Nyårskaramell 23 - Tag

@@@@
HAHAHAHA meeeeeen sluuuuuta hahahahaha dårarna från Flandern!!!! Det här är en så osannolik historia så den inte kan vara annat än baserad på en sann story. Verkligheten överträffar dikten som man brukar säga och även om man kryddat på lite här med vissa element i historien för komisk effekt så är grundstoryn sann och det är knäppt nog. Ett gäng grabbar, eller snarare män vid det här laget, har lekt kull med varandra i 30 år. Ja, du läste rätt. I 30 års tid har de jagat varandra kors och tvärs och kullat varandra. I filmen överdriver man ju detta en aning såklart för att det ska bli lite roligare och jävlar om man inte lyckas över förväntan. Ed Helms, Jon Hamm, Isla Fisher, Jake Johnson och Jeremy Renner bildar ett komiskt superteam som bjussar på det ena knäppare skämtet än det andra filmen igenom. En av de bättre och roligare komedier jag sett på bra länge.
/Surskägget

Wind River

@@@@
Jag läser inte så mycket längre. Det är jättetråkigt men sant. Hur bra en t.ex hyllad kriminalroman än må vara så hamnar den ändå till slut halvläst på någon dammig hylla. Om jag ens plockade upp den till att börja med. Därför är det ju tur att det finns filmer som Wind River. Det känns som om man har läst en riktigt god bok, trots att det handlar om ett originalmanus och inte att den är baserad på en tryckt förlaga.

Taylor Sheridan, manusförfattaren till Sicario och Hell or High Water (bägge toppen!), har den här gången även tagit på sig regissörshatten. Kemin mellan Jeremy "The Avengers" Renner och Elisabeth "The Avengers" Olsen formligen vibrerar på den vita duken, då de tillsammans försöker lösa det kniviga mordfallet i den kalla, men ändå coola ödemarken.

Wind River är helt enkelt en spännande, autentisk och mycket välspelad mysdeckare som i princip gör alla rätt.
/Vrångmannen

Arrival

@@@@
Här pratar vi långsam underhållning i dess bästa form. En dag vaknar världen upp till det faktum att vi inte längre är ensamma i universum. 12 rymdskepp landar på platser runtom hela jorden. Frågan är förstås vad de vill. Krig? Fred? Har de råkat svänga höger vid Vintergatan istället för vänster och behöver fråga om vägen? Genast sätts både forskare och militär in för att undersöka vad som är vad. Ett led är att hitta en kommunikationsform som möjliggör att vi kan prata med varandra. Språkexperten Louise (Amy Adams) kopplas in och snart nog gör hon framsteg när det visar sig att utomjordingarna också har ett sorts skriftspråk som hon sakta men säkert kan lära sig att tolka. Samtidigt gnäller militärerna världen runt och spänningarna mellan länderna och mellan oss jordbor och utomjordingar ökar. Louise är sanningen på spåren och måste nu bli än mer intensiv i sina försök att kommunicera. Regissör Denis Villeneuve tar god tid på sig att berätta historien och låter karaktärerna växa i lugn och ro framför våra ögon. Det klipps till en del tillbakablickar som blir betydligt viktigare mot slutet av filmen än i början och säcken knyts ihop på ett riktigt snyggt sätt. Adams hanterar sin karaktär finkänsligt och balanserar snyggt mellan geni och bräcklighet. Förmodligen inte en film för alla men vågar man sig på att dra ner tempot i sin vardag i två timmar har man en del att njuta av här.
/Surskägget

@@@@
Mycket bra! Denis "Vadvillni" visar åter igen att han är en modern visionär inom filmen att räkna med. Kolla in bl.a Prisoners och Sicario så hajar ni. Om någon ÖVERHUVUDTAGET ska ge sig på en uppföljare till Blade Runner och kanske, bara kanske, lyckas så är det Denis "Villevalleviktor". Förhandsressisarna har varit riktigt positiva, t.o.m från arga skeptiker. Premiär på bio om en vecka.  Vi håller tummarna!
/Vrångmannen

Captain America: Civil War

@@@@
Jajamän, del tre håller för förväntningarna. Även om jag kan tycka att tvåan fortfarande är den starkaste i trilogin (och rent generellt den näst bästa filmen i hela Marvelserien med enbart första Avengers som bättre) så ligger del tre inte så långt efter. Vi öppnar upp med en fartfylld actionsekvens direkt som knyter ihop säcken en del från tvåan innan det är dags för lite sammanfattande handling. Det intressanta är att man här precis som i Batman v Superman: Dawn of Justice tar tag i ett problem som jag alltid funderat på men som ingen serietidningsfilm riktigt berört förrän nu. Nämligen det enkla faktum att en hel del vanligt folk dör som flugor medan hjältarna pucklar på skurkarna. Visst är det coolt att se 40 ton Hulk jaga utomjordingar rakt genom ett hus som sedan rasar omkull. Det vi inte får se dock är förstås de hundratals människorna som dör i raset. De råkade vara på fel ställe vid fel tillfälle helt enkelt. Batman anklagar Superman för detta. Här är det general Ross (William Hurt) som via FN anklagar Avengers och vill tvinga dem att skriva på ett avtal som ger FN bestämmande rätt över Avengers. Detta i sin tur delar upp Avengers i två läger med Iron Man i täten för de som tycker att man ska skriva på och Captain America i täten för de som tycker att en påskrift är lika med att bli schackpjäser utan egna tankar eller samveten. För Cap'n är det lite för likt vad Hydra en gång var. Häri ligger lite av filmens svaghet. Det är aldrig helt kristallklart varför Iron Man och Cap'n väljer som de gör och deras argumentation för och emot sina respektive ståndpunkter är lite svajiga. Förståeligt förstås eftersom att man måste se till att karaktärerna kan komma överens i nästa Avengersfilm. Balansen mellan att låta hjältar puckla på varandra utan en direkt skurk hanteras väl. Skurken finns i bakgrunden och vi kan heja på både Iron Mans och Cap'ns respektive lag utan att det känns för konstigt. Filmen introducerar också Black Panther som en jävligt ball karaktär vi genast vill ha en egen film om och framförallt äntligen en Spider-Man värd namnet efter att Raimi sa upp sig från registolen. Här är det old school Spidey som gäller, full med oneliners och massa snacka medan han slåss. Precis som det ska vara. Mitt gamla Spideyhjärta klappar extra varmt för denna härliga boost efter de två urtrista Amazing Spider-Manfilmerna. Mer sånt.
/Surskägget

Mission: Impossible - Rogue Nation

@@@@
Tom Cruise har alltid älskat att göra galna stunts och har tagit stuntsen till nya nivåer inför varje ny del i denna moderna Bondserie om hemlige agenten Ethan Hunt. Vi har sett honom springa (och nästan snubbla och ramla) från ett gigantiskt exploderande akvarium, klättra i berg och givetvis springa nerför en av världens högsta byggnader. Men i denna femte del i Mission: Impossibleserien tar han det givetvis till helt nya nivåer och hänger utanför ett startande flygplan! Hahahaha! Galenskapen! Jaaaa visst sitter han fast med lite vajrar meeeeeeeeen snubben hänger utanför ett flygplan som startar och lyfter. Vi tar det igen. Utanför ett startande och lyftande flygplan. Hahahahahaha! Det är så knäppt. Inte ens de riktiga stuntmännen ville göra detta för det var för galet. Och då är vi bara tre minuter in i filmen. Resten bjussar ju som vanligt på galen spräng-allt-åt-helvete-action med lika mycket katt-å-råttalek mellan hjältar och skurkar som massiva explosioner. Givetvis har vi en scen där man måste bryta sig in på ett ställe som är omöjligt att bryta sig in på och lika givetvis nyttjas de fantastiska Mission: Impossiblemaskerna så att man inte ska veta vem som är vem. Cruise bjussar som vanligt och det är inget snack om varför han är världens största filmstjärna, så istället vill jag nämna Rebecca Ferguson som klivit från svensk tevesåpa till Hollywoodspektakel som om hon var född till det. Hon har talangen, utseendet och karisman med sig så jag förväntar mig en lång och gedigen karriär för henne. Klockrent jobbat! Sen att vi har svenske b-skådisen Jens Hultén i biroll som skurk fattar jag inte alls hahaha men det handlar väl om att han varit med i 3 000 Johan Falkfilmer. Jag (och även Vrångmannen är jag säker på) rekommenderar hellre hans huvudroll i Farligt Förflutet. Den ni! "Om nåt blir knas därnere, kom hem då."
/Surskägget

@@@@
Hahaha! Farligt Förflutet är och förblir en svensk klassiker, men nu snackar vi The fucking Impossible Mission Force! Instämmer med Surskägget. Det här är bra skit alltså!
/Vrångmannen

