The Purge

@@@
USA i en nära framtid. En ny regeringsform har tagit över och för att hålla invånarna i schack har man infört en natt varje år när man får göra vad man vill, knarka, döda, våldta, bränna och plundra utan att bli straffad på nåt sätt. Resten av året håller sig folk på mattan för att de vet att de en gång per år kommer undan med mord. Exakt varför folk håller sig på mattan resten av året framgår aldrig riktigt och är också den riktigt svaga länken i en annars genomtänkt och välskriven film. Ethan Hawke säljer larm och är därmed rik då alla vill ha de bästa skydd och larm som finns att tillgå för att slippa bli mördade och våldtagna under The Purgenatten. Hawke och hans familj låser in sig när det är dags och förväntar sig att stilla sitta hemma väl skyddade när allt brakar lös utanför. Nu blir det inte riktigt så lugnt som de hade förväntat sig givetvis för annars hade vi inte fått en spännande film. Bra och lite annorlunda thriller (lanseras som skräckis men jag tycker att den inte kvalar in i den genren då man aldrig är rädd) med en stabil Hawke i huvudrollen och en bra Lena Headey som mamman i familjen.
/Surskägget

@@@
Helt klart en annorlunda och spännande home invasion-rulle med bra skådisar.
/Vrångmannen

The Mortal Instruments: City of Bones

@@
Alltså vad är det med kvinnliga författare och skräckgenren? På senare år har det dykt upp mängder av vampyr/varulv/monster-böcker där 1) en kvinnlig karaktär upptäcker att det finns vampyrer/varulvar/monster i världen 2) den kvinnliga karaktären blir uppvaktad av två snubbar den ene snyggare och coolare än den andre och 3) den kvinnliga karaktären våpar sig genom tiotusentals sidor bok där hon velar fram och tillbaka mellan snubbarna utan att någonsin kunna bestämma sig. Tyvärr har en hel del av dessa spillt över i filmens värld (Twiligt, Beautiful Creatures, The Host och även om det inte är vampyrer så faller The Hunger Games in i denna kategori också) och The Mortal Instruments är den senaste i raden av alla dessa karbonkopior där gamla hederliga vampyrgenren fått sig en rejäl spark i skrevet och tappat allt som gjort den spännande/skrämmande tidigare (Christopher Lees Dracula hade gjort blodpalt av alla dessa emovampyrer och käkat upp dem till förrätt innan han utan att ens bli svettig hade ätit upp den oerhört menlösa kvinnliga huvudrollen). Att det ens blir en tvåa istället för etta i betyg är enbart första fyrtiofem minuterna där det länge verkade som att detta inte skulle bli ännu en Twilightkopia. Men alas, så blev det inte. Har du läst böckerna lär du gilla filmen (jag får lita på frugans ord där då jag vare sig läst böckerna eller gillade filmen).
/Surskägget

Dredd

@@@
Stallone sänkte hela franchisen på 90-talet när han efter typ två minuter slängde av sig Dredds hjälm och sprang runt utan resten av filmen. Fansen rasade, filmen blev utskrattad och sedan dess har det närts en dröm om att nåt filmbolag skulle ta tag i denna fantastiskt nattsvarta och politiskt kritiska dystopiska serietidning och göra den rättvisa. Och lo and behold nu är den filmen här. Karl Urban (LOTR, Doom, Pathfinder) signade på som Dredd enbart om filmbolaget lovade att man aldrig skulle få se Dredd utan hjälmen och så har det blivit. För er som inte har koll på Judge Dredd – i en mörk framtid har det växt upp ett antal Megastäder lika stora som mindre delstater. Kriminaliteten är skyhög och för att snabba på processerna får alla poliser, s k Judges, agera polis, åklagare och jury på plats. Ofta är straffet döden. Den här gången hamnar Dredd och en rookiejudge i ett höghuskomplex som styrs av den livsfarliga knarkskurken Ma-Ma (Lena Headey). När Ma-Ma inser att det finns judges i hennes höghus stänger hon ner det och kräver att få judgarnas huvuden på fat. Meeeeeeen det är svårare att döda en judge än det är att döda USA’s president. Där Dredd drar fram lämnas ett spår av slaktade brottslingar bakom honom. Filmen är rätt så våldsam och brutal med en hel del splatter med tanke på att man ändå riktar in sig på tonårspubliken för att få hem pengarna, samtidigt som den inte är fullt så blodig och grafisk som serietidningarna. Men full fart och fläkt mest hela tiden. Saknar att man inte utforskade världen mer men det kanske kommer i uppföljaren nu när den här drog in sina stålars.
/Surskägget
Vrångis tyckte typ likadant.