.
/Surskägget
PS. Första kvarten är bland det vidrigaste (vidrigt som i uselt inte som i äckligt) i "skakig-handhållen-kamera-för-att-göra-ospännande-saker-spännande" man önskar att man aldrig sett på film. Det skakar hela tiden och klippen kommer två gånger per sekund. För då blir det spännande hörni. Panga på med hög musik också så publiken håller sig vaken. Hörni!

Donald Trump's The Art of the Deal: The Movie

@@@
Hahahaha. Det här platsar egentligen inte in här på bloggen. Dels är det en kortfilm och dels en tevefilm vilket vi egentligen aldrig recenserar. Meeeeeeen när Johnny Depp sminkar sig för att se lite för lik ut som Donald Trump och sedan är ganska sjövild i en parodi på Trumps bästsäljande bok "The Art of the Deal" så får filmen plats här trots allt. Hahahaha Depp är helt galen och går all in i den här rollen helt klart. Rätt tydligt att han inte kommer att rösta på Trump i valet hahaha. Filmen i sig är sådär. Känns som att man slängde ihop allt på en kvart. Men det är halva charmen. Dessutom har man verkligen ansträngt sig så att filmen är sådär 80-talsteveful som det bara kunde vara på 80-talet hahaha. Inget klockrent på nåt sätt men helt klart värt att se.
/Surskägget

Rush

@@@@
För några år sedan konstaterade jag och Vrångis att Ron Howard var regissörernas Opel. Med några få undantag (Apollo 13, Willow) är det mesta sådär. Nu kom ännu ett undantag. Rush är den sanna historien om de två Formul 1-förarna Niki Lauda (spelad av Daniel Brühl) och James Hunt (min frus nya favorit Chris Hemsworth). Dessa två var så stora och kända som någon Formel 1-förare kunde bli på 70-talet. Och varandras perfekta motpoler. Lauda var kylig, på gränsen till arrogant, och körde som en robot, perfekt men lite trist. Hunt däremot var en riktig partysnubbe som alla älskade, som var flamboyant och utåt och körde galet och på gränsen. Ibland var han bäst och ibland sämst men aldrig tråkig. Säsongen 1976 står de på kulmen av sina respektive karriärer och ska göra upp. Vem ska bli världsmästare? Allt ser ut att gå Laudas väg tills han kraschar och nästan dör. Hunt kommer ikapp poängmässigt och mot alla odds lyckas Lauda tillfriskna tillräckligt för att slutföra de sista omgångarna. Det blir med andra ord en kamp in till sista varvet! Som vanligt bjussar det verkliga livet på mer spännande stories än 1 000 manusförfattare i Hollywood kan koka ihop och det här är verkligen spännande hela vägen. Howard har även gjort en riktigt snyggt 70-talsrulle med allt det hemskt bruna som hörde tiden till i form av kläder och liknande. Alla röker HELA tiden, och Hunt super som en älg i princip fram till att han ska ratta sin Formel 1-bil. Både Hemsworth och Brühl är båda riktigt bra i sina roller och Howard lockar fram både det mänskliga och det mer actionfyllda i storyn. Förvånansvärt bra med tanke på Howards senaste par alster där Tom Hanks jaga ledtrådar i fyra timmar per film.
/Surskägget

The Dilemma

@@
Som vi tidigare konstaterat är Ron Howard filmvärldens Opel. Här ger han sig i kast med en kärlekskomedi med allas vår Vince Vaughn som gått från superseriös dramaskåds (Från Himmel Till Helvete, A Cool Dry Place, The Cell) till kungen av sköna komedier (Swingers, Made, Old School, Dodgeball, Wedding Crashers) till en parodi på sig själv (Fred Claus, Couple's Retreat). Vince. Vad är det som händer? När tappade du fingertoppskänslan för vad som är en klockren komedi och vad som bara är en lönecheck? Här får vi en viss uppryckning och ett par scener som är superklassiska Vince Vaughn och som får mig att skratta så jag kräks upp förra veckans frukost, men scenerna är alldeles för få. Lite är det säkert Ron Howards fel också som bara vill satsa på säkra kort och som inte låter Vince få det spelrum han behöver. Hursomhelst. Vince råkar se sin bästa polares brud (spelade av Kevin James och Winona "sötast" Ryder) vara otrogen med hunk (rätt tråkige nye "superstjärnan" Channing Tatum). Dilemmat från titeln är huruvida han ska berätta för polaren eller inte. Knasigheter uppstår bla bla bla yadda yadda yadda. Okej rulle som borde blivit mycket bättre. Å andra sidan betydligt roligare än bottennappet Couple's Retreat.
/Surskägget

Änglar & Demoner

@

Tom Hanks börjar bli till åren, har påsar under ögonen och verkar gå på valium till och med när han ska springa runt och jaga alternativt bli jagad (fast så fort hans karaktär ska springa eller röra sig snabbt är det massa skuggor så vi inte kan se ansiktet, m a o en stuntman som är 22 som har ork i kroppen springer medan Hanks sitter i sin trailer och käkar ännu en lyxhummer). Ron Howard är en Opel har vi konstaterat för ett tag sen, men efter Da Vincikoden och nu detta är det väl dags att degradera honom till en Trabant? Nu är det inte långt kvar till Uwe Bollnivå. För att inte publiken ska somna smäller man på med musik hur högt som helst så fort det ska vara spännande, och lite ryckig och skakig handkamera klippt snabbt snabbt snabbt gör att vi ska förstå att här händer det minsann jävligt tuffa och farliga grejer (typ man springer i en tunnel och kommer ut på andra sidan, det var tufft och farligt) (eller man springer in i en kyrka och hittar en staty) (eller man springer in i ett rum och hittar mördaren som snällt säger åt en att inte jaga vidare och sen bara går) (jo det är tufft för MUSIKEN ÄR SÅ HÖG SÅ DE DÖVAS RIKSFÖRBUND TRE KVARTER BORT BAD MIG SÄNKA). Så enormt oengagerande så jag vet inte längre.

/Surskägget

PS. Vrångmannen hade följande att förtälja.

Julkalendern 16 dec: How the Grinch Stole Christmas

@
Den här filmen borde vara betydligt bättre egentligen, men Jim Carrey i grön Grinchsminkning blir aldrig rolig. Ron Howard i registolen har smällt på med en jäkla massa julstämning i form av blinkande lampor, julgranar överallt, dekorationer i varje gathörn och ett perfekt snötäcke. Problemet är att han smäller på för mycket så överdosering på pepparkaksgubbar, julnissar och julbockar är ett oundvikligt ont. Det i sin tur gör att man nästan börjar hata, om inte julen, så den lilla staden med de idiotiska invånarna nästan lika mycket som Grinchen. Eller som jag skrev i en kortare, mer kärnfull recension av filmen när vi gick igenom Ron Howards historik som regissör: "Jim Carreys sämsta film. Nej det spelar ingen roll att den är för barn. Den suger hästballe och är pisstråkig!" Där har ni det. Men om man önskar sig att få jul nertryckt i halsen tills det sprutar ut glögg genom öronen kanske det kan vara nåt för just dig.
/Surskägget

@@
Jim Carrey är faktiskt helt ok i den här rullen, i synnerhet gillar väl ungarna hans galna tokerier. Såg den på TV en trött eftermiddag någongång i långt-bort-i-stan. Medger att jag kollade ointresserat med ett halvt öga men garvade väl till då och då åt en del tokerier. Baserad på en barnbok jag aldrig ens tittat i men fattar att den är stor i staterna. Inget för Vrångmannen alltså (som är en finsmakare av helt oresonabla proportioner och bjussar på facit efter facit!) men går säkert hem klockrent hos barnen. Tokerier.
/Vrångmannen

