@@
Jag var jätteglad efter att ha sett första filmen. Idag, 2 och ett halvt år senare, kan jag inte påstå att jag minns filmen överhuvudtaget. Det var säkert som jag skriver, full fart och fläkt mest hela tiden, vilket dock inte innebär att jag minns ett skvatt. Uppföljaren är lite likadan. Det är massa action mest hela tiden. Pang pang pang. Nånting exploderar. Pang pang pang. Det dras några skämt. Pang pang explosion pang. Groot är söt och datoranimerad. Pang pang pang. Kurt Russell är en hel planet. Pang pang. Stor explosion. Pang. Sluttexter. Det är extremt mycket yta och allt är skitsnyggt och man verkligen ser hur mycket pengar man plöjt ner i specialeffekterna. Idag, två dagar efter att jag såg den, minns jag knappt handlingen. Om ett halvår kommer jag ifrågasätta mig själv om jag överhuvudtaget har sett den och om ett år minns jag den inte alls. Kanske beror det på att dessa hjältar i Marvels universum är de jag inte känner till alls. Kanske beror det på att man ibland vill ha lite story även i en actiondriven serietidningsfilm. Kanske beror det bara på att den här knappt var ok. Jag vet inte. Allt jag vet är att det var en actionspäckad extravaganza som jag knappt minns två dagar efter att jag sett den.
/Surskägget
@@@
Lite väl snålt tilltaget där va, Skägget? Håller med om att det är mycket yta och alla pengar på duken. Tvåan är sämre än ettan helt klart men som tunn men snygg tjo-fadderittan-underhållning så duger den utmärkt.
/Vrångmannen
Visar inlägg med etikett kurt russell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kurt russell. Visa alla inlägg
måndag 18 september 2017
torsdag 24 augusti 2017
Deepwater Horizon
@@@@
Jävlar så här ska en actionslipsten dras. Regissören/skådisen Peter Berg tycker jag går från klarhet till klarhet och började med små sköna indierullar (Very Bad Things) till lågbudgetaction (Welcome To The Jungle) till hyfsat stor budget (Friday Night Lights, The Kingdom) till blockbusters (Hancock, Battleship) till att nu göra "baserad på verkliga händelser" (Lone Survivor, Patriots Day). Det är i den sistnämnda kategorin den här filmen hamnar och liksom både Lone Survivor och Patriots Day är det Mark Wahlberg som klär sig i rollen som den verkliga person som råkade ut för händelserna. I detta fallet tar filmen med oss ut till en jättelik oljeborrigg långt ute på havet där en serie händelser leder till den ena olyckan efter den andra tills hela skiten exploderar i ett hav av flammor. Wahlberg spelar en av överlevarna som dessutom riskerade sitt liv flera gånger om för att rädda andras. Berg lotsar oss skickligt genom karaktärsuppbyggnad och sedan ett ös som verkligen är fullt ös medvetslös. Det brinner, det exploderar, det kraschar och det exploderar lite till allt medan folk gör sitt bästa för att överleva galenskapen. Att folk överhuvudtaget kom därifrån levande är ett mirakel. Sedan knyter Berg snyggt ihop säcken genom att låta de riktiga personerna få komma till tals i ett par korta klipp samt en sober och snygg hyllning till de som dog.
/Surskägget
Jävlar så här ska en actionslipsten dras. Regissören/skådisen Peter Berg tycker jag går från klarhet till klarhet och började med små sköna indierullar (Very Bad Things) till lågbudgetaction (Welcome To The Jungle) till hyfsat stor budget (Friday Night Lights, The Kingdom) till blockbusters (Hancock, Battleship) till att nu göra "baserad på verkliga händelser" (Lone Survivor, Patriots Day). Det är i den sistnämnda kategorin den här filmen hamnar och liksom både Lone Survivor och Patriots Day är det Mark Wahlberg som klär sig i rollen som den verkliga person som råkade ut för händelserna. I detta fallet tar filmen med oss ut till en jättelik oljeborrigg långt ute på havet där en serie händelser leder till den ena olyckan efter den andra tills hela skiten exploderar i ett hav av flammor. Wahlberg spelar en av överlevarna som dessutom riskerade sitt liv flera gånger om för att rädda andras. Berg lotsar oss skickligt genom karaktärsuppbyggnad och sedan ett ös som verkligen är fullt ös medvetslös. Det brinner, det exploderar, det kraschar och det exploderar lite till allt medan folk gör sitt bästa för att överleva galenskapen. Att folk överhuvudtaget kom därifrån levande är ett mirakel. Sedan knyter Berg snyggt ihop säcken genom att låta de riktiga personerna få komma till tals i ett par korta klipp samt en sober och snygg hyllning till de som dog.
/Surskägget
Etiketter:
action,
drama,
john malkovich,
kate hudson,
kurt russell,
mark wahlberg,
peter berg,
verklighetsbaserat
lördag 9 april 2016
The Hateful Eight
@@@
Tarantinos åttonde film tydligen. Jag satt och räknade lite på det och fick först inte ihop det. Sedan slog det mig att Mr Tarantino själv (och många andra) räknar naturligtvis Kill Bill Vol 1 och 2 som en endaste rulle, samt att Mr Tarantino själv (och många andra) räknar stinkbomben Death Proof som en riktig film... HAHAHAHAHA! Anyhoo. The Hateful Eight är en helt ok westerndeckare. Lite Agatha Christie-light, ett blodigt kammarspel med färgstarka och högst misstänksamma karaktärer. The Hateful Eight utspelar sig i ett insnöat härbärge mitt ute i ödemarken under en hård snöstorm. Kurt Russell, Samuel L Jackson och Jennifer Jason Leigh m.fl är alla på topp. Det är våldsamt, ibland dråpligt med en hyfsat rapp och välskriven dialog. Tarantino kan ju sin grej. Två saker stör: 1) Filmen är närmare tre timmar lång, vilket är en timme för mycket för den här storyn! 2) Filmad i 70 mm? Fast den utspelar sig ju i ett rum? VAD ÄR DET HÄR?! Ok. Det kanske inte är den starkaste filmen Tarantino har gjort, men som sagt en underhållande och habil western. Varken mer eller mindre. Jag som precis hade bestämt mig för att aldrig mer recensera betygstreor. Men det här är Tarantino så t.o.m den här Vrångmannen kommer att göra undantag då och då... Stort plus: Ennio Morricone har specialskrivit den grymma musiken till filmen. Bara en sån sak.
/Vrångmannen
Tarantinos åttonde film tydligen. Jag satt och räknade lite på det och fick först inte ihop det. Sedan slog det mig att Mr Tarantino själv (och många andra) räknar naturligtvis Kill Bill Vol 1 och 2 som en endaste rulle, samt att Mr Tarantino själv (och många andra) räknar stinkbomben Death Proof som en riktig film... HAHAHAHAHA! Anyhoo. The Hateful Eight är en helt ok westerndeckare. Lite Agatha Christie-light, ett blodigt kammarspel med färgstarka och högst misstänksamma karaktärer. The Hateful Eight utspelar sig i ett insnöat härbärge mitt ute i ödemarken under en hård snöstorm. Kurt Russell, Samuel L Jackson och Jennifer Jason Leigh m.fl är alla på topp. Det är våldsamt, ibland dråpligt med en hyfsat rapp och välskriven dialog. Tarantino kan ju sin grej. Två saker stör: 1) Filmen är närmare tre timmar lång, vilket är en timme för mycket för den här storyn! 2) Filmad i 70 mm? Fast den utspelar sig ju i ett rum? VAD ÄR DET HÄR?! Ok. Det kanske inte är den starkaste filmen Tarantino har gjort, men som sagt en underhållande och habil western. Varken mer eller mindre. Jag som precis hade bestämt mig för att aldrig mer recensera betygstreor. Men det här är Tarantino så t.o.m den här Vrångmannen kommer att göra undantag då och då... Stort plus: Ennio Morricone har specialskrivit den grymma musiken till filmen. Bara en sån sak.
/Vrångmannen
lördag 28 november 2015
Innan årets julkalender
Vrångmannen här. Som Surskägget nämnde så är vi upptagna med att se mycket "specialfilm" inför årets tunga julkalender, som närmar sig med stormsteg här på bloggen. Bjussar på några snabbrecensioner så länge. Klicka på titeln om du vill veta lite mer om filmen.
The Gift
@@@@
Smart och spännande vardagsthriller. Jag blev mycket överraskad . Älskar den här typen av filmer, där någon kommer in och fuckar upp folks "perfekta" vardag. Sen börjar tvisterna. Ju mindre som sägs om handlingen desto bättre. Se den!
Bone Tomahawk
@@@@
Långsam, tung och välgjord westernskräckis med låg budget. Kurt Russell briljerar i huvudrollen men hela produktionen osar välgjort, välspelat och välskrivet. Lite Unforgiven möter The Hills Have Eyes. Inte för alla, men jag svalde allt, med hull och hår.
Black Mass
@@@
Kriminaldrama baserat på verkliga händelser. Johnny Depp är otäckt bra som psykopatiske gangstern Whitey Bulger. Det är rått, välspelat och snyggt, men samtidigt inget nytt under solen.
Carol
@@@@
Efter Patricia Highsmiths roman The Price of Salt från 1952 (som hon skrev under pseudonym). Carol är en kärlekshistoria mellan två kvinnor, som var allt annat än social vardagsmat på den tiden. Alfred Hitchcock filmatiserade Highsmith med galen glädje när det begav sig, men den här lågmälda och känsliga pärlan är något annat än hennes thrillerdeckare. Todd Haynes visar åter igen att han har fin koll. Cate Blanchett och Rooney Mara är så bra i huvudrollerna så man häpnar. Vackert, tänkvärt och tänkvärt igen.
The Final Girls
@@
Världens bästa filmidé har man i princip bara kastat bort här. Sånt gör mig sjukt irriterad. Tänk dig Fredagen den 13:e (eller vilken 80's slasher som helst) möter Tillbaka till framtiden. Jag vill så gärna gilla The Final Girls då den i grunden är smart, har en bra cast och lovar gott till en början. Betygstvåan är stark men jag är för vrång för att sträcka mig till en trea. P.S. Sluta gör en PG13-film om en genre som är/var ALLT ANNAT än barntillåten. Vad är det här?!
/Vrångmannen
The Gift
@@@@
Smart och spännande vardagsthriller. Jag blev mycket överraskad . Älskar den här typen av filmer, där någon kommer in och fuckar upp folks "perfekta" vardag. Sen börjar tvisterna. Ju mindre som sägs om handlingen desto bättre. Se den!
Bone Tomahawk
@@@@
Långsam, tung och välgjord westernskräckis med låg budget. Kurt Russell briljerar i huvudrollen men hela produktionen osar välgjort, välspelat och välskrivet. Lite Unforgiven möter The Hills Have Eyes. Inte för alla, men jag svalde allt, med hull och hår.
Black Mass
@@@
Kriminaldrama baserat på verkliga händelser. Johnny Depp är otäckt bra som psykopatiske gangstern Whitey Bulger. Det är rått, välspelat och snyggt, men samtidigt inget nytt under solen.
Carol
@@@@
Efter Patricia Highsmiths roman The Price of Salt från 1952 (som hon skrev under pseudonym). Carol är en kärlekshistoria mellan två kvinnor, som var allt annat än social vardagsmat på den tiden. Alfred Hitchcock filmatiserade Highsmith med galen glädje när det begav sig, men den här lågmälda och känsliga pärlan är något annat än hennes thrillerdeckare. Todd Haynes visar åter igen att han har fin koll. Cate Blanchett och Rooney Mara är så bra i huvudrollerna så man häpnar. Vackert, tänkvärt och tänkvärt igen.