Avengers: Age of Ultron

@@@@

”Hey big guy...”. Så var det alltså dags för uppföljaren till THE HULK SMASH HIT OF THE SEASON The Avengers. Hur står den sig då mot den första? Mycket väl tycker den här Vrångmannen, som redan sett uppföljarmonstret två gånger på bio. Joss Whedon vet vad han sysslar med och får alla Marvelfans att dregla över de små detaljerna såväl som de stora slagen. Mycket humor, mycket action och allt ser som vanligt ut som att det har kostat en triljard yen (vilket förmodligen är sant). Förutom "the usual suspects", Iron Man (Robert Downey Jr), Black Widow (Scarlett Johansson), Hulken (Mark Ruffalo), Thor (Chris Hemsworth), Captain America (Chris Evans) och Hawkeye (Jeremy Renner) så får vi även möta två nya lirare, Scarlet Witch (Elisabeth Olsen) och Quicksilver (Aaron Taylor-Johnson från Kick-Assrullarna). Det är naturligtvis svårt att toppa ettan. Jag anser att den var helt perfekt i sin balla genre. Många av filmerna som fokuserar på de enskilda hjältarna är skitbra (Iron Man, Iron Man 3 och Captain America: The Winter Soldier, i synnerhet) men det är schysst att se dem alla samlade i rättvisans och fredens (?!) tecken. I dessa dagar av FÖR dyra filmer, späckade med specialeffekter och stjärnor så har man nog blivit lite avtrubbad och trött på det hela. The Avengers var den absoluta höjdpunkten och det kommer nog dröja tills vi ser något liknande i serietidningsmått mätt igen. Avengers: Age of Ultron kommer dock rejält nära och hamnar helt klart på min good side, även om jag måste erkänna att jag börjar bli rätt mätt på den här typen av filmpizza.

/Vrångmannen

@@@@
Bam-daba-dam-bam-bam! Serietidningsös utan dess like har vi blivit sjukt bortskämda med på senare år. När man dessutom får en bra ramhandling som dels är spännande ur ett actionäventyrsscenario och dels faktiskt ger oss en inte speciellt smickrande spegelbild på ett samhälle som är en bra bit in i ett övervakningsträsk inte ens Orwell kunde föreställt vet man att det är bra skit. Första Avengersfilmen är precis som Vrångmannen skriver snäppet bättre än allt annat. Dock tror jag att tvåan har potential att segla upp på en femma i betyg efter ett par tittningar till. Efter att ha sett alla andra nio filmer på raken under en sjukt lång maratonhelg framför teven kände jag mig lite mätt när jag väl fick provsmaka del två. För det är ett sjujäkla ös och smart handling i den här precis som i ettan. Hade det här varit del ett hade man skrikit: "JAAAAAAAAAAAAA!!!" och gett den en femma direkt. Som det är nu är man lite bortskämd med alla andra Marvelfilmer som i princip utan undantag varit helt jävla fabulöst bra. Mätt helt enkelt.
/Surskägget

American Hustle

@@@
Ännu en Oscarsrulle från regissören David O. Russell (Three Kings, The Fighter, Silver Linings Playbook) med mängder av kända, duktiga skådisar (Christian Bale, Bradley Cooper, Jennifer Lawrence, Amy Adams, Jeremy Renner) som inte är så bra som all hype och alla förväntningar antyder. Missförstå mig rätt. Jag gillade Three Kings. Jag gillade The Fighter. Silver Linings Playbook var en bra rulle, men värd alla Oscarsnomineringar den fick? Nja. Samma med den här. Skådisarna är skitbra, men filmens grundstory räcker på sin höjd till ett tevedrama på History Channel. Att dra ut på det i två å en halv timme är bara oförskämt. Så filmen i sig får en etta, medan skådisarna får en femma. Slutbetyg tre. PS. Louis CK är med i en biroll som hunsad polischef och är som alltid roligast.
/Surskägget

@@@@
Skitkul och välspelat drama (eller dramatisk toppenkomedi). Coola kläder. Cool musik. Eliten bjussar på 100% toppunderhållning.
/Vrångmannen

Hansel & Gretel: Witch Hunters

@@@

En busig bagatell.

/Surskägget

PS. Vrångmannen var vrångare än tre vrånga vrångisar när han såg filmen.

Hansel & Gretel: Witch Hunters

@
Hans och Greta lurar häxan i godishuset och bränner ihjäl henne så de kan fly. Hans och Greta växer upp (Jeremy Renner och Gemma Arterton) och blir häxjägare. Det är typ 1700-talet men syskonen har vapen som krigsmakter idag skulle vilja lägga vantarna på. Allt är effekter hela hela tiden. Famke Janssen och Peter Stormare spelar över men är enda behållningen och då finns det ingen. Filmen är 88 minuter lång men känns som 150. Producerad av Will Ferrell och Adam McKay (chocken!) men räkna inte med någon humor. Jättevåldsam, blodig och boring. Dum i huvudet jävla sopfilm. Hej då.
/Vrångmannen

The Bourne Legacy

@
Hej tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga var….zzzzzzzZZZZZZZ!
/Vrångmannen

The Bourne Legacy

@@

Första Bournerullen med Matt Damon gillade jag skarpt. Bra action, bra ös och ändå smart story (som vi förstås får tacka snubben som skrev boken filmen är baserad på, Robert Ludlum, för). Uppföljarna hade visserligen rätt bra actionsekvenser och allting som hände i filmerna kändes hyfsat förankrat i verkligheten (givetvis med vissa undantag som att Bourne överlever allt allt allt hela tiden, men hey, det är actionfilm vi snackar om trots allt) men samtidigt var de inte särskilt minnesvärda (skulle inte kunna återberätta handlingen i vare sig tvåan eller trean just nu) och kändes rätt poänglösa. Exakt samma problem lider den här filmen av också. Tanken är att introducera idén att Bourne inte var den enda agenten som genomgick det program som Bourne genomgick. Det finns flera supersoldater runtom i världen. En av dem är Aaron (Jeremy Renner) som blir jagad av sina uppdragsgivare då de vill städa upp efter Bourneskandalen i media och nu ska döda alla sina supersoldater. Katt-och-råttalek där Aaron ligger lite före hela tiden och när han blir konfronterad dödar han allt i sin väg. Vi känner igen konceptet från de tidigare Bournerullarna men det blir inte mer spännande för det. Inledande halvtimmen är dock riktigt bra och jag börjar där bygga upp en förhoppning om att detta kan bli riktigt bra. Sen följer bara en massa tråkigt som inte väcker mitt intresse överhuvudtaget, sen blir det världens längsta biljakt (som är tuff först, men efter tjugo minuter vill man bara att det ska ta slut) och sen är det slut. Ingen poäng, ingen mening. Två timmars film som man knappt minns när eftertexterna rullar.
/Surskägget

The Avengers

@@@@@

JAAAAAAAAAAAA! Hulk smash! Hahahahahahaha! Jag kan inte riktigt minnas när jag sist gick och såg en film på bio två gånger samma helg. Jag kan nog inte minnas att jag gjort det alls i vuxen ålder faktiskt. Den här helgen hände det. Det lilla försiktiga alstret (...) heter The Avengers och är en film om superhjältar mot superskurkar, en slags skitdyr sagofilm för en smula äldre barn där det händer saker hela hela tiden och man behöver inte analysera särskilt mycket utan bara hänga med som på tivoli. Självklart får vi Joss Whedon (manus och regi) eftersom han utan tvekan var det perfekta valet då han 1) tydligen vet hur man skriver humor och action för en ensemble (Buffy the Vampire Slayer, Angel, Firefly, Dollhouse) för att sen rama in det snyggt och 2) är ett stort gammalt fan av Marvels superhjältar och serier i allmänhet. The Avengers är alltså Iron Man (Robert Downey Jr), Black Widow (Scarlett Johansson), The Hulk (Mark Ruffalo), Thor (Chris Hemsworth), Captain America (Chris Evans) och Hawkeye (Jeremy Renner). Ni har säkert sett en eller flera av filmerna där de själva figurerar i titelrollen. Nu är de ett omaka team som måste lösa fallet (hahaha!). The Avengers måste samarbeta för att rädda jorden från total undergång då halvgudar och aliens attackerar (för att förklara väldigt enkelt). Filmen är två och en halv timme lång men känns som knappt hälften. Man blir elva år igen i ett par timmar d.v.s den billigaste ungdomskälla eller tidsmaskin man kan lägga vantarna på. Man blir vild av all humor, action, spänning och glädje och efter filmen kan man inte riktigt prata för man har just upplevt något rackarbajsarballt utöver det vanliga. Det känns som om filmen kostat en miljard (och det har den, två t.o.m, i alla fall i svenska kronor). Jag har gillat de flesta superhjältefilmer på den senaste tiden för sån är jag. Den här spöar dom allihop. Den är absolut bäst i sin genre på mycket mycket länge och jag bara längtar tills den kommer  i smaskig utgåva för lilla hemmabion så jag kan se den igen och igen. Minns ni att jag såg den två gånger? Betyget blev detsamma bägge gångerna. Vi snackar full pott. Nu ville jag palla äpplen och leka Star Wars på gården men det fick jag tydligen inte för de allra flesta. Jävla livet. Suger hårt ibland. Då är det väl tur att vi har The Avengers 2 att se fram emot så att man kan bli barn för ett par timmar igen, eller hur?

/Vrångmannen

@@@@@
Ja det är bara att kapitulera. Det här är utan tvekan den bästa superhjältefilmen ever. Att se samtliga tuffa superhjältar vi lärt känna i tidigare filmer banka skiten ur skurkarna är extremt underhållande och tillfredställande. Sista halvtimmen är en furiös actionkavalkad med more bang for the buck per minut än vad samtliga Michael Bay rullar haft nånsin. Vrångmannen har redan sagt det som behöver sägas. Jag avrundar med att nämna att Robert Downey Jr verkligen är en skådis i en klass för sig själv. När han är på duken spelar det ingen roll att han är omgiven av hyfsat duktig folk som Sam L. Jackson, Jeremy Renner, Scarlett Johansson, Mark Ruffalo eller Chris Evans. Det är Downey som äger scenen. Det är en fröjd att se honom visa var skådespelarskåpet ska stå och lämna de andra i hans damm. Den här kommer rulla varm så fort den släpps på dvd. Och då hoppas vi på en director's cut med två timmar till.
/Surskägget

The Hurt Locker

@@@

Kathryn Bigelows (Strange Days, Near Dark, Point Break) lilla indierulle som kom redan 2008 men som fick kämpa för att få lite gehör i Hollywood och sen resten av världen innan den slutligen kammade hem de tunga priserna på Oscarsgalan förra året. Den har hyllats överallt (senast av vår egen Vrångman) och efter att slutligen ha sett den alldeles nyligen kan jag bara säga att hyllningskörerna är fett överdrivna. Oscar för Bästa Film och Bästa Regi vete fan om den är värd och Bästa Manus är den absolut inte värd. Vi får följa en snubbe som desarmerar bomber i Irak. Där är det alltid kaos och vem som helst kan när som helst visa sig vara en galen självmordsbombare eller bara galen. Det ligger dolda bomber överallt och du kan inte lita på nån så nerverna på alla amerikanska soldater är som studsbollar. Filmen är oerhört repetetiv. Misstänkt bomb anmäls, våra hjältar åker ut, letar bomb, hittar bomb, desarmerar bomb. Varannan gång ungefär skjuter nån på dem innan de desarmerar bomben. Om och om igen i två timmar. Jag fattar poängen, man vill visa hur repetetiv och livsfarlig situationen är för amerikanska soldater och irakiska medborgare som alla lever under hemsk stress. Men det betyder inte att det blir en Oscarsvinnande film bara för att jag fattar budskapet som skickas. Det är inte dåligt, det är en bra film, men den hade vunnit på lite mer karaktärsutveckling och mindre repetition. Visar bara att en bra rösta-på-oss-kampanj inför Oscarsgalan kan få även en okej rulle att vinna för Bästa Film.

/Surskägget

The Hurt Locker

@@@@

Ibland när man precis börjar ge upp hoppet kommer det en liten film och sparkar en i ansiktet. The Hurt Locker är ett thrillerdrama som utspelar sig under irakkriget. Vi följer några soldater i en bombdesarmeringsenhet i en irakisk stad mitt i krigets hetta. Vem som helst kan vara fiende och när som helst kan en bomb gå av. En ytterst spännande rulle som undviker pekpinnar men får i allafall mig ändå att tänka två gånger om krigets fasor. Jag har alltid gillat regissören Kathryn Bigelow (Point Break, Strange Days, Blue Steel) och frågan är om inte The Hurt Locker är hennes lilla mästerverk bland hennes annars stora actionrullar. Här ligger liksom spänningen frekvent och släpper aldrig taget. Jeremy Renner (som ofta är bad guy i rullar som North Country och Dahmer) gör ett övertygande porträtt av en komplicerad anti-hjälte i en verklig situation. En hel del kända ansikten slinker förbi i små biroller men det är de knappt kända skådespelarna som bidrar till den autentiska kärnan. En jävla välgjord nagelbitare. REKOMMENDERAS!

/Vrångmannen