Manchester by the Sea

@@@@
Manchester by the Sea är en väldigt ärlig och sorgsen film. Inte sorglig, men sorgsen. Alla skådespelare här, från den minsta lilla biroll till den största Oscarsnominerade, utsöndrar total autenticitet. Casey Affleck och Michelle Williams begåvningar är en njutning att se på den vita duken och nämnas bör även unge Lucas Hedges, som går från klarhet till klarhet i sin skådiskarriär. Det här är mästerlig vardagstragik, som tack och lov biter av i svärtan med några små ljusglimtar humor. En riktigt bra film i den nog så svåra genren stillsamt drama. Applåder och mer sånt här nu Hollywood. Mycket mer.
/Vrångmannen

Oz the Great and Powerful

@@@@
Har du nånsin funderat över hur trollkarlen från Oz hamnade i Oz och blev trollkarl där? Inte? Nähe. Men se om Trollkarlen Från Oz (1939) först så kanske frågan poppar upp i skallen på dig. Sen kan du se den här prequelen som mycket skickligt berättar historien om trollkarlen och hur han hamnar i Oz. Historien börjar i svartvitt på en kringresande karneval där Oz (en lysande James Franco) försöker hanka sig fram med medelmåttiga trollkarlstricks för en knappt intresserad publik. När en storm blåser in hamnar Oz i en luftballong som via stormen för honom rakt in i landet Oz. Där träffar han snart både en och annan häxa (en lysande Mila Kunis och en lysande Rachel Weisz), en flygande apa, en pratande porslinsdocka och en vacker drottning (en lysande Michelle Williams) och dras in i en maktkamp mellan den onda häxan och hennes fruktade armé och den goda drottningen och hennes samling bönder. Oz klurar ut hur de ska slå häxan med list istället för våld och slutet gott allting gott. I registolen hittar vi Sam Raimi och han guidar oss rakt in i en spektakulärt vacker visuell värld värdig självaste Terry Gilliam. Det här är spännande på ett hederligt gammeldags matinévis och jag vill bara ha mer och mer.
/Surskägget

My Week With Marilyn

@@@@

En riktigt underbar film för alla oss filmnördar som älskar Marilyn Monroe. Här får vi veta lite mer om hur det gick till under inspelningen av The Prince & the Showgirl i regi av sir Laurence Olivier, eller Larry av sina vänner. Inspelningen är legendarisk då det dels var första filmen Monroes egna produktionsbolag gjorde, dels för att Oliviers gamla klassiska teaterskolade skådespelarstil mötte Monroes nya moderna method acting som då var omtvistad (som Olivier enligt rykten ska ha sagt under inspelningen av Maratonmannen till Dustin Hoffman som varit uppe ett helt dygn i sträck bara för att hans karaktär i filmen hade varit det i en scen: "Why don't you just try acting?"). Att Monroe var nervös, led av ett pillerberoende (likt så många andra skådisar idag tyvärr, hej Brittany Murphy och Heath Ledger t ex), hade en skakig relation till sin tredje äkta man Arthur Miller och dessutom rent allmänt var osäker på sig själv som skådis ledde till mängder med omtagningar. De dagar Monroe överhuvudtaget behagade att dyka upp. Filmen är baserad på Colin Clarks dagboksanteckningar från den här tiden. Han var en ung assistent åt Olivier och av en eller anledning fattade Monroe tycke för honom och ägnade en stor del av sin tid med Clark. Ett visst moment av förälskelse började spira, men Monroe sköt till slut ner alla Clarks tankar kring ett förhållande. En intressant inblick i en fascinerande filmprocess och en glimt av människan bakom legenden som är Marilyn Monroe. Michelle Williams i titelrollen är fantastisk som Monroe, och i många scener glömmer man nästan bort att det är en skådis som porträtterar Monroe och det upplevs mer eller mindre som att det är legenden själv vi ser.

/Surskägget

@@-
Innan jag nickade till första gången av det här sömnpillret så tyckte jag att Michelle Williams var en hyfsad Marilyn. I alla fall en stund. Inte så väldigt lik till utseendet kanske men med den där lösröven dom lurat på henne samt ett habilt skådespeleri så tycker jag hon gör ett riktigt bra jobb. Filmen då? Skulle kunna piska apa ur det här taffliga, långsamma och cyniskt tillrättalagda pajasdramat. Det händer ju inget! Sen händer det ingenting! Och sen inget. Alls. Skitdålig film faktiskt. Hygglig Marilyn. Bajskorvsfilm. Blir en svag tvåa tack vare Michelle Williams men det är allt. Knappt.
/Vrångmannen

Shutter Island

@@@@@
Den här filmen var typ allt Inception borde ha varit. Spännande, mystisk, mörk och nagelbitande hela tiden. Varför Inception fick alla Oscarsnomineringar och Shutter Island blev bortglömd vete fan men det är väl som vanligt i Hollywood en fråga om lobbying. Hursomhelst bjussar radarparet Leonardo DiCaprio och Marin Scorsese på ännu en grymt bra rulle (The Aviator och The Departed är de andra två mästerverken, Gangs of New York not so much). Scorsese visar återigen prov på att han verkligen tillhör mästerregissörerna och ger oss en film som på samma gång är svidande vacker och skrämmande mörk. Inte sen Hitchcocks glansdagar har vi väl fått en thriller som kryper in under skinnet på en direkt och inte släpper taget förrän långt efter att eftertexterna rullat klart. DiCaprio är lysande i huvudrollen och Ben Kingsley verkar för en gångs skull inte bara dykt upp för lönechecken. Michelle Williams har en liten, men mycket viktig, biroll hon verkligen krämar det mesta ur och även allas vår Max von Sydow visar var skådespelarskåpet ska stå. Filmen är baserad på Dennis Lehanes bok och det är väl tydligt att det är dags att börja läsa honom nu efter Mystic River, Gone Baby Gone och nu den här. Vill inte berätta nånting alls om handlingen för ju mindre du vet desto bättre. Se nu!
/Surskägget

Deception

@
Ewan McGregor är revisor. Han träffar rike Hugh Jackman på hans feta företag och dom blir vänner. Sen blir McGregor kär i horan med hjärta (söta Michelle Williams från Dawsons Creek). Sen händer det en halv grej på 100 min och sen en tvist eller två. Erotisk thriller my ass! Tråkig film som fan. Undvik. Aaaaaaaah vad skönt när man inte har nåt att skriva om en filmjävel. Jag blev så uttråkad av den här dyngan så bjuder på en bild av Michelle Williams från något helt annat istället.

/Vrångmannen