The Final Girls
@@
Världens bästa filmidé har man i princip bara kastat bort här. Sånt gör mig sjukt irriterad. Tänk dig Fredagen den 13:e (eller vilken 80's slasher som helst) möter Tillbaka till framtiden. Jag vill så gärna gilla The Final Girls då den i grunden är smart, har en bra cast och lovar gott till en början. Betygstvåan är stark men jag är för vrång för att sträcka mig till en trea. P.S. Sluta gör en PG13-film om en genre som är/var ALLT ANNAT än barntillåten. Vad är det här?!
/Vrångmannen
Etiketter:
cate blanchett,
johnny depp,
komedi,
kurt russell,
rooney mara,
skräck,
thriller,
todd haynes,
western
fredag 7 augusti 2015
Furious Seven
@@@@
HAHAHAHAHA JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!! Såhär ska en actionslipsten dras. Eftersom att det är sjunde delen i serien och vi fortfarande har alla karaktärer med så kan vi skippa introduktionerna och hoppa direkt in i handlingen. Som vanligt är Dom (Vin Diesel) tuffast, Brian (Paul Walker, R.I.P.) charmigast och Letty (Michelle Rodriguez) coolast samtidigt som de härjar runt i diverse sekvenser som alla kräver att de åker bil jätte-jätte-jätte-fort och helst kraschar sönder ett dussin eller så andra fordon. Just när man tror att de inte kan toppa allt som hände i filmen innan så toppar de det. Bara sådär. Jag är sjukt svag för den här filmserien. Snygga brudar, snygga bilar, testosteronstinna muskelsnubbar, massa explosioner och tuffa oneliners. Det är ytligt och dumt, men det är en ytlighet och dumhet jag älskar. Jag kan inte få nog. Och så länge de fortsätter att spotta ur sig så löjligt over-the-top action som pumpar adrenalin och wow så kommer jag fortsätta titta. Givetvis blir denna lite speciell då det blev Paul Walkers sista film och man har satt ihop en jäkligt snygg farvälscen åt honom där alla karaktärerna i princip sitter och grinar medan han åker iväg i solnedgången. En snygg touch och hyllning till herr Walker. Hatten av.
/Surskägget
HAHAHAHAHA JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!! Såhär ska en actionslipsten dras. Eftersom att det är sjunde delen i serien och vi fortfarande har alla karaktärer med så kan vi skippa introduktionerna och hoppa direkt in i handlingen. Som vanligt är Dom (Vin Diesel) tuffast, Brian (Paul Walker, R.I.P.) charmigast och Letty (Michelle Rodriguez) coolast samtidigt som de härjar runt i diverse sekvenser som alla kräver att de åker bil jätte-jätte-jätte-fort och helst kraschar sönder ett dussin eller så andra fordon. Just när man tror att de inte kan toppa allt som hände i filmen innan så toppar de det. Bara sådär. Jag är sjukt svag för den här filmserien. Snygga brudar, snygga bilar, testosteronstinna muskelsnubbar, massa explosioner och tuffa oneliners. Det är ytligt och dumt, men det är en ytlighet och dumhet jag älskar. Jag kan inte få nog. Och så länge de fortsätter att spotta ur sig så löjligt over-the-top action som pumpar adrenalin och wow så kommer jag fortsätta titta. Givetvis blir denna lite speciell då det blev Paul Walkers sista film och man har satt ihop en jäkligt snygg farvälscen åt honom där alla karaktärerna i princip sitter och grinar medan han åker iväg i solnedgången. En snygg touch och hyllning till herr Walker. Hatten av.
/Surskägget
Etiketter:
action,
dwayne johnson,
jason statham,
jordana brewster,
kurt russell,
michelle rodriguez,
paul walker,
the rock,
vin diesel
torsdag 4 april 2013
Miracle
@@Disney producerar film om det så kallade “miraklet på isen” där ett ungt och helt okänt amerikanskt hockeylandslag under vinter-OS 1980 lyckades besegra det vältrimmade och i princip helt obesegrade sovjetiska landslaget. Resultatet blir ganska platt och intetsägande. Alla i hela världen vet att USA vann matchen. Det intressanta borde därmed vara att koncentrera sig på vägen dit. Förberedelser och träning. Hur gänget blir det sammansvetsade lag coachen strävar efter. Delvis får vi det, men mestadels är det bara en lång transportsträcka till att jänkarna skvätter in det vinnande målet och sedermera plockar hem guldet. Det hjälper inte heller till att filmen är 2 timmar och 15 minuter lång. Seriöst. Det här kan vi visa på 90 minuter max. Och framförallt inte avsluta med typ 30 minuter ospännande fejkmatcher där skådisar som inte är hockeyspelare försöker leka hockeyspelare med dåligt resultat. Nånstans borde regissören tittat på Rob Lowes gamla klassiker Youngblood för att se hur man filmar spännande och snygg hockey. Nåväl. Kurt Russell är affischnamnet som coachen och levererar en stabil insats utan det lilla extra eller att han anstränger sig för mycket (eller ens knappt). Okej söndagsmatiné på sin höjd och kanske mest för de allra mest inbitna hockeyfansen (som dock redan sett den riktiga matchen på youtube och därför somnar till den här).
/Surskägget
måndag 21 januari 2013
Dark Blue
Här hade vi en
liten överraskning. Kurt Russell spelar Eldon, en korrumperad och elak snut som
skiter i lagen och gör vad som blir bäst för honom och hans plånbok. Om det
innebär att skjuta ihjäl några knarkare eller påstådda mördare får han dessutom
medalj och beröm av sin lika korrupta och elaka chef. Allt är frid och fröjd
till den dagen Eldon får en ny partner, unge Bobby (Scott Speedman som vi såg
som varulv i Underworldrullarna), som snart nog misstänker att allt inte är
frid och fröjd och ren mjöl i påsen och allt det där. Filmen påminner i
stämning och känsla en hel del om Training Day, Street Kings och Harsh Times,
tuffa snutfilmer som tar avstamp i en realistisk skildring om än något
actionifierad. Kanske inte så konstigt när det är samma manusförfattare till
både Training Day och Harsh Times som även skrivit denna. Det är hårdkokt och
spännande och linjen mellan skurk och hjälte är bitvis rätt tunn. Lite som om
de börjat göra film noirs igen. Det är bra om än inte lysande, men har man inte
sett den och gillar sina snutfilmer bör man absolut ge den en chans.
/Surskägget
/Surskägget
söndag 7 februari 2010
Två snabba listor
Topp-5 tuffaste actionkaraktärerna som heter "John":
5. John Hatcher (Marked For Death, Steven Seagal)
4. John Constantine (Constantine, Keanu Reeves)
3. John McClane (Die Hard, Bruce Willis)
2. John Rambo (First Blood, Sylvester Stallone)
1. John Matrix (Commando, Arnold Schwarzenegger)
Topp-5 tuffaste actionnamnen som man aldrig skulle heta på riktigt:
5. Gibson Rickenbacker (Cyborg, Jean-Claude van Damme)
4. Mason Storm (Hard To Kill, Steven Seagal)
3. Jericho Cane (End of Days, Arnold Schwarzenegger)
2. Marion Cobretti (Cobra, Sylvester Stallone)
1. Snake Plissken (Flykten Från New York, Kurt Russell)
/Surskägget
5. John Hatcher (Marked For Death, Steven Seagal)
4. John Constantine (Constantine, Keanu Reeves)
3. John McClane (Die Hard, Bruce Willis)
2. John Rambo (First Blood, Sylvester Stallone)
1. John Matrix (Commando, Arnold Schwarzenegger)
Topp-5 tuffaste actionnamnen som man aldrig skulle heta på riktigt:
5. Gibson Rickenbacker (Cyborg, Jean-Claude van Damme)
4. Mason Storm (Hard To Kill, Steven Seagal)
3. Jericho Cane (End of Days, Arnold Schwarzenegger)
2. Marion Cobretti (Cobra, Sylvester Stallone)
1. Snake Plissken (Flykten Från New York, Kurt Russell)
/Surskägget
tisdag 31 mars 2009
Wyatt Earp
@@@@
Tombstone och Wyatt Earp är som två bröder. Den ena växte upp till en snabb, våldsam och actionbetonad tuff snubbe, den andre en mer djupgående, långsam och trovärdigare kille som berättar historien närmare sanningen. Jag är inget fan av Kevin Costner, men som en träig Wyatt Earp lyckas han utomordentligt och betydligt bättre än Kurt Russell i Tombstone. Å andra sidan är Val Kilmer en bättre Doc Holiday än Dennis Quaid så det jämnar ut sig antar jag. Storyn är densamma i bägge filmer, Wyatt försöker leva ett stillsamt liv men skurkarna är på honom och han måste döda alla. Som sagt, Tombstone är mer actionbetonad och Wyatt Earp ger därför en bättre inblick i Earps liv som känns mer trovärdigt och ger ett större djup än Tombstone. Wyatt var en speciell man. Trots de många skottlossningarna han var inblandad i träffades han aldrig och fick inte ens en skråma medan andra runt honom dog som flugor. Självklart är en sådan snubbe värd ett par filmer. Bägge filmerna kompletterar varandra bra, men ska man bara se en film om legenden Earp tycker jag att det är den här man ska se.
/Surskägget
@@
Sorry men det här är, om än välgjort, ganska tradigt dravel. Jag håller med om att denna filmen om Wyatt Earp känns mer korrekt historiskt sätt (även om jag egentligen inte har en jävla aning) och det är snyggt men rullen griper aldrig tag och det händer liksom inte så mycket. Klockar också in på över tre timmar vilket verkligen känns. Nej då håller jag mig till den aningen lättsammare Tombstone även om den också är långt från ett mästerverk. Lawrence Kasdan som skrev och regisserade Wyatt Earp gjorde även Silverado nästan tio år tidigare. Där snackar vi en western med bang for the bucks och busigt high adventure. Kasdan blev väl gammal och dammig.
/Vrångmannen
Tombstone och Wyatt Earp är som två bröder. Den ena växte upp till en snabb, våldsam och actionbetonad tuff snubbe, den andre en mer djupgående, långsam och trovärdigare kille som berättar historien närmare sanningen. Jag är inget fan av Kevin Costner, men som en träig Wyatt Earp lyckas han utomordentligt och betydligt bättre än Kurt Russell i Tombstone. Å andra sidan är Val Kilmer en bättre Doc Holiday än Dennis Quaid så det jämnar ut sig antar jag. Storyn är densamma i bägge filmer, Wyatt försöker leva ett stillsamt liv men skurkarna är på honom och han måste döda alla. Som sagt, Tombstone är mer actionbetonad och Wyatt Earp ger därför en bättre inblick i Earps liv som känns mer trovärdigt och ger ett större djup än Tombstone. Wyatt var en speciell man. Trots de många skottlossningarna han var inblandad i träffades han aldrig och fick inte ens en skråma medan andra runt honom dog som flugor. Självklart är en sådan snubbe värd ett par filmer. Bägge filmerna kompletterar varandra bra, men ska man bara se en film om legenden Earp tycker jag att det är den här man ska se.
