Deadpool 2

@@@@
Ryan Reynolds är tillbaka som den helknäppe och vilt underhållande mutanten Deadpool. Precis som i första filmen slänger man ur sig mängder med referenser till annan popkultur och Deadpool kör mängder med metaskämt där han är väl medveten om att han är en karaktär i en film som har en publik hahahaha. Precis som sig bör i en uppföljare får vi mer av det mesta. Det är mer skämt, mer action och mer galna skurkar. Vi får också en kort och briljant cameo av Brad Pitt. Reynolds drar också på sig Deadpoolmasken mer och större delen av filmen skulle det rent teoretiskt kunna vara vem som helst under masken med Reynolds röst överdubbad. För en skådis är det ett ganska ballt val att knappt synas under hela filmen, speciellt när man har huvudrollen, så kudos till Reynolds. Ska jag vara lite petig så tycker jag att storyn i filmen är lite splittrad. Vi får direkt en historia där Deadpool ska hämnas. Detta löser han relativt omgående och sedan är det en annan story där han ska rädda en grabb. Dessa två historier vävs aldrig riktigt ihop och man får en känsla av att man försökt kräma in två historier till priset av en utan att det finns nån större anledning till det hela. Men det är smådetaljer. Som helhet är Deadpool 2 fantastiskt underhållande och gillade man ettan lär man gilla den här.
/Surskägget

Deadpool

@@@@
HAHAHAHAHA jaaaaaaaaaaaaaaaa såhär ska en slipsten dras. Ryan Reynolds har ju fått mer än sin beskärda del skit för Gröna Lyktan och Marvel har fått sin slev bajs för hur Deadpool blev behandlad i första Wolverinefilmen. Låt oss säga som så att både Reynolds och Marvel nu får upprättelse. Och vilken härlig upprättelse det är. Precis såhär vill man ju att serietidningsfilmer ska vara mest hela tiden. För mycket action, för blodigt, för galet, för over-the-top, för kul och för underhållande men med ett par lagom doser allvar där det behövs för att föra karaktärer eller story framåt. Jag är sjukt svag för metahumor (där karaktären är medveten om att han/hon är med i en film/bok/serietidning och konstant skojar om detta) och i Deadpool strösslas det generöst med den typen av skämt. Givetvis får sig Gröna Lyktan en känga och Reynolds skojar naturligtvis om sig själv hehehe. Reynolds gör ett kanonjobb i huvudrollen och vi ska även komma ihåg Morena Baccarin som går från klarhet till klarhet efter att jag såg henne för första gången i den alldeles för kortlivade teveserien Firefly för ett gäng år sedan. Det jag också älskar med filmen är att man vågar ta det ett steg för långt för att det ska bli godkänt som en barnfilm bort i USA. Här är det blodigt värre och Reynolds svär som en borstbindare (och det är väl egentligen det jänkarna mest är rädda för att ungjävlarna ska få höra ett fuck för mycket, några bortslitna armar är väl egentligen inte så farligt). Hade man plockat bort den biten hade både karaktären Deadpool och filmen förlorat en hel del i känsla. Det är bara att kapitulera och vänta på uppföljaren och under tiden se om den här ett gäng gånger.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte typ exakt likadant.