Alltså vad är det med kvinnliga författare och skräckgenren? På senare år har det dykt upp mängder av vampyr/varulv/monster-böcker där 1) en kvinnlig karaktär upptäcker att det finns vampyrer/varulvar/monster i världen 2) den kvinnliga karaktären blir uppvaktad av två snubbar den ene snyggare och coolare än den andre och 3) den kvinnliga karaktären våpar sig genom tiotusentals sidor bok där hon velar fram och tillbaka mellan snubbarna utan att någonsin kunna bestämma sig. Tyvärr har en hel del av dessa spillt över i filmens värld (Twiligt, Beautiful Creatures, The Host och även om det inte är vampyrer så faller The Hunger Games in i denna kategori också) och The Mortal Instruments är den senaste i raden av alla dessa karbonkopior där gamla hederliga vampyrgenren fått sig en rejäl spark i skrevet och tappat allt som gjort den spännande/skrämmande tidigare (Christopher Lees Dracula hade gjort blodpalt av alla dessa emovampyrer och käkat upp dem till förrätt innan han utan att ens bli svettig hade ätit upp den oerhört menlösa kvinnliga huvudrollen). Att det ens blir en tvåa istället för etta i betyg är enbart första fyrtiofem minuterna där det länge verkade som att detta inte skulle bli ännu en Twilightkopia. Men alas, så blev det inte. Har du läst böckerna lär du gilla filmen (jag får lita på frugans ord där då jag vare sig läst böckerna eller gillade filmen).
/Surskägget
2 kommentarer:
Nja. Jag sa att filmen var ok. Böckerna är klart bättre. Jag gillar dem. Dock stör jag mig på det där med en tjej som ska ha två kilar efter sig.
Precis det jag säger att du sa sa du oavsett vad du säger.
Skicka en kommentar