Goon: The Last of the Enforcers

@@
Goon var en liten hockeykomedi med Seann William Scott (The Stifmeister baby, yeah!) som var en liten halvunderhållande rulle i samma anda som Paul Newmans klassiska Slap Shot utan att vara något sådär superspeciellt. Uppföljaren är samma sak med ännu mer blod i slagsmålen och en tunnare story. Inget att hänga i julgran med andra ord men Scott är alltid underhållande och Liev Schreiber som den elakaste av alla elakingar på isen är alltid värd en titt. Är man inte ett fan av hockeyfilmer kan man absolut hoppa denna.
/Surskägget

3 x garv till jordens undergång

Rapture Palooza
@@@
På med boxhandskarna för det är dags att ge bibeln en omgång! Lindsay (Anna Kendrick) och Ben är unga, kära och lever ett vanligt vardagsliv. Plötsligt en dag försvinner hälften av jordens befolkning rakt upp i luften. För de som är kvar väntar helvetet på jorden då djävulen (Craig Robinson hahaha!) dyker upp och börjar bestämma. Anna Kendrick är alltid en fröjd att se. Hon tillför något skönt knäppt och busigt till det hela, lite som i Pitch Perfect. Rapture Palooza är kanske inte bioduksmaterial och förmodligen inte en film för alla men jag tycker den är rätt skoj och annorlunda. Du kan ha mycket tråkigare framför dumburken en regnig söndag. Ge den en chans.
/Vrångmannen

The World's End

@@@+

Simon Pegg, Nick Frost och Edgar Wright är tillbaka med den tredje delen i ”Cornettotrilogin” (de första två var Shaun of the Dead och Hot Fuzz). Ett gäng 40-åringar återvänder till den lilla staden där de växte upp. De ska fullfölja ”The Golden Mile” som de misslyckades med som tonåringar. Tolv pubar, tolv pints. Allt står dock inte rätt till i byn och våra vänner hamnar snart i trubbel av episka proportioner. Sci-fi-action-komedi i samma anda som föregångarna i trilogin. Det är bitvis skitkul och full fart hela tiden men samtidigt tycker jag att The World’s End är den svagaste av rullarna. Den känns helt enkelt en smula trött ibland. Nåja, ska inte klaga. Bra men borde varit bättre. /Vrångmannen

This Is the End

@@@@@
Hahahahahahahahahahahahahahahahaha....HAHAHAAHAHAHAHAHAHAA!!!!
/Vrångmannen

@@@@@
HAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAAH!
/Surskägget

Goon

@@@
Spåskägget var framme igen i början av året och tittade på trailern till Goon. Riktigt helt rätt hade jag inte, men å andra sidan var trailern ganska missvisande. Vad trailern hävdade var att detta var en stjärtsparkande komedi i samma anda som Adam Sandlers sköna klassiker Happy Gilmore eller Waterboy och att Seann William Scott spelade en tuffare Stifler typ. Så är det ju inte alls. Tvärtom är detta en lågmäld komedi, på gränsen till drama, som balanserar hockeyfilmer som Slagskott och Youngblood mer än galenskaperna i Happy Gilmore. Visst finns det en del sån humor också (vilket främst Jay Baruchel som även skrivit manus står för i sin biroll) men det mesta är faktiskt ganska seriöst i det galna. Vi får följa med i hockeyns farmarligor där det ibland är minst lika viktigt att kliva ut på isen och slåss som det faktiskt är att åka skridskor och spela hockey. Scotts karaktär råkar vara bäst på att slåss och får bara på grund av detta en plats i laget. I horisonten hägrar Liev Schreibers karaktär som är ligans bäste bråkstake och som nu ska gå i pension. Men en sista fight måste hinnas med. Tydligen är allt baserad på en sann historia. De är fan inte kloka de där kanadickerna.
/Surskägget
PS. Vrångis tyckte typ likadant för en gångs skull.

The Sorcerer's Apprentice

@@@
Okej det är en barnrulle men det är rätt så bra drag i den trots allt. Hade inga som helst förhoppningar på den med tanke på att Nic "fan vad du bara gett mig ettor på senaste tiden ditt jävla Surskägg" Cage har huvudrollen. Och visst, Cage spelar som vanligt sig själv med alla sina galna ryckiga manér men har man bara överseende med det så funkar han helt ok i den här. Vi får träffa supernörden Dave (Jay Baruchel) som visar sig vara precis den lärling trollkarlen Balthazar (Cage dårå) letat efter ett par århundranden. De måste kombinera sina krafter för att stoppa den onda och galna trollkarlen Maxim (Alfred Molina). Lyckas de inte kommer ondskan härska på jorden bla bla bla yadda yadda yadda. I samma veva blir förstås Dave störtkär i supersöta Becky (Teresa Palmer) som till slut också rekryteras i kampen mot det onda. Det här är en Disneyrulle så förvänta er alla klichéer i boken och några till som bara Disney har copyright på. Dock är det ganska mycket ös hela tiden, trollkarlarna trollar, saker exploderar, magi överallt och vi får t o m en CGI-version av den klassiska scenen med Musse Pigg och svabbarna från Fantasia. Det räcker för att det här sura skägget ska vara glatt för stunden.
/Surskägget

She's Out Of My League

@@
Kirk (Jay Baruchel från Tropic Thunder och The Sorcerer's Apprentice) är en helt vanlig kille som lever ett helt vanligt liv tills han blir dumpad av sin tjej. Deppad jobbar han på tills slumpen slänger honom i famnen på supersöta Molly (Alice Eve) som mot alla odds blir kär i honom. Men både Kirks vänner och familj tycker att hon är för snygg för honom och till slut blir han så psykiskt nedbruten att han börjar hålla med alla trots att Molly skiter i utseendet. Det här är en rulle som vill ha hjärtat på rätt ställe men som dundrar på med så många klichéer att till och med en klichéälskare som jag själv börjar ruttna ungefär halvvägs in. Visst bjussas det på ett par riktigt stora garv, men det är lite för långt mellan dem för att det här ska bli annat än knappt okej. Känns också som att skådisarna (till stor del okända talanger) inte riktigt lyckas bära upp filmen. Idéerna finns där, liksom hjärtat, men det lyfter aldrig och mycket känns som rena transportsträckor för att komma fram till sluttexterna. Nja.
/Surskägget
PS. Vrångmannen überhyllade och fattar som vanligt inte vad en bra film är.

She's Out of My League

@@@
She's Out of My League handlar om den snälle nörden som den vackraste tjejen plötsligt intresserar sig för. Hehehe! Larvigare story får man egentligen leta efter men jag är svag för hela "Cant Buy Me Love" grejen = tönten och prinsessan. She's Out of My League är alltså en grabbig rom-com och jag sväljer det med hull och hår. Vi får vår "Apatowhumor" med flera sköna scener som vi egentligen garvat åt 1000 ggr förr i 1000 andra filmer, men det gör inget. Jay Baruchel (Tropic Thunder, Fanboys) kommer vi garanterat se mer av och det finns flera okända biroller som är riktigt bra. Rullen är kanske inget märkvärdigt i den stora komedidjungeln men skojigt pysmys för stunden innan man ska in till kontoret en pissmåndag och sakta sakta saaaakta TA VARDAGSLIVET AV SIG! AAAAAAAAAH!! JOHN RAMBO KOM OCH RÄDDA MIG!!!
/Vrångmannen