Änglar & Demoner

@-

Ja man är ju dum i huvudet. Innan ni dömer ut mig helt så läs vad fan jag har att säga i allafall. Gav ju filmatiseringen av Da Vinci-koden (the bestselling crap of the toilets toilets) en etta för det var en skräprulle utan mått mätt och då hade jag ändå läst en bit av boken. Jag anföll för övrigt den romanen i kalsongerna under fasansfull vrede efter att bara läst ca 100 sidor på Gran Canariasemestern (fråga Nisse om ni inte tror mig). Anledningen till att jag såg den här uppföljaren (eller om den här storyn är före Da Vinci) var att jag var med en polare i Polen i somras och vi skulle gå på bio. Vi hittade ingen rulle som passade våra tider (de få nyktra) och som dessutom var textad på engelska. Plötsligt såg vi en som passade perfekt. Denna. Jag visste att den skulle suga hårt men kände mig ändå villig på att ta den lilla chansen att bli överraskad och underhållen. Sen var det ju en lite speciell grej att gå på polsk biograf också eftersom vi ändå var där. Så. Den historien om hur vi hittade rätt film som passade var mer spännande än de två timmar jag fick genomlida. Fy fan vilken tortyr. Eftersom jag blev ännu argare nu när jag skrev det här så får den här skitfilmen ett minus på ettan. Da Vinci-koden uppgraderar jag till "den ännu sämre filmen du inte sett i ditt liv trots den sämsta". Ät en ostfralla Tom Hanks och försvinn.

OBS! Ett par spoilers: Han som spelar hitman är dansk och visade mer kuk i Lars Von Triers "Idioterna" än du har sett på muggen om du är kille och har väldigt tjockt glas i dina glasögon. Vafan gör han här? Italienarna viftar overkligt lite med armarna (eller är vi i Frankrike?). Författaren till succéromanerna, Dan Brown, skymtar förbi i en cameo men fick leva. Det ska tydlien vara spännande för musiken, klippningen och tuffa åkningarna säger så. Regissören Ron Howard hade keps.

/Vrångmannen

Sista Natten Med Gänget

@@@
George Lucas var en riktig busig liten kille innan han stack iväg och blev världens rikaste regissör/entrepenör med Star Warssagan. Han var så busig att han lyckades göra en rulle om ett gäng sköna grabbar i en liten sömnig småstad under tidigt 60-tal som sista natten innan en del av dem ska iväg till college i storstan hänger kring lokala hamburgerhaket och var och en på sitt sätt upplever lite kärlek, lite bilcruising och lite bråk. På den tiden okända skådisar som Harrison Ford, Richard Dreyfuss och Ron Howard (ok, Ron var väl ganska känd i o f s) dyker upp i små som stora roller. Roligast är faktiskt Ford som kaxig bilsnubbe som vill köra ett streetrace mot traktens tuffing. Det finns en hel del Han Solo i den karaktären och det är lätt att förstå att Lucas tänkte på okände herr Ford när det var dags för casting till Star Wars. I princip händer inget speciellt i rullen. Det är en sån typisk det-händer-egentligen-inget-men-samtidigt-ganska-mycket-film som är som livet är mest i allmänhet. Släng med riktigt skön 50-tals rock'n'roll och en parad av gamla coola bilar så finns det väl egentligen ingen anledning till att inte se den här.
/Surskägget

THE DIRECTORS – Ron Howard

I det här nya inslaget på vår filmblogg så går vi kvickt genom några regissörers verk och öden. Vi öppnar med Ron Howard (som i en kommentar på bloggen även kallats ”otroligt tråkig som överkokt pasta” samt ”filmvärldens Opel” hahaha!). Mest känd som äppelkäcka tonåringen Richie i gamla komediserien Gänget och jag på 70-talet och en hel del skådisjobb bakom sig sadlade han sen om till regissör. Vi TV-nördar vet att han producerade fantastiska serien Arrested Development och gjorde även berättarrösten. Fy fan va bra! MEN hur är då Ron som regissör egentligen? Här kommer ett axplock:



Night Shift (1982)
@@@
Såg denna för länge sen men minns att den var rätt kul med Michael Keaton i en av huvudrollerna där ett bårhus gjordes om till bordell. En kul rulle från tiden då komedier var busigt överraskande, lite klumpiga och kostade 19 kronor att producera. Bra där Ron, din regissörskarriär började fint.
/Vrångmannen

Splash (1984)
@@@
Fortfarande inne på spåret light comedy. Den här är rätt rolig men har inte åldrats med värdighet. Tom Hanks blir kär i Darryl Hannah som är en sjöjungfru (they sure don’t make ’em like this anymore) och John Candy är grym side kick som på svenska säger ”jag har en tolv tums penis”. Old but gold.
/Vrångmannen

@@@
Tom Hanks var störste komikern i ett par skor vid denna tidpunkt (jag vet, det är lite svårt att tänka sig nu när han springer runt och vinner Oscars mest hela tiden). Hannah är jättesöt och Candy roligast (älskar när han "tappar" mynt på marken för att kunna spana under kjolar på fruntimmer hahahahahaha). En saga by-the-book men med charmen.
/Surskägget

Cocoon (1985)
@
Åh gud. Gamlingar som hittar källan till livet via rymdvarelser. Spelar ingen roll vad ni säger. ”Men den är ju söt och varm” Buhuhu! Go cry to mama! GAMLINGAR SOM HITTAR KÄLLAN TILL….ååååååååååh! Och Steve Guttenberg.
/Vrångmannen

@
Steve Guttenberg var minsta problemet i den här. Gamla knasiga kokonger i en inomhusswimmingpool i Florida där det bara finns utomhuspooler är det största problemet. För att inte tala om själva storyn. Guuuuuud!!!! Det finns bara en sak att säga zzzzzzzzzz...
/Surskägget

Gung Ho (1986)
@
Michael Keatons bilfabrik i USA går åt helvete. Han måste sparka massa folk och snart går hela firman i konkurs. Då hyr han in lite japaner så blir allt bra. Allt förutom filmen vill säga.
/Surskägget

Willow (1988)
@@@
Lite fantasy där och lite sno från annan fantasy här. Lilla ”dvärgen” Willow hittar ett människobarn och ska föra det till människorna. Val Kilmer är galen krigare. Lite tjo och tjim, aldrig tråkigt och första gången på film vi såg dom använda sig av morphing specialeffekterna (som idag finns i din mobil). Kul för stunden och tål nästan tindens tand.
/Vrångmannen

@@@@@
Jo den håller för tidens tand (såg om den nyligen på finfin dvdutgåva). Val Kilmer är grym som Madmartigan och sötaste söt söta Joanne Whalley (sedermera Whalley-Kilmer men numera bara Whalley igen) som Sorcha fick alla mina tonårsdrömmar att gå i uppfyllelse. Riktigt bra fantasy ljusår från den dag då Jackson äntligen fick ok för att göra Ringentrilogin.
/Surskägget

Parenthood (1989)
@@
Det börjar lukta Opel… Steve Martin har några hyfsade stunder men den är knappt ok. Mamma gillar kanske.
/Vrångmannen

@@
Opel och Opel. Han känns mer som en Volvo faktiskt den gamle Howard. Martin är okej och det finns en hel del garv. Keanu Reeves garvar man åt hela tiden, men inte för att han är rolig...
/Surskägget

Backdraft (1991)
@@
Bra cast i påkostad brandkårsrulle. Lite poänglös men har allt sina stunder. Varningen kommer ju när rullen känns som fyra timmar och hur många coola bränder kan man se innan man gäspar ett uns. Ja den är knappt ok. Sorry.
/Vrångmannen

@@
Det finns ett skitbra svenskt band som heter Backdraft. Lyssna hellre på dem än se filmen. Men jo visst fan är den okej, men samtidigt...
/Surskägget

Far and away (1992)
@
Tom Cruise och Nicole Kidman i Oklahoma i slutet av 1800-talet. Först tycker dom inte om varandra (för hon är rik med klänning och han är fattig kämpe med hjärtat på rätta HAHAHAHAHA!) men sen blir dom kära och sen blir det lite knasigt och sen kostade filmen en miljard att spela in (på 70mm istället för vanliga 35mm) och har du inte redan garvat ihjäl dig åt uselheten så är du bara förbannad. Jag blir alldeles matt och FÖRBANNAD!
/Vrångmannen

@@@
Men kom igen nurå. Den här är schysst för fan. Många som dissar den men det är en episk kärleksstory i klass med Höstlegender (hahahahaa kolla nu hur vrång Vrångmannen kommer bli när jag jämför hans favvorulle med den här). Kom ihåg, Tom Cruise har nog fan aldrig varit med i nåt riktigt dåligt med undantag för MI:2.
/Surskägget

The Paper (1994)
@@@
Remake på gamla Cary Grantklassikern His Girl Friday fast uppdaterad till modern tid. Keaton gör en av sina sista riktigt roliga roller (sen har det blivit mer drama och action, men fan har var en schysst komiker) och både Glenn Close och Marisa Tomei levererar.
/Surskägget

Apollo 13 (1995)
@@@
Sevärt, välspelat men lite tråkigt i längden. Verklighetsbaserad skildring. Tom Hanks med crew ska upp i rymden och ”Houston we have a problem”. Ingen dålig film alls bara lite Opel.
/Vrångmannen

@@@@
Nä ser du den här gillar jag. Man vet vad som ska hända från den sekund man sätter sig i biosalongen, men Howard använder alla sina Hollywoodknep för att få det spännande från sekund ett hela vägen till slutet. Högexplosiv actionrulle som är bättre än man tror.
/Surskägget

Ransom (1996)
@@@
Mel Gibson är multimiljonär och då kidnappar ”dom” hans son. Den här har mer stake än den förtjänar men skulle kunna vara så mycket bättre. Första halvan är tät och spännande. Sen blir det lite knas och skurkarna visar sig vara dumma och förvirrade vilket gör att spänningen tappas. Typiskt Ron Howard att fucka upp något som skulle kunna vara en stjärtsparkare men den är ändå ok.
/Vrångmannen

@@
Bäst i filmen: när Mel Gibson på direktsänd teve skriker att han ska döda kidnapparna om det så tar honom resten av livet. "Jag skiter i grabben säger, ni får inte ett öre, men jag kommer döda er...DÖDA ER!!!" Typ. Resten är väl okej.
/Surskägget

EdTV (1999)
@
Matthew McConeylouielouie skriver på kontrakt med tv-bolag att dom skall få följa honom jämnt i livet och sända a'la dokusåpa. Det finns inte en enda rolig eller sevärd scen i filmen. Jag skojar inte. Hur lyckades du med det Ron? Ron? RON?!!
/Vrångmannen

@@@
Matthew McConaughey har den där sköna stajlen som man bara måste gilla. Tillsammans med Woody Harrelson är det härlig personkemi som är kul att titta på (till och med i knäppusla Surfer, Dude är scenerna mellan Matt och Woody bra). EdTV är by-the-book (precis som allt Howard gör) men den är kul. KUL SA JAG!
/Surskägget

Grinchen (2000)
@
Jim Carreys sämsta film. Nej det spelar ingen roll att den är för barn. Den suger hästballe och är pisstråkig!
/Surskägget

Jag hoppar här över rullen A Beautiful Mind (med Russell ”vart är min limpmacka?” Crowe) som fick Oscar buzz och vann väl en del också typ. Jag såg aldrig klart den. Läs in vad ni vill i det.
/Vrångmannen

@
Jaaaaaaahaaaaaaaaaa? Russell Crowe ser i syne. Kan matematik. Vinner Nobelpris. Slut.
/Surskägget

The Missing (2003)
@@
Standardwestern med hon med näsan som spelade drottning…Cate Blanchett! Samt Tommy Lee Jones (som indian hahaahaha!). By the book som sagt men milt underhållande och ganska våldsam. Glad på TV men arg i biosalongen ungefär.
/Vrångmannen

The Da Vinci Code (2006)
@
Försökte läsa boken på semester något år innan filmen kom. Efter ca 150 sidor slängde jag den i hotellväggen och skrek rakt ut ”men händ nånting bokjävel!” och så var det bra med det. Sen kom filmen på bio och självklart hoppade jag dravlet. Kollade den för inte så längesen då den gick på TV och filmen är pissusel. Vill inte höra nåt mer. VÄRLDENS tråkigaste bok har blivit VÄRLDENS tråkigaste film. Det finns mycket att säga om den här högen av hästdong men jag låter det mesta vara osagt. För er som inte vet vad den handlar om då: Tom Hanks i konstig frisyr är i Paris och går omkring lite grann. Han ser lite grejer och rynkar med pannan men sätter inte på den söta tjejen som mystiskt vill ha hans hjälp. Gud finns inte eller finns gud? Sen åker nån i en taxi. Fy fan.
/Vrångmannen

@
Jag gillade boken, men filmen var ren och skär sabla zzzzzzzzzzzzzzzzzz....
/Surskägget

Där har ni det folks. Bevisat och klart. Ron Howard är en medelmåtta med några få hyfsade undantag. Nästa THE DIRECTORS hoppas både vi och ni att det handlar om en lite intressantare regissör och hur svårt är det egentligen.