Clintan må vara äldre än de flesta mumier men sätt honom framför en kamera och han får direkt en glimt i ögat som gör att du direkt måste älska honom. Det här är första rollen sedan Gran Torino 2008 och förmodligen hans sista. Vad fan, snubben fyller 84 bast i år. Känns som att han har gjort sitt nu liksom. Jag är lite tudelad. På ett sätt är jag glad att man fick se honom i ytterligare en film. Clintan är Clintan och man gillar ju att se honom. På ett annat sätt önskar jag att Gran Torino blivit sista rullen då den är betydligt bättre än denna rulle. Karaktärerna i både GT och denna är annars rätt lika. Gamla buttra gubbar som lufsar runt och muttrar vrångheter större delen av dagarna men som givetvis har hjärtat på rätt ställe. Clintan gör rollen så bra så man nästan börjar misstänka att det är så han är privat. Utöver karaktären har filmerna inget gemensamt. Det här är en baseballrulle där Clintan är gammal värvare till proffsligan. Han är grym på att hitta talangerna och utveckla dem rätt så att de blir stora spelare. Men laget han jobbar för börjar mer och mer lita på datorer istället för Clintan och när han satsar sin peng på en helt okänd talang ingen hört talas om istället för high schoolstjärnan är det fler än en som tror han är knäpp och att han bör få sparken. I denna veva försöker hans dotter (Amy Adams) komma sin gamle far närmare. Släng in Justin Timberlake i biroll som Adams kärleksintresse och då får en helt okej rulle som på intet sätt är något mästerverk men som är helt okej som svanesång.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar