Goon: The Last of the Enforcers

@@
Goon var en liten hockeykomedi med Seann William Scott (The Stifmeister baby, yeah!) som var en liten halvunderhållande rulle i samma anda som Paul Newmans klassiska Slap Shot utan att vara något sådär superspeciellt. Uppföljaren är samma sak med ännu mer blod i slagsmålen och en tunnare story. Inget att hänga i julgran med andra ord men Scott är alltid underhållande och Liev Schreiber som den elakaste av alla elakingar på isen är alltid värd en titt. Är man inte ett fan av hockeyfilmer kan man absolut hoppa denna.
/Surskägget

Ice Guardians

@@@@
Jaaaaaa såhär ska en slipsten dras när det kommer till underhållande dokumentärfilm. Precis som i The Last Gladiators får vi här följa de riktiga råskinnen på isen. Snubbarna som kanske inte alltid är snabbast, som kanske inte gör flest mål, som kanske inte har bäst spelsinne. Men snubbarna som garanterat inte backar för nån och som skyddar sina mer talangfulla lagkamrater med sina liv om så krävs. Jupp, vi snackar killarna som är beredda att kliva ut på isen match efter match för att om nödvändigt slita av sig handskarna och puckla på nån annan i en blodig boxningsmatch. Där The Last Gladiators främst följde en före detta spelare som nu hade svårt att hitta rätt i riktiga livet följer Ice Guardians mängder med spelare, både de som lagt skridskorna på hyllan och de som är aktiva idag. Vi får dessutom intervjuer med läkare, journalister och publik om vad de tror, tycker och tänker om dessa busar på isen. Det är både för och emot såklart men lyssnar man på spelarna tycker i princip alla att det är en del av sporten och att sporten numera saknar en hel del spänning och säkerhet när man skapat nya regler för att försvåra för de närmast arrangerade boxningsmatcherna mitt i matchen. Intressant och underhållande.
/Surskägget

The Chiefs

@@@@
Hahahahahaha! Makalöst kul. Många av er har förmodligen sett den kultförklarade hockeykomedin med Paul Newman - Slagskott. Den här dokumentären är Slagskott på riktigt hahahaha! Redan Slagskott i sig var ju inspirerad av verkligheten och de två galna tvillingbröderna var ju äkta i det att de mer eller mindre spelade sig själva. Spola fram till dags dato och vi får träffa de hockeyspelare som harvar på idag. Vi snackar alltså små farmarlag med spelare som aldrig platsade in i de stora, kända lagen. Spelarna som älskar hockey men som kanske inte riktigt är sådär superbra på att stå på ett par skridskor eller som kanske inte har sådär jättebra puckföring eller som helt enkelt borde skaffa sig ett helt annat jobb. Nåt som de kan. De här snubbarna harvar dock på och ger aldrig upp drömmarna om pengarna och NHL. Seriöst, det är nåt med kanadicker och att aldrig ge upp hehehe (se även Anvil och I Am Thor). Publiken kommer till matcherna av en enda anledning. Det är en jäkla massa slagsmål mest hela tiden. Så fort tillfälle ges kastas handskarna och så kör man. Pang! Tjoff! Hahaha, varför inte bara gå och titta på boxning?
/Surskägget

Miracle

@@
Disney producerar film om det så kallade “miraklet på isen” där ett ungt och helt okänt amerikanskt hockeylandslag under vinter-OS 1980 lyckades besegra det vältrimmade och i princip helt obesegrade sovjetiska landslaget. Resultatet blir ganska platt och intetsägande. Alla i hela världen vet att USA vann matchen. Det intressanta borde därmed vara att koncentrera sig på vägen dit. Förberedelser och träning. Hur gänget blir det sammansvetsade lag coachen strävar efter. Delvis får vi det, men mestadels är det bara en lång transportsträcka till att jänkarna skvätter in det vinnande målet och sedermera plockar hem guldet. Det hjälper inte heller till att filmen är 2 timmar och 15 minuter lång. Seriöst. Det här kan vi visa på 90 minuter max. Och framförallt inte avsluta med typ 30 minuter ospännande fejkmatcher där skådisar som inte är hockeyspelare försöker leka hockeyspelare med dåligt resultat. Nånstans borde regissören tittat på Rob Lowes gamla klassiker Youngblood för att se hur man filmar spännande och snygg hockey. Nåväl. Kurt Russell är affischnamnet som coachen och levererar en stabil insats utan det lilla extra eller att han anstränger sig för mycket (eller ens knappt). Okej söndagsmatiné på sin höjd och kanske mest för de allra mest inbitna hockeyfansen (som dock redan sett den riktiga matchen på youtube och därför somnar till den här).
/Surskägget

Goon

@@@
Spåskägget var framme igen i början av året och tittade på trailern till Goon. Riktigt helt rätt hade jag inte, men å andra sidan var trailern ganska missvisande. Vad trailern hävdade var att detta var en stjärtsparkande komedi i samma anda som Adam Sandlers sköna klassiker Happy Gilmore eller Waterboy och att Seann William Scott spelade en tuffare Stifler typ. Så är det ju inte alls. Tvärtom är detta en lågmäld komedi, på gränsen till drama, som balanserar hockeyfilmer som Slagskott och Youngblood mer än galenskaperna i Happy Gilmore. Visst finns det en del sån humor också (vilket främst Jay Baruchel som även skrivit manus står för i sin biroll) men det mesta är faktiskt ganska seriöst i det galna. Vi får följa med i hockeyns farmarligor där det ibland är minst lika viktigt att kliva ut på isen och slåss som det faktiskt är att åka skridskor och spela hockey. Scotts karaktär råkar vara bäst på att slåss och får bara på grund av detta en plats i laget. I horisonten hägrar Liev Schreibers karaktär som är ligans bäste bråkstake och som nu ska gå i pension. Men en sista fight måste hinnas med. Tydligen är allt baserad på en sann historia. De är fan inte kloka de där kanadickerna.
/Surskägget
PS. Vrångis tyckte typ likadant för en gångs skull.

Goon

@@@
Besynnerlig blodig myshumor. Den känslige men ack så osmarte Doug Glatt (Seann William Scott) har bara en talang och den är att slåss. Efter ett handgemäng på läktaren under en hockeymatch får han chansen att vara med i stans hockeylag. De vill inte att han ska spela hockey på riktigt utan endast slåss för laget på isen. Trailern till Goon är direkt misvisande. Även om det bjuds på många blodiga slagsmål i rinken och lite knäppa situationer så uteblir de stora asgarven och man sitter istället och puttrar gott. Scott är så långt från Stifler i American Pierullarna som han kan komma. Han gör en återhållsam och introvert prestation av den stenkorkade Doug som känns äkta och blir "rolig". Liev Schreiber är den farlige motståndaren som trots våld i blick har hjärtat på rätta stället, vilket känns ovanligt för en sån här rulle. Om man är Kanadensare så har man nog några fler garvpoäng att plocka för det känns som att några av gagsen flyger som en puck över huvudet. Goon är alltså varken nästa Slagskott eller Dodgeball men den har en egen stil med lågmäld humor, lite våldsamt galenskap och en gnutta allvar. En rätt skön rulle faktiskt. Varken mer eller mindre.
/Vrångmannen

Spåskägget recenserar

Välkomna till en ny avdelning på bloggen. Surskägget tittar i sin spåkula och recenserar film från framtiden som Spåskägget! Jupp, det handlar om Spåskäggets briljanta förmåga att se en trailer och bedöma hela filmen utifrån 2 minuter och 30 sekunder.

Goon
@@@@
Hahahahahahaha! Seann William Scott har inte varit så här rolig sedan han var Stifler i American Pie. Upplägget är klockrent. Blanda lite Happy Gilmore med lite Slapshot med lite Youngblood och du har Goon. Scott är snubben som inte kan stå på ett par skridskor men som kan puckla på folk rejält. Efter att ha spöat en hockeylirare när han varit i publiken erbjuds han att börja spela hockey (läs: slåss med spelarna på isen istället för bland sittplatserna) av ett b-lag i farmarligan. Givetvis sprids ryktet om hans talang för att slåss och publiken strömmar till samtidigt som fler och fler galningar vill ha chansen att puckla på honom. Till slut är det bara Liev Schreiber som står mellan Scott och total dominans på isens boxningsrink. Det blandas lite hjärta med mycket gapflabb och ibland räcker det för en fyra.
/Spåskägget

The Love Guru

@@@
Okej. Handlingen är bedrövlig och mest en ursäkt för att Mike Myers ska få köra sina sketcher i 85 minuter. Meeeeen Mike Myers är rolig och hans sketcher är kul. Som film är The Love Guru inte nyskapande på nåt vis, men trots att jag vet vad Mike kommer leverera så skrattar jag hjärtligt när det kommer ändå. Han gillar sina ordvitsar och insinuationer och det bjussas det gott om naturligtvis. Släng in Verne ”Minime” Troyer så vet du att du har ett par dvärgskämt på lager, och med Jessica Alba i närheten har man alltid nåt att titta på. Men självklart är det här Myers film i första hand. Han är kärleksgurun som inte har hittat kärleken i sitt eget liv men som kan lära alla andra att finna den. Han stora dröm är att hamna på Oprah så att han kan bli större än Deepak Chopra och när han får chansen att rädda en hockeyspelares giftermål vet han att om han lyckas står Oprahsoffan och väntar. Den har fått bedrövlig kritik överallt, och visst, trean är kanske lite svajig, men vad fan, Myers är Myers och gillar man honom gillar man den här.
/Surskägget