onsdag 14 december 2011

Julkalendern 14 dec: Oliver Stone

Känd för sina politiskt laddade filmer och sociala patos har Oliver Stone lyckats gå från manusförfattare (första Conanfilmen bl a) till oerhört framgångsrik regissör. Gång på gång gör han filmer som på ett eller annat sätt är kritiska mot USA's sätt att hantera krig, pengar och media. Han gillar att göra filmer om presidenter (3 st) och filmer om Vietnamkriget (3 st) samt sina biopics (6 st om man räknar lite snällt). Det som är fascinerande är att en så stark kritisk röst som höjs mot USA dels blir oerhört framgångsrik där, dels att han också i samma andetag är patriotisk och genom sin kritik uppmanar förändring så att USA ska bli ännu bättre. Nånstans i mitten av 90-talet blev han dessutom en stark visuell regissör som blandade olika kameror, olika vinklar och både färg och svartvitt i snabba klipp och drömska ibland nästan smått hallucinerande scener. Detta utvecklade han till fulländning i Natural Born Killers och har först på senare tid börjat filma mer traditionellt igen.

Plutonen (1986)
@@@@@
Fantastiskt stark film om Vietnamkriget och de amerikanska tonårspojkar som skickades dit mot sin vilja. Charlie Sheen är underbar i huvudrollen och Tom Berenger som onda befälet har väl aldrig varit så bra som här. Till stor del baserad på Stones egna upplevelser från Vietnam.
/Surskägget

@@@@
Det här är riktigt bra och nästintill (you heard me!) ett mästerverk. Den når inte riktigt ända fram.
/Vrångmannen

Wall Street (1987)
@@@
Den var kanon när den kom men har förlorat en hel del genom åren. Visst är samspelet mellan Michael Douglas som den iskalle finanskungen och Charlie Sheen som uppkomlingen i finansvärlden fortfarande riktigt bra, och visst är repliker som ”money never sleeps”, ”lunch is for wimps” och ”greed is good” fortfarande klassiker men det finns många transportsträckor också.
/Surskägget

@@@@
Den har inte förlorat något. Den har bevarat känslan från den tiden. Den fina känslan och den giriga känslan. Bra film!
/Vrångmannen

Talk Radio (1988)
@@@
Sann berättelse om en värd för en talk show på radio som blev mördad av fanatiker på högersidan. En del av dessa grupperingar från extremhögern skulle sedan t ex ge upphov till dårar som Timothy McVeigh. Ganska tät och välspelad rulle som aldrig riktigt lyfter men som absolut är sevärd, speciellt om man är det minsta intresserad av amerikansk inrikespolitik.
/Surskägget

@@@+
Klart sevärd och skickligt som attan att göra en så pass spännande och engagerande rulle om en kille som sitter framför en radiomick hela filmen.
/Vrångmannen

Född Den 4:e Juli (1989)
@@@@
Oliver Stone tar oss till Vietnam igen. Den här gången baserar han filmen på Ron Kovics bok med samma namn, här strålande spelad av Tom Cruise (att Cruise inte fick en Oscar är ren skandal). Kovic är en helylle jänkare som tror på Gud, Amerika och den amerikanska drömmen och självklart anmäler sig frivillig till marinkåren och drar över till Vietnam. Väl där inser han att allt kanske inte är som på värvningsaffischerna hemma och när han blir skjuten så illa att han hamnar i rullstol inser han att armén skiter i honom. Starkt och gripande.
/Surskägget

@@@@
Fy fan vad arg jag blir när jag ser den här filmen och då är jag förr (i Sverige!) den 19:e december. Mycket starkt och gripande med en slags romantisk ton som snart övergår i smutsig verklighet. Vilket jävla skitland kan jag tycka ibland.
/Vrångmannen

The Doors (1991)
@@@@
För att citera Denis Leary när det kommer till att berätta om handlingen: ”I’m drunk, I’m nobody, I’m drunk, I’m famous, I’m drunk, I’m dead. That’s the movie pal!” Och visst är det så. Men Val Kilmer gör ett bra porträtt av Jim Morrison och Meg Ryan är kanon som hans älskarinna. Smäll in stora mängder av The Doors sköna musik och du har en vinnare.
/Surskägget

@@@
The Doors är ok MEN inte mer. Underhållande och Val Kilmer är skitbra men filmen tappar bort sig och mig efter ett tag.
/Vrångmannen

JFK (1991)
@@@@
Första filmen där Stone börjar köra sitt sedermera trademark med fem olika sorters kameror, olika filmtyper och blanda färg och svartvitt hejvilt. Kevin Costner är för en gångs skull bra i en film och spelar huvudrollen som åklagaren Jim Garrison som börjar nysta i JFK-mordet. Filmen är baserad på Garrisons bok om fallet och tar ställning för att mordet utfördes av flera män och att Lee Harvey Oswald var utsatt för en konspiration. Intressant blandning av fiktivt och fakta (vi får bl a se Zapruders berömda filmsnuttar) och ett högt tempo som får filmens tre timmar att flyta undan.
/Surskägget

@@@@
Bra bra bra och det var INTE Lee Harvey Oswals som sköt Palme! Eller var det..?
/Vrångmannen

Himmel och Jord (1993)
@
Den kanske inte är dålig per se, som t ex en usel b-rulle med okända skådisar är dålig, men den är så fruktansvärt långtråkig och intetsägande att betyget bara kan bli en etta. Ännu en Vietnamrulle från herr Stone, fast den här gången är det mer av en kärlekshistoria än krigsfilm.
/Surskägget

Natural Born Killers (1994)
@@@@@
Stone tar sin klipp-å-klistra med fyrtio olika vinklar, nittio olika kameror och tusen olika filmsorter till en helt ny nivå. Det här är en färgsprakande, helvild extravaganza där varje scen är som hämtad ur en av Hunter S. Thompson knäppaste drogdrömmar. Woody Harrelson och Juliette Lewis i huvudrollerna som Mickey och Mallory som driver runt som moderna Bonnie & Clyde och skövlar folk är fantastiska. Robert Downey Jr som helgalen tevereporter har sällan varit bättre. Och inte blir det sämre av att Stone mitt i allt detta kaos lyckas rikta skarp kritik mot media och vår västerländska hyllning av våldskultur. Tarantino skrev originalmanuset till denna som var tänkt som en fejkad dokumentär och mer low-key utan så mycket våldsam action och hatar enligt vad jag förstått Stones version. Jag har förståelse för det, samtidigt är Stones vision helt makalöst bra så Tarantino får ursäkta och hålla tyst.
/Surskägget

@@@@+
Den här rullen går inte av för hackor. Håller i princip med om allt som jultomten själv skrivit här ovan. Skarpt och förtjänar sin plats i flera filmhistorier parallellt.
/Vrångmannen

Nixon (1995)
@
Tre timmar Anthony Hopkins som Nixon utan att nåt av värde händer. Boring! Next!
/Surskägget

U-Turn (1997)
@@@
Hehehehe, den här rullen är bra knäpp och en tydlig steg bort från Stones tidigare politiskt kritiska filmer. Sean Penn hamnar i småstad i öknen där hans bil dör. Alla som bor