Sully

@@@
Clintan är snart 90 bast men still going starkt. Han har visserligen mer eller mindre slutat synas framför kameran (han har bara gjort fem filmer sedan år 2000) men bakom kameran i registolen är han desto mer aktiv med hela 15 rullar sedan år 2000, nästan en per år med andra ord. Det är inte illa pinkat av en gubbe så gammal så de flesta i samma ålder sitter på ålderdomshemmet och undrar var de lagt sina löständer. Sully berättar historien om det så kallade "Miraklet på Hudsonfloden" som inträffade i New York 2009 när en pilot räddade livet på samtliga ombord efter att en flock fåglar av misstag flugit in i planets bägge motorer och därmed effektivt förstört motorerna så att krasch eller nödlandning var de enda alternativen. Det riktigt spektakulära var att han landade planet på Hudsonfloden, inte där man brukar förvänta sig att se flygplan landa. I filmen spelar Tom Hanks piloten Sully och Aaron Eckhart är andrepiloten Skiles. Ungefär halva filmen behandlar den utfrågning som Sully och Skiles åkte på efter nödlandning av alla möjliga haverikommissioner och andra hälften fångar själva olyckan, nödlandningen och evakueringen. Clintan regisserar skickligt sina skådisar och berättar storyn utan större krusiduller. Ett gott hantverk helt enkelt av en man som vet vad han pysslar med.
/Surskägget

Inferno

@
För tredje (Da Vincikoden gick knappt att titta på och Änglar och Demoner var ett sånt snedsteg så man svimmade) gången rattar Ron Howard skutan och Tom Hanks tar sig an rollen som Professor Langdon, bäst i världen på att lösa gåtor och korsord. Dan Browns böcker om Langdon fick som bekant en jäkla skjuts när Da Vincikoden blev en av de bäst säljande böckerna i världshistorien. Men bara för att man sålt en bok till halva jordens befolkning betyder inte att det är speciellt bra. Nu funkar Langdons äventyr hyfsat bra i bokform. Det är när man ska berätta samma story på bioduk som det helt enkelt faller pladask. För vi ska inte glömma att Langdon löser gåtor! Sida upp och sida ner med mer eller mindre kluriga gåtor som Langdon sakta men säkert löser är en sak, att glo 120 minuter på Tom Hanks som löser gåtor går inte. Det gååååååår inte för det blir så himla boring schmoring direkt. Ron Howard är en skicklig regissör med fet budget så rent filmiskt går det inte att gnälla på nåt och Hanks är en duktig skådis absolut. Men det går inte att titta på nån som löser gåtor i två timmar. Om du tror att det går så glid ner på närmaste äldreboende och glo på när en gubbe löser korsordstidningen i två timmar. Förmodligen kommer det vara roligare än detta trötta spektakel.
/Surskägget
PS. Första kvarten är bland det vidrigaste (vidrigt som i uselt inte som i äckligt) i "skakig-handhållen-kamera-för-att-göra-ospännande-saker-spännande" man önskar att man aldrig sett på film. Det skakar hela tiden och klippen kommer två gånger per sekund. För då blir det spännande hörni. Panga på med hög musik också så publiken håller sig vaken. Hörni!

Spionernas Bro

@@@
Steven Spielberg har haft lite uppförsbacke på senare tid med filmer som inte alls känts sådär jätteroliga att springa och se på bio. Lincoln var sådär och War Horse var direkt usel. Nu återförenas han med Tom Hanks och då blev åtminstone jag lite sugen på att se vad han skulle hitta på den här gången. Baserad på en sann historia tar Spielberg med oss till 60-talet när kalla kriget mellan USA och Sovjet var som kallast. Jänkarna hatade kommunister och sovjeterna hatade kapitalister. Det skickades spioner hit och dit och ingen litade på nån och alla trodde att de andra sidan skulle atombomba sönder den egna sidan. Mitt i detta fångar CIA en rysk spion (spelad av Mark Rylance som fortfarande ser ut som en gammal Colin Farrell). Tom Hanks karaktär sätts att försvara honom. Samtidigt skjuter ryssarna ner ett amerikanskt spionplan och det öppnas upp för ett utbyte av fångar. Rätt så spännande story faktiskt med tanke på att allt har hänt. Tyvärr gör Spielberg samma miss han i mångt och mycket gjorde i Lincoln. Det är föööööör långt. Massa rättegångsscener där alla pratar juridik som aaaaaaaldrig tar slut och massa hemliga möten som inte leder nånvart och som vi inte vill se. Räddningen är att allt är så förbannat jävla snyggt gjort. Spielberg och hans team har verkligen återskapat 60-talet ner i minsta detalj och det finns fan inget att gnälla på när det kommer till kulisser/CGI-bakgrunder och fotot. Hanks gör en gedigen insats som advokaten som är bäst på förhandling i hela världen men är också så pass duktig att han hade kunnat ringa in den här karaktären via FaceTime. Klipp ner filmen från 2.24 till 1.40 nånstans så börjar vi snacka. Som det är nu är det för mycket lull-lull vi kunde varit utan.
/Surskägget

Saving Mr. Banks

@@@
Filmen om hur Mary Poppins blev film. Walt Disney hade länge velat köpa rättigheterna till boken om Mary Poppins men författarinnan Pamela Travers vägrade. Efter 20 års tjat gav hon till slut med sig och åkte över till LA för att jobba på manuset tillsammans med Disneys medhjälpare. Hon var rätt tvär och vrång och efter mycket om och men (och nya gråa hår) lyckades Disney få till rättigheterna. Emma Thompson gör ett lysande porträtt av Travers och Tom Hanks känns väldigt stabil som Disney. Filmen är lite i längsta laget med sina två timmar och man hade lika gärna kunnat berätta hela alltet på 90 minuter istället. Helt okej matinérulle som främst ska ses för Thompsons skull.
/Surskägget

Captain Phillips

@@@@
Verklighetsbaserad berättelse om sjökapten Phillips vars fraktfartyg blev bordat av somaliska pirater ute på internationellt vatten utanför Somalias kust. Besättningen på fartyget lyckas få piraterna att ge sig av i en livbåt, men inte innan de kidnappar kapten Phillips som sedan får genomlida ett par helvetiska dygn med fyra pirater som är allt annat än stabila. Tom Hanks gestaltar Phillips och gör det med sedvanlig bravur, Fortfarande efter alla dessa år har jag så svårt att förstå att killen som gett oss komediklassiker som Svensexan, Big och Splash sedermera gått och blivit flerfaldig Oscarsvinnare och en av de bättre dramaskådisarna där borta i drömfabriken. Hanks fångar känslan av att leva i skräck för sitt liv som gisslan fantastiskt bra och i kombination med Paul Greengrass närmast dokumentära kamera-arbete får vi en unik inblick i hur det förmodligen kändes och upplevdes av den riktige Phillips. Även nykomlingen Barkhad Abdi som debuterar som skådis i rollen som ledaren för piraterna måste hyllas för att ge en ovanligt djup och mänsklig tolkning av en roll som lätt hade kunnat bli jag-är-ondskefull-pirat-klyschig. En roll han mycket rättmätigt blev Oscarsnominerad för. Filmen levererar bra nerv och spänning rakt igenom och är ett klart lyft från Greengrass senaste rulle Green Zone.
/Surskägget

Cloud Atlas

@@@@@
Det är ytterst sällan en film är bättre än boken den är baserad på. Faktum är att jag bara stött på det en gång tidigare, och det var med Fight Club. Boken är bra, men filmen rockar så sjukt hårt att boken känns tam i jämförelse. Cloud Atlas (i regi av syskonen Wachowski och Tom Tykwer) lyckas också med denna bedrift. Boken är inte dålig på nåt sätt. Lite svårläst på sina ställen, men spännande och fascinerande rakt igenom. Vi får följa sex olika livsöden i sex olika tidsepoker, från 1800-talet och långt fram i framtiden, där samma själ gång på gång är återfödd i olika kroppar och med olika personligheter. Allt knyts givetvis ihop. Och det är här filmen passerar boken med hästlängder. Boken börjar på 1800-talet, berättar halva den storyn, går vidare till nästa och berättar halva den och så vidare fram till sjätte historien som berättas i sin helhet innan man får följa story fem, fyra, tre, två och slutligen ett. Filmen varvar historierna och hoppar och skuttar glatt och hejvilt mellan dem mest hela tiden. Är man inte ordentligt med kan man ha svårt att fatta i vilken tidsålder och karaktär filmen fokuserar för tillfället. Men hoppandet är extremt strukturerat och väl uttänkt och vi får nya pusselbitar för varje tidshopp. Det är kanske mer utmanande men också betydligt mer fartfyllt och intressant än att bara få en story åt gången. Visuellt är Cloud Atlas skitsnygg. Jag som inte gillar Tykwers tidigare verk speciellt mycket var lite skeptisk till att han var medregissör men filmen fångar det bästa av Wachowski med det bästa av Tykwer och resultatet är strålande. Släng in skådisar som Tom Hanks, Halle Berry, Hugo Weaving, Jim Broadbent, Jim Sturgess, Keith David och Doona Bae som alla spelar på topp så har du tre underbara timmar framför dig. Vrångmannen var lika lyrisk han.
/Surskägget

Cloud Atlas

@@@@@

Att försöka förklara storheten med Cloud Atlas, som baseras på boken med samma namn och som länge ansetts ofilmbar på grund av dess narrativa struktur, är svårt. Den floppade på bio när den gick upp i USA vilket känns enklare att förklara då Cloud Atlas är allt annat än en enkel underhållningsrulle, trots att den verkligen underhåller varenda minut av den tre timmar långa speltiden (den här Vrångmannen har nu sett den två gånger). Vi hoppar ogenerat i tiden mellan en händelse under 1800-talet, genom flera tidsepoker, långt in i en mörk framtidsvision. Regissören Tom Tykwer (Run Lola Run) delar registolen med syskonen Wachowski (The Matrix) och det känns som en perfekt kombination. Både karaktärerna och historierna i filmen länkas ihop på ett högst filosofiskt och spännande sätt. När man ser Cloud Atlas så får man känslan av att man läser en stor roman som har allt. Den är olidligt spännande, varm, otäck, mellankolisk, rolig och gripande. Greppet att hoppa i tid och otid mellan alla historierna (ofta när det är som mest spännande) är en av nycklarna till filmens storhet. En annan är att skådespelarna (Tom Hanks, Halle Berry, Hugo Weaving m.fl) spelar många olika roller under resans gång och det finns en högst betydelsefull poäng med detta. Det goda dansar med det onda och idén om att döden bara är en dörr till något annat, om än vad, borde vara vacker och tänkvärd även för den mest inbitne av ateister. Stor saga. Stort filmskapande.

/Vrångmannen

Larry Crowne

@@@
Tom Hanks ställer sig både framför och bakom kameran (hans regidebut That Thing You Do! har jag alltid gillat för sin enkla charm) och levererar en lagom småmysig feelgoodrulle om en medelålders man (Hanks) som får kicken och bestämmer sig för att börja plugga så han kan välja en annan karriär. Där träffar han bl a söta men luttrade och smått buttra lärarinnan Julia Roberts som sitter fast i ett dåligt äktenskap. Det ena leder till det andra och så vidare. Hanks blir även bästis med ett gäng tjugonåntings som åker moppe på fritiden och som stylar om honom så han blir lite coolare än förr. Du har sett det tusen gånger förr, men kemin mellan Hanks och Roberts är klockren och storyn i sig om än enkel får en att le och må bra för stunden och det är ju precis det Hanks ville.
/Surskägget

Julkalendern 12 dec - Tom Hanks

Innan Tom Hanks blev den Oscarsvinnande superskådis han är idag var han en enkel komiker som på 80-talet spottade ur sig den ena succékomedin efter den andra. Han har det där busiga och charmiga kombinerat med ett vinnande leende och precis rätt komisk tajming för att gå hem i stugorna. Om han visste då att han idag skulle göra supertråkiga ”spänningsfilmer” som Da Vincikoden och Änglar och Demoner är jag säker på att han aldrig skulle fått för sig att gå från komedin mot fler och köttigare dramaroller.
80-talet var hans storhetstid som komiker. På 90-talet gick han över till dramafilmerna som Philadelphia och Forrest Gump och naturligtvis mästerverket Saving Private Ryan innan han på 00-talet krackelerade totalt och började göra ganska långtråkiga rullar (Cast Away, The Terminal och nämnda Da Vincifilmer). Hans bästa verk på 00-talet har annars varit när han lånat ut sin röst till Toy Story 3 och Bilar. Säger en del om hans karriär just nu.
Men skit i att han blivit fet, gammal och tråkig. Vi spolar tillbaka när han var ung och hungrig och pinnsmal och bjussade på lite kul. En del har vi recenserat förr som Splash och Dragnet men resten av komedierna får ni här.

Svensexan (1984)
@@@@
Ahahahahahahaha! Filmen som helhet lutar lite åt b-filmsfacket men upplägget är ju busigt och glatt som det bara kunde vara på 80-talet. Hanks ska gifta sig med Tawny Kitaen (innan hon blev alkad och ful) och hans polare anordnar svensexa samma kväll som Kitaen går på möhippa. Slapstickfesten kan börja när hotellrummet Hanks polare ordnat invaderas av strippor, prosituerade, skummisar, diverse uppblåsbara saker och en del djur. Det här är en sexkomedi som inte tar sig själv eller nånting annat på allvar hahahaha. Utan Hanks hade det knappt varit en tvåa i betyg men han lyfter rullen rejält. Se den absolut om du får chansen.
/Surskägget

@@@@
Helt klart! Det här är en liten pärla ur 80-talsgömmorna och Tom Hanks själv säger att han är lite stolt över filmen till skillnad mot en del annat han gjorde på 80-talet. Hanks drar one-liner efter one-liner i rullen och eftersom hans fästmö har galet rika föräldrar och han själv är en vanlig fattig skolbusschaufför så ogillas hela giftasidén av de rika knösarna. Klockren skojig klassiker utan en död minut.
/Vrångmannen

En Kille I Rött (1985)
@@
Invecklingskomedi där en helt oskyldig Hanks blir en bricka i CIA-chefers interna stridigheter om makten. Lori Singer (numera min ex-fru men vi hade ett par kul år) skickas för att ta reda på vad ”spionen” Hanks egentligen vet och misstolkar självklart allt han säger som kodord för spionage. Han i sin tur blir kär i henne och fattar inte alls att mängder med CIA-folk smyger honom i hasorna. Kul upplägg som borde blivit mycket roligare film. Tyvärr fylld med transportsträckor lika långa som autobahn och då hjälper det inte att det blixtrar till då och då.
/Surskägget

Volunteers (1985)
@@
John Candy och Tom Hanks i samma film och det här borde vara hur kul som helst. Hanks är rikemansson med skulder som pappan vägrar betala. Han flyr via Fredskåren till en djungel i Thailand där han ska hjälpa till att bygga en bro för att underlätta livet för byinvånarna. Till sin hjälp har han Candy (hahahahahahahaaaaa!) och söta Rita Wilson. Hanks är inte direkt den hjälpsamma typen och försöker hela tiden slingra sig ur jobbet vilket inte ger pluspoäng hos Wilson. Och Candy…hahahaha…han är en vandrande naturkatastrof givetvis. Tyvärr blir det här aldrig så kul som det på papper ser ut att vara. Samspelet mellan Candy och Hanks är lysande men manuset går på tomgång och det hela lyfter aldrig trots att det försöks. Synd på lovande upplägg.
/Surskägget

Hem Dyra Hem (1986)
@@@
Hanks och Shelley Long köper vad de tror är ett drömhus men som förstås är ett ruckel som bokstavligt talat faller isär över deras huvuden. Nu gäller det bara att renovera så fort som möjligt vilket inte är helt lätt när man inte har några pengar. Hahahahaha! Det blir lätt hysteriskt kul ett par gånger och Hanks är klockren som stressad kille som försöker sitt bästa men som bara kan se på när allt går åt helvete. Long är lite enerverande som frugan och det är mest på grund av att jag stör mig på henne som filmen inte får en fyra.
/Surskägget

@@@
Hahaha! Snacka om termitnäste och Hanks visar här upp sina slapsticktalanger. Håller inte med om att Shelley Long irriterar och när det begav sig var hon en härlig komedienne. Hon är riktigt skoj i den här rullen också. Undrar hur mycket Björn Skifsfilmen "Drömkåken" har inspirerats av den här rullen. "Ahh, home crap home!" HAHAHAHA! Den är ok.
/Vrångmannen

Big (1988)
@@@@
Hanks stora (hahaha stora get it?) ögonblick i karriären innan alla Oscars etc. Det gick ju en trend på 80-talet med filmer där vuxna och barn bytte skepnad med varandra. Det här är en variant på temat där Hanks är en liten grabb som en dag vaknar upp i en vuxen kropp. Hanks minspel och kroppsspel är helt otroligt. Trots att han är vuxen ÄR han en liten grabb som bara vill lattja och ha kul. Han måste studerat ungar till bristningsgränsen för han prickar verkligen in allt som ungar gör så jävla klockrent. Stor (hahahaha get it?) film med stort hjärta.
/Surskägget

@@@
Mysig komedi och Tom Hanks gör som skägget skriver en fantastisk insats men det är å andra sidan ingen riktigt stor film heller. Bra men inte bättre.
/Vrångmannen

En Djävul Till Granne (1989)
@@@
Mörk komedi där ett helt grannskap (ledda av Tom Hanks och Corey Feldman) tror att nyinflyttade familjen Klopek är sjuka kannibaler eller liknande. När dessutom en äldre man i grannskapet försvinner växer sig misstankarna starkare. Det här är förmodligen inte en film för alla. Humorn är på sina håll becksvart och filmen spelar mycket på människors mest smutsiga inneboende sidor där man utan tvekan hugger på de man inte känner väl trots att man egentligen inte har nån som helst anledning. Men bra är den.
/Surskägget

Turner & Hooch (1989)
@@@
Buddykomedi där snuten Hanks blir tilldelad hund för att lösa fallet. Självklart är Hanks strikt och prydlig och lika självklart är hunden en slemmande katastrof. Och ännu mera självklart blir de bästa vänner innan filmen är slut (och de löser naturligtvis fallet). Visst det är standardmall 1A och hela det där köret men det är nåt sött och gulligt med filmen och Hanks närvaro gör att det lyfts upp ett snäpp över vanligt matinétrams.
/Surskägget

@@@-
Blir tvungen att ge den här ok. Äckelhunden är jobbig men Hanks är riktigt bra i denna actionkomedi. Bah! Mitt vrånga hjärta smälter lite men kunde de inte ha använt en annan typ av jycke. Så mycket jävla slafs och dregel genom hela filmen. Fy fa-an!Vad är det för fel på en vanlig hundjävel? Va?! Typ en schäfer?! Tänk er snuten som får en schäfer som partner istället för som nu ett slemgiganto! Eh, just ja. K-9 med James Belushi. Det har redan gjorts. Dåså. Då är jag nöjd.
/Vrångmannen

Toy Story 3

@@@@+

Jag vet inte vad snubbarna och tjejerna på Pixar käkar för flingor varje morgon men jag vill fan ha en dos av det också. Kan de överhuvudtaget misslyckas? Från Toy Story och framåt via A Bug's Life, Toy Story 2, Monsters Inc., The Incredibles, Hitta Nemo, Bilar, Wall-E, Rattatouille och Up har de levererat hela vägen. Och då ska vi inte glömma deras briljant kortfilmer som alltid inleder en långfilm som en liten förfilm. Toy Story 3 är inget undantag. Pixar har lyckats igen. Det är fånigt att sitta och grina till en animerad rulle, men jävlar när stråkarna drar på och Woody och Buzz (som är DOCKOR) tittar ledset på sin bäste kompis och lekkamrat Andy är det fan svårt att inte låta vattenkranen ösa. Helt sjukt. Andy (som Woody och Buzz tillhör) har växt upp och blivit tonåring. Han har inte tid att leka med sina leksaker längre, men Woody tänker inte ge upp. För honom är det ok att bli flyttad till vindsutrymmet i väntan på att Andy behöver honom igen. Det slumpar sig dock att leksakerna hamnar på ett dagis i närheten styrt av den Gudfaderliknande teddybjörnen Teddy. Det ena leder till det andra och snart nog inser leksakerna att de måste fly dagiset och komma tillbaka till säkerheten hos Andy. Upplägget är genialt och man lyckas dels knyta ihop säcken snyggt och dels smattra på med mängder av spännande och actionfyllda scener likväl som mer dramatiska och allvarsamma sådana (soptippsscenen när leksakerna håller hand och stirrar uppgivet i elden är en Oscarsvinnare). Det här är så nära mästerverk man kan komma. Sjukt jävla bra.

/Surskägget

PS. Jag såg den i 3D vilket ger ett större och bättre djup till filmen. Dock har man valt att undvika de enkla kolla-nu-sticker-vi-ut-en-grej-i-publiken prylarna så det går med fördel att se den hemma på vanlig dvd också när den väl kommer.

Änglar & Demoner

@

Tom Hanks börjar bli till åren, har påsar under ögonen och verkar gå på valium till och med när han ska springa runt och jaga alternativt bli jagad (fast så fort hans karaktär ska springa eller röra sig snabbt är det massa skuggor så vi inte kan se ansiktet, m a o en stuntman som är 22 som har ork i kroppen springer medan Hanks sitter i sin trailer och käkar ännu en lyxhummer). Ron Howard är en Opel har vi konstaterat för ett tag sen, men efter Da Vincikoden och nu detta är det väl dags att degradera honom till en Trabant? Nu är det inte långt kvar till Uwe Bollnivå. För att inte publiken ska somna smäller man på med musik hur högt som helst så fort det ska vara spännande, och lite ryckig och skakig handkamera klippt snabbt snabbt snabbt gör att vi ska förstå att här händer det minsann jävligt tuffa och farliga grejer (typ man springer i en tunnel och kommer ut på andra sidan, det var tufft och farligt) (eller man springer in i en kyrka och hittar en staty) (eller man springer in i ett rum och hittar mördaren som snällt säger åt en att inte jaga vidare och sen bara går) (jo det är tufft för MUSIKEN ÄR SÅ HÖG SÅ DE DÖVAS RIKSFÖRBUND TRE KVARTER BORT BAD MIG SÄNKA). Så enormt oengagerande så jag vet inte längre.

/Surskägget

PS. Vrångmannen hade följande att förtälja.

3 x Dan Aykroyd

En liten minispotlight på Dan Aykroyd är aldrig fel. Han har alltid varit en av mina favoritkomiker och tycker att han hamnat lite i skymundan av sina generationskomiker som John Belushi, John Candy, Chevy Chase och Bill Murray. Vad det beror på är svårt att säga, kanske för att han oftast spelar the straight guy mot de andras knäppskalligheter. En stor skillnad är dock att Aykroyd alltid skrivit manus till filmerna de andra varit med i (Blues Brothers, Ghostbusters, Spies Like Us) och därför har jag valt att fokusera på tre filmer han skrivit som kanske inte är lika välkända som de tre exemplen ovan.

Nothing But Trouble

@@@
Det finns många knäppa komedier, speciellt från folk som har SNL-bakgrund, men frågan är om inte detta är den knäppaste komedin som gjorts. Chevy Chase är en superrik bankman som är trött och cynisk på omvärlden. Han träffar nyinflyttade Demi Moore i hissen och erbjuder att skjutsa henne till ett viktigt möte. På halsen får de två brasilianska syskon som är alldeles för rika för sitt eget bästa och som är helt slut i huvudet. För att komma undan motorvägen tar de en liten avstickare och hamnar i lilla byhålan Valkenvania som styrs stenhårt av en gammal galen domare spelad av Dan Aykroyd (som även regisserat och skrivit filmen). När Chevy åker för fort hamnar snart sällskapet framför domaren och den sjukaste komedin du nånsin sett kan ta sin början. Aykroyds sminkning som den knäppa domaren Judge Valkenheiser måste ses för att man ska kunna uppskatta hur sjukt den är. Han ser ut att vara typ 100 år gammal och när de i en berömd scen ska äta middag och Chevy misstar näsan på domaren för en kuk är skrattfesten ett faktum. Det finns så många geniala små detaljer i den här rullen som är briljanta. Chevys minspel är på topp, Akroyds hänsynslöshet som domaren är fantastisk och John Candy i en dubbelroll som en snäll polisman samt en stum och ogift dotterdotter till domaren är som vanligt för rolig för att vara på riktigt ens. Dock är helheten lite för knäpp för att räcka till en fyra eller femma i betyg. Trots det är detta en kultklassiker som måste ses.
/Surskägget

Dragnet

@@@
Snutkompisrullar gillar vi självklart (Tango & Cash, Dödligt Vapen, The Rookie etc) men där det oftast är action som är ledmotivet är det humorn som dominerar i denna rulle. Aykroyd är stele och superkorrekte polisen Joe Friday som blir ihopparad med struntar-i-alla-regler-snuten Pep Streebeck (Tom Hanks när han fortfarande var en skön komiker utan fyrtioelva Oscars i garderoben och knäppusla da vincirullar bakom sig). Självklart är de som hund och katt först, och lika självklart inser de båda att de kanske ska anamma delar av den andres karaktärsegenskaper för att bli en bättre människa och därmed bästa vänner. Det är klichéer i en och en halv timme, men det är fortfarande riktigt kul på sina ställen. Christopher Plummer som skurken är hahahahaha fantastiskt kul hahahaha orkar inte hans miner hahahaha och några scener som när Hanks och Aykroyd dansar getdans är obetalbara. Vissa partier är dock lite väl tomgång och transportsträckor mellan gagsen. Dock en bra och skön 80-talskomedi som de gjordes förr. Och det räcker gott och väl.
/Surskägget

Coneheads

@@@
Hahahahahaha! Dan Aykroyd med en kon till skalle! Han spelar utomjordingen Beldar som tillsammans med sin fru Prymatt (Jane Curtin) av misstag råkar hamna på jorden. De blir tvungna att leva här samtidigt som de försöker få kontakt med hemplaneten. För att göra saker och ting lite knepigare är de jagade av immigrationsmyndigheten hahahaha! Till slut förälskar sig Beldar och Prymatt i vår planet och hinner till och med få dottern Connie här på jorden som börjar skolan och blir ihop med Ronnie (Chris Farley HAHAHAHAHAHA!) en bilmekaniker som Beldar först inte har mycket till övers för, men som han inser verkligen älskar Connie. Efter mycket om och men tar de sig tillbaka till sin planet bara för att få reda på att man tänker invadera jorden. När invasionsplanerna till slut ska verkställas inser Beldar att han måste stoppa invasionen även om det innebär att gå emot den store ledaren på hemplaneten. Baserad på SNL-sketcher med dessa karaktärer har man ändå lyckats skapa en film som inte känns som sketch på sketch på sketch utan som har en hyfsad röd tråd och handling genomgående. Alla, och jag menar alla, roliga SNL-komiker från den tiden är med i större och mindre roller. Adam Sandler, David Spade, Phil Hartman, Kevin Nealon och Jon Lovitz, dessutom en bunt andra komiker som Drew Carey, Michael Richards, Ellen DeGeneres, Michael McKean och Jason Alexander för att inte tala om små roller av Parker Posey och Joey Lauren Adams. Kul kul kul.
/Surskägget

Julkalendern 22 dec: Polarexpressen

@@@

Robert Zemeckis (Forrest Gump, Tillbaka Till Framtiden) lattjade lite med att spela in riktiga skådisar och sedan animera dem långt (nåja) innan han gjorde sköna Beowulf med en nyutvecklad teknik för en skum blandning av animerat och riktigt. I Polarexpressen känns animeringen mer animerad än i Beowulf (fattar knappt själv vad jag menar) och det märks att detta var en teknik i utvecklingsstadiet. Tom Hanks gör både röst och ansikte åt en tågkonduktör (han gör ytterligare fyra roller bl a som Tomten) på Polarexpressen, ett tåg på väg till självaste Jultomtens verkstad. Med på tåget har vi en liten pojk som börjat tvivla på Jultomtens existens men som nu får chansen att se att Tomten verkligen finns. Han råkar självklart ut för en mängd små äventyr under resans gång och även en bunt små äventyr när han väl är på plats i Nordpolen. Snygg animering, hyfsade actionsekvenser och bra tempo bjussas det på, men storyn är kanske inte alltid den mest originella eller övertygande. Kom dock ihåg att detta är en rulle för barn, och som sådan fyller den helt klart sin funktion.

/Surskägget

Änglar & Demoner

@-

Ja man är ju dum i huvudet. Innan ni dömer ut mig helt så läs vad fan jag har att säga i allafall. Gav ju filmatiseringen av Da Vinci-koden (the bestselling crap of the toilets toilets) en etta för det var en skräprulle utan mått mätt och då hade jag ändå läst en bit av boken. Jag anföll för övrigt den romanen i kalsongerna under fasansfull vrede efter att bara läst ca 100 sidor på Gran Canariasemestern (fråga Nisse om ni inte tror mig). Anledningen till att jag såg den här uppföljaren (eller om den här storyn är före Da Vinci) var att jag var med en polare i Polen i somras och vi skulle gå på bio. Vi hittade ingen rulle som passade våra tider (de få nyktra) och som dessutom var textad på engelska. Plötsligt såg vi en som passade perfekt. Denna. Jag visste att den skulle suga hårt men kände mig ändå villig på att ta den lilla chansen att bli överraskad och underhållen. Sen var det ju en lite speciell grej att gå på polsk biograf också eftersom vi ändå var där. Så. Den historien om hur vi hittade rätt film som passade var mer spännande än de två timmar jag fick genomlida. Fy fan vilken tortyr. Eftersom jag blev ännu argare nu när jag skrev det här så får den här skitfilmen ett minus på ettan. Da Vinci-koden uppgraderar jag till "den ännu sämre filmen du inte sett i ditt liv trots den sämsta". Ät en ostfralla Tom Hanks och försvinn.

OBS! Ett par spoilers: Han som spelar hitman är dansk och visade mer kuk i Lars Von Triers "Idioterna" än du har sett på muggen om du är kille och har väldigt tjockt glas i dina glasögon. Vafan gör han här? Italienarna viftar overkligt lite med armarna (eller är vi i Frankrike?). Författaren till succéromanerna, Dan Brown, skymtar förbi i en cameo men fick leva. Det ska tydlien vara spännande för musiken, klippningen och tuffa åkningarna säger så. Regissören Ron Howard hade keps.

/Vrångmannen