Annorlunda, stillsam och udda liten sci-firulle där du i princip enbart har Sam Rockwell ensam i bild större delen av filmen. Det som framförallt kändes lite nytänkande var att detta inte urartade i en skräcksci-fi som man hade kunnat förvänta sig under omständigheterna (ensam snubbe uppe på månbas endast med en superintelligent dator som sällskap, du hör ju det här är som gjort för att datorn ska balla ur, rymdmonster anlända och månbasen börja gå sönder) utan behåller sitt lugna stillsamma tempo hela vägen ut. Rockwell börjar inse att något inte står rätt till samma dag som han vaknar upp efter en olycka och upptäcker att en exakt kopia av honom också huserar på månbasen. Tillsammans inser de båda Rockwellarna att de är kloner. Frågan är nu bara vem som skapat dem och varför. Egentligen är det här inget speciellt alls. Man kan lista ut mycket av handlingen ganska omgående och slutet är vare sig överraskande eller oväntat. Men Rockwell spelar skiten ur rollen(erna) och det är en ren fröjd att följa hans färd och hur han bit för bit pusslar ihop vad som faktiskt har hänt. Inte en film för alla, men en trevlig liten överraskning som visar att man inte alltid behöver superstora specialeffekter och pangpang i rymden för att göra en sci-firulle som underhåller.
/Surskägget
@@@@
Jag håller med Surskägget om det han skriver men måste ge den ett högre betyg. Läs det han skriver och tänk er det här betyget. Allt det där, allt det där.
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar