Nyårskaramell 22 - Downsizing

@@@@
Jaha mina vänner, midnatt och tolvslaget närmar sig med stormsteg. Nu har jag spottat ur mig en massa ettor, men inte ska vi låta årets sista dag vara full av sågningar hela vägen. Nej, låt oss titta på lite bra film. Downsizing är en liten annorlunda pärla med en riktigt vass Matt Damon i en roll långt från Bourne. I en nära framtid är det möjligt att permanent förminska människor till ungefär en Barbiedockas storlek. Tanken är att så små människor inte kräver lika mycket av naturens resurser och därmed blir mycket miljövänligare vilket i sin tur kan rädda jorden på sikt. Damon och hans fru (spelad av Kristen Wiig) bestämmer sig för att genomgå programmet. Kruxet är bara att när Damon vaknar upp efter operationen och är en liten tummetott så får han veta att kära frugan backade ur i sista sekund och nu vill skiljas. Minst sagt motig start. Snart nog får han dock en antal udda vänner och en ny syn på livet. Regissören och tillika manusförfattaren Alexander Payne är känd för sina lågmälda, eftertänksamma filmer som t ex The Descendants med George Clooney och About Schmidt med Jack Nicholson. Downsizing är samma typ av väldigt långsamma, karaktärsdrivna film. De som gillar sin Payne lär gilla den här.
/Surskägget

Beck med Gösta Ekman

Hahahaha precis när ni alla trodde att det nu är slut på alla dessa jävla Beckrecensioner slänger vi in en liten bonus(?) som grädde på moset. Innan Peter Haber har det gjorts andra filmatiseringar av Beck. Mannen På Taket har jag redan sågat vid fotknölarna på denna blogg för ett par år sedan. Men den serie om sex filmer som gjorde med Gösta Ekman som Beck, Rolf Lassgård som Gunvald och Kjell Bergqvist som Kollberg har vi faktiskt aldrig recenserat förr så vilket bättre tillfälle än nu? För att jag skulle ge så riktiga betyg som möjligt såg jag dessutom om alla sex delar så att jag inte bara tog det ur minnet. Alla filmerna är från 1993. Dessa följer böckerna till skillnad från dem med Haber och vi får nog den mest ärliga Beck av alla de filmer som gjorts. Lassgård är kanon som Gunvald och är faktiskt betydligt bättre än Persbrandts tolkning. Ekman är en klockren Beck och trogen den Beck som han är beskriven i böckerna. Bergqvist är klockren som Kollberg och verkar dessutom vilja slå nåt sorts rekord i hur mycket en karaktär kan äta i en filmserie. Hahahaha. Svensk film när den är som bäst på nåt sätt. Givetvis hundra resor bättre än alla trötta Haberfilmatiseringar.

Roseanna

@@@

En kvinna hittas mördad i Göta Kanal. Beck utreder och spåren leder till en knäppgök som har svårt för sexuellt frigjorda kvinnor. Bergvist petar i sig två hamburgare, ett jordgubbsflarn och två äpplen. Lassgårds entré som Gunvald är makalös, varför kommer inte alla karaktärer in genom en dörr på det sättet hahaha!

/Surskägget

Mannen på Balkongen

@@@

En barnamördare härjar i Stockholm. Givetvis sätter Beck dit honom. Enda filmen där Bergqvist inte ses stoppa käften full med mat.

/Surskägget

Brandbilen Som Försvann

@@@

Min personliga favorit tillsammans med Stockholms Maraton i denna serie filmer. Bergqvist äter en bulle, massa popcorn och ett äpple. Det gäller att variera sig. Brandbilen i titeln syftar till en leksaksbil Bergqvist köpt i julklapp åt sin unge.

/Surskägget

Polis Polis Potatismos

@@@

Hahahaha Gunvald skäller ut två uniformerade poliser efter noter i en av de bästa scenerna i alla Beckfilmer som någonsin spelats in hahahaha! Bergqvist petar i sig ett helt lass kräftor.

/Surskägget

Polismördaren

@@

Den klart svagaste filmen i serien. Själva polismordet sker en timme in i filmen och är inget överlagt mord som man kan tro av titeln utan en ren slump. Det riktiga mordet som utreds är en kvinna som blivit strypt av en hemlig älskare. Bergqvist tuggar i sig Ballerinakex i två scener, får i sig en silltallrik och en rejäl hotellfrukost.

/Surskägget

Stockholm Maraton

@@@@

Den bästa i serien och en film som håller än idag. Slutjakten där Ekman, Bergqvist och Lassgård springer över hustaken på söder för att hitta mördaren är en klassiker. Kolla speciellt in scenen där Lassgård helt svettig och slut stannar till vid en tjej som solar topless uppe på ett tak och sveper i sig hennes grogg innan han springer vidare. Bergqvist springer så mycket så han hinner inte äta så mycket och får nöja sig med en ynka glass.

/Surskägget

Nu säger vi tack och hej då till Beck för all framtid. Tjohej!

En Man Som Heter Ove

@@@@
Vilken film bättre att fira in Midsommar än denna supersuccé? Jag har ännu inte läst Fredrik Backmans bok som filmen är baserad på men den står i bokhyllan så jag kommer plocka upp den förr eller senare. Gillar ju Backmans krönikor och är övertygad om att boken kommer vara klockren. Filmen då, det är trots allt därför vi alla är här. Ja den övertygar. Jag kan ju inte jämför med boken som sagt men det här är en riktigt bra feelgoodfilm och jag förstår att den har blivit en publikfavorit. Backman lyckas pricka in karaktärer och känslor som jag tror de allra flesta av oss kan identifiera oss med och regissör Hannes Holm gör ett bra jobb med att överföra dessa känslor till duk. Rolf Lassgård i huvudrollen gör ett kanonjobb och det kommer bli helt omöjligt att läsa boken utan att se Lassgård framför sig som Ove. Oavsett om man älskar eller hatar svensk film ska man absolut se den här. Annars missar man helt klart något riktigt bra. Så hämta sillen, hämta nubben, sjung små grodorna och slå er sedan ner hela familjen för två timmar Ove.
/Surskägget

Jägarna 2

@@@

Den andra filmen Peter Stormare gjorde när han hade sommarsemester i Sverige. Hade i ärlighetens namn inte förväntat mig nånting speciellt överhuvudtaget men fick faktiskt en helt okej svensk deckare. Rolf Lassgård är fortfarande så där tjurigt charmigt vrång som bara han kan vara och Peter Stormare får här visa upp sina talanger som skådis trots att storyn i sig är vanlig tevedeckare. Alla i hela Sverige har väl sett ettan och det här är mer eller mindre copy-paste så det finns ingen direkt anledning att gå in på handlingen. Det puttrar på och det funkar.

/Surskägget

Mannen På Balkongen

@@@
En gång i tiden, innan Peter Haber blev Beck och Persbrandt fick små utbrott som Gunvald Larsson, fanns Beckfilmerna med Gösta Ekman i huvudrollen (och tvärilskna Rolf Lassgård som Gunvald). I mina ögon är dessa Beckfilmer klart bättre än de som släppts på senare år. Inte kvalitetsmässigt kanske, hantverket är nog vassare i den nya generationens Beck, men känslan går inte att toppa i det tidiga 90-talets Beckfilmer. Ekman är för alltid snubbelgubben Papphammar, även som Beck (inte lika out of control förstås, men tendenserna finns där), Kjell Bergquist är grymt kul, småcynisk och bitterljuv som alltid och Lassgård som sagt är ilsket butter hela tiden mot allt och alla (nästan mer mot sina kollegor ibland än skurkarna han jagar). Storyn i denna del kretsar kring en barnmördare som våldtar och dödar småflickor i Stockholm. Beck och hans team påbörjar en jakt för att få stopp på eländet, och lyckas så klart i slutet. Charmen, glimten i ögat och den underliggande humorn gör detta till ett måste även om betyget aldrig kan bli mer än en trea.
/Surskägget

Polismördaren

@@@
Det är hög charmfaktor på den här omgången Beck, klart roligare än de "nya" Beckrullarna med Haber i huvudrollen. Roligast av allt med den här filmen var att ingen mindre än Micke P himself dyker upp i en extremt liten biroll med tre repliker som jättearg snut (hahahahaha, får han spela annat?). Ekman glider runt och är soft som få, Rolf Lassgård som Gunvald är vresig och grinig, och Kjell Bergquist är...ja, Kjell Bergquist helt enkelt (och ingen gör Kjell så bra som han själv, han är alltid den stora behållningen). Storyn är en soppa där två ungdomar på glid på nåt sätt blandas ihop med en kvinnomördare. När det hela är över har en polis dött, en av ungdomarna likaså, och Johan Widerberg har fått grina vid en bensinpump med tändare i handen. Svensk polisfilm när den är som bäst (och nej, jag är inte ironisk, det här är bra skit).
/Surskägget