Life on the Line

@
Jänkarna kan som inga andra få alla möjliga och omöjliga yrkeskategorier att verka vara de tuffaste i hela världen. Den här gången är det elektriker som målas upp som det svåraste, ballaste och hårdaste yrket i hela världen. Inte vilka elektriker som helst naturligtvis. Det här handlar om personerna som klättrar upp i elstolparna och fixar med ellinjerna 100 meter upp i luften på en ranglig stege. Helst i en orkanstorm. Eller kanske när det åskar och ösregnar. Det blir liksom lite farligare och tuffare då. Att man råkar stryka med ett gäng gubbar varje år är smällar man får ta. Det här är baserat på en sann berättelse om de här elektrikerna och en galen storm där de får jobba ihjäl sig. Bokstavligt talat. John Travolta, Devon Sawa, Kate Bosworth, Sharon Stone, Gil Bellows och Julie Benz är affischnamnen i ett trist och förutsägbart actiondrama du inte vill se.
/Surskägget

Slackers

@@
Collegerulle som hade potential i både manus och talang (Devon Sawa, Jason Segel, Jason Schwartzman, Jaime King, Laura Prepon) men som kanske inte riktigt hade budgeten eller tillräckligt skicklig regissör (har aldrig gjort nåt mer förutom denna) för att det verkligen ska lyfta från marken. Vi får träffa Dave, Sam och Jeff som är grymma på att fuska till sig alla prov i förväg och därmed mest ägnar sin collegetid åt att glida runt och dricka bira. När Dave (Devon Sawa) blir kär i söta Angela (Jamie King) får han genast en nemesis i lille och ettrige nörden Ethan (en fenomenalt lysande Schwartzman) som gör allt för att sabba den begynnande relationen och få Angela att älska honom istället. Även om det innebär att avslöja Dave, Sam och Jeff som de fuskare de är. Plötsligt måste Dave och kompani hjälpa Ethan att få ihop det med Angela…Det bjussas faktiskt på en hel del garv genomgående, framförallt från Schwartzman men även från Segel. Tyvärr verkar regissören inte haft total kontroll på produktionen då det ligger en hinna av b-film som en oönskad odör över hela rullen. Som om Old School haft sämre budget och sämre regissör ungefär.
/Surskägget

Final Destination

@@@

Ett gäng ungdomar ska iväg från USA till Paris när Alex (Devon Sawa, och var fan tog han vägen?) för sin inre syn ser hur planet exploderar vid start och dödar alla ombord. Han flippar ur och lyckas få med sig ett par kompisar som lämnar planet innan start. Mycket riktigt exploderar planet och alla ombord dör. Tack vare Alex förnimmelse har han och en handfull överlevt. Givetvis är de skakiga och uppstressade efter sin nära-döden-upplevelse men ändå glada att vara vid liv. Vad de inte räknat med är att Döden inte är nöjd. Han vill ha de själar som rättmätigen är hans. Därför börjar en serie mystiska olyckor drabba våra hjältar och de dör en efter en efter en. Sakta med säkert börjar Alex inse vad som händer och försöker nu klura ut hur han och resten av gänget ska lyckas lura Döden. Jag gillade verkligen upplägget när den här skräckisen dök upp år 2000 även om jag då inte skulle gissat att det skulle bli hela fyra uppföljare (hittills i alla fall). Istället för att ha ett galet seriemördarmonster á la Freddy, Jason eller Myers bestämde man sig här för att låta Döden själv vara ”monstret” som vill ha ihjäl folk, en kul twist på ett ganska uttjatat tema. Man varvade mellan kuslig thriller och slasher och lyckas få med en krypande känsla av obehag när man visste att Döden började smyga sig på sina offer. Devon Sawa är en schysst skådis och lyckades förmedla skräcken och stressen av att veta att ens dagar är räknade och fick bra back-up av Ali Larter (Heroes, Resident Evil), Seann William Scott (mr Stifler himself!) och Kerr Smith (Dawson’s Creek, Charmed). En skräckfilm med hyfsad budget och bra skådisar samt en smart story gjorde det här till en riktigt skön fredagsskräckis jag fortfarande slänger på med jämna mellanrum.
/Surskägget

@@@+
Instämmer till fullo med vår gode herr Surskägg men notchar upp betyget ett halvt. Ni kan även se här att jag tyckte den var det årets bästa skräckis.
/Vrångmannen