The November Man

@@
Pierce Brosnan har inte haft det lätt sedan han klev åt sidan och lät Daniel Craig axla James Bondsmokingen. Å ena sidan är Brosnan nu en av de mest kända skådisarna i världen. Å andra sidan jämförs allt han gör jämnt med de Bondfilmer han gjorde (av vilka mer än hälften visserligen var rätt dåliga jämfört med både tidigare och det som kom efteråt). The November Man är inget undantag. Brosnan spelar en före detta spion och lönnmördare som lagt det livet bakom sig men som nu måste kliva in och visa de yngre kollegorna var skåpet ska stå. Lite biljakter, spioneri, pangpang och explosioner senare är väl enda skillnaden mellan de tidigare Bondfilmerna och den här att Brosnans karaktär heter Peter Deveraux istället för James Bond. Ni ser ju, till och med affischen påminner om Bond.
/Surskägget

Oblivion

@@@
Mer Tom Cruise när vi ändå håller på. Här är det sci-fiaction som gäller. Regissör Joseph Kosinski har horribelt usla Tron: Legacy som enda långfilm under bältet så att jag var skeptisk till detta (Tom Cruise till trots) kan man lugnt säga. Filmen är dessutom baserad på en serietidningsroman (graphic novel ni vet) som - hör och häpna - aldrig sett dagens ljus! Nu berodde det mest på att Kosinski såg serien som ett sätt att få storyboards till filmen så att serien aldrig blev av spelade inte så stor roll. Nåväl. Cruise spelar Jack (ja ännu en Jack, dock inte Reacher denna gång utan kort och gott 49) en tekniker/reparatör som är en av få jordbor kvar på jorden efter en rymdinvasion av elaka utomjordingar som ledde till ett hemskt och brutalt krig som sedan tvingade de flesta människor att omgruppera ute i rymden. Hans jobb är att se till att laga de drönare som åker runt och håller koll på att de få kvarvarande utomjordningarna utplånas helt. Han bor i ett sort svävande torn tillsammans med kollegan och tillika älskarinnan Victoria (Andrea Riseborough) och allt är underbart till den dag ett rymdskepp kraschar och Jack räddar Julia (Olga Kurylenko) ur vraket. Plötsligt ställs hela Jacks liv på ända och han börjar förstå att allt inte är så simpelt som han alltid trott. Cruise kör som vanligt sitt charmiga jag-är-enkla-bondgrabben-men-ändå-superactionhjälten stuk som alltid funkar och som passar denna karaktär som hand i handsken. Riseborough gör en kanonroll och Kurylenko är helt okej. Det som verkligen gör filmen sevärd är effekterna. Den är helt enkelt skitsnygg. Sjukt jävla skitsnygg till och med. Därför är det extra kul att Kosinski låter oss ta del av världen i lugn och ro innan handlingen ökar och actionelementen introduceras. En stor de av inledande 30-45 minuterna eller så handlar mest om att Cruise åker runt och lagar drönare under tiden som vi får ta del av denna framtidsvärld som är både ny och bekant för oss. Sen spårar det ur lite med en twist som inte är speciellt spännande eller "aha" på nåt sätt men som funkar i genren. Vrångmannens ressis här.
/Surskägget