/Surskägget
@@
Sorry men det här är, om än välgjort, ganska tradigt dravel. Jag håller med om att denna filmen om Wyatt Earp känns mer korrekt historiskt sätt (även om jag egentligen inte har en jävla aning) och det är snyggt men rullen griper aldrig tag och det händer liksom inte så mycket. Klockar också in på över tre timmar vilket verkligen känns. Nej då håller jag mig till den aningen lättsammare Tombstone även om den också är långt från ett mästerverk. Lawrence Kasdan som skrev och regisserade Wyatt Earp gjorde även Silverado nästan tio år tidigare. Där snackar vi en western med bang for the bucks och busigt high adventure. Kasdan blev väl gammal och dammig.
/Vrångmannen
Etiketter:
dennis quaid,
kevin costner,
kurt russell,
val kilmer,
western,
wyatt earp
måndag 30 mars 2009
Tombstone
@@@
Det här skall vara baserat på riktiga händelser i amerikansk westernhistoria och storyn har filmats flera gånger (bl.a en träigare version med Kevin Costner och en hygglig gammal matiné med Burt Lancaster och Kirk Douglas). Wyatt Earp (Kurt Russell) har lagt sheriffstjärnan på hyllan och vill leva ett lugnt liv med sina bröder i gruvstaden Tombstone. Skurkarna låter sig som vanligt inte vänta. Val Kilmer dyker upp som den tuberkulossjuke "Doc" Holiday, snabbast i väst med både puffra och käft, för att hjälpa Wyatt. Det oundvikliga och våldsamma mötet mellan hjältar och skurkar i OK Corrall närmar sig med stormsteg.. George P Cosmatos (som gav oss de fantastiska Stalloneklassikerna Rambo: First Blood part II och Cobra!) har skapat en underhållande och fartfylld popcornwestern. Ball action före hjärna som duger gott.
/Vrångmannen
@@
Jämfört med filmen Wyatt Earp (med Costner) är Tombstone betydligt ytligare. Kurt Russell känns helt malplacerad som Earp och även om Val Kilmer levererar en klockren Doc Holiday är det inte mycket annat att glädjas åt i filmen. Man tycker att regissör Cosmatos med Cobra i bagaget borde kunnat gjort en bättre actionstänkare än detta, men det känns som att de många karaktärerna som var inblandade i OK Corrall blir för mångsidiga för Cosmatos att fördjupa och blåsa liv i. Kvar blir en ok actionwestern som kunde blivit mycket mer.
/Surskägget
Det här skall vara baserat på riktiga händelser i amerikansk westernhistoria och storyn har filmats flera gånger (bl.a en träigare version med Kevin Costner och en hygglig gammal matiné med Burt Lancaster och Kirk Douglas). Wyatt Earp (Kurt Russell) har lagt sheriffstjärnan på hyllan och vill leva ett lugnt liv med sina bröder i gruvstaden Tombstone. Skurkarna låter sig som vanligt inte vänta. Val Kilmer dyker upp som den tuberkulossjuke "Doc" Holiday, snabbast i väst med både puffra och käft, för att hjälpa Wyatt. Det oundvikliga och våldsamma mötet mellan hjältar och skurkar i OK Corrall närmar sig med stormsteg.. George P Cosmatos (som gav oss de fantastiska Stalloneklassikerna Rambo: First Blood part II och Cobra!) har skapat en underhållande och fartfylld popcornwestern. Ball action före hjärna som duger gott.
/Vrångmannen
@@
Jämfört med filmen Wyatt Earp (med Costner) är Tombstone betydligt ytligare. Kurt Russell känns helt malplacerad som Earp och även om Val Kilmer levererar en klockren Doc Holiday är det inte mycket annat att glädjas åt i filmen. Man tycker att regissör Cosmatos med Cobra i bagaget borde kunnat gjort en bättre actionstänkare än detta, men det känns som att de många karaktärerna som var inblandade i OK Corrall blir för mångsidiga för Cosmatos att fördjupa och blåsa liv i. Kvar blir en ok actionwestern som kunde blivit mycket mer.
/Surskägget
Etiketter:
doc holiday,
george p cosmatos,
kurt russell,
tomstone,
val kilmer,
western,
wyatt earp
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




