Det är ytterst sällan en film är bättre än boken den är baserad på. Faktum är att jag bara stött på det en gång tidigare, och det var med Fight Club. Boken är bra, men filmen rockar så sjukt hårt att boken känns tam i jämförelse. Cloud Atlas (i regi av syskonen Wachowski och Tom Tykwer) lyckas också med denna bedrift. Boken är inte dålig på nåt sätt. Lite svårläst på sina ställen, men spännande och fascinerande rakt igenom. Vi får följa sex olika livsöden i sex olika tidsepoker, från 1800-talet och långt fram i framtiden, där samma själ gång på gång är återfödd i olika kroppar och med olika personligheter. Allt knyts givetvis ihop. Och det är här filmen passerar boken med hästlängder. Boken börjar på 1800-talet, berättar halva den storyn, går vidare till nästa och berättar halva den och så vidare fram till sjätte historien som berättas i sin helhet innan man får följa story fem, fyra, tre, två och slutligen ett. Filmen varvar historierna och hoppar och skuttar glatt och hejvilt mellan dem mest hela tiden. Är man inte ordentligt med kan man ha svårt att fatta i vilken tidsålder och karaktär filmen fokuserar för tillfället. Men hoppandet är extremt strukturerat och väl uttänkt och vi får nya pusselbitar för varje tidshopp. Det är kanske mer utmanande men också betydligt mer fartfyllt och intressant än att bara få en story åt gången. Visuellt är Cloud Atlas skitsnygg. Jag som inte gillar Tykwers tidigare verk speciellt mycket var lite skeptisk till att han var medregissör men filmen fångar det bästa av Wachowski med det bästa av Tykwer och resultatet är strålande. Släng in skådisar som Tom Hanks, Halle Berry, Hugo Weaving, Jim Broadbent, Jim Sturgess, Keith David och Doona Bae som alla spelar på topp så har du tre underbara timmar framför dig. Vrångmannen var lika lyrisk han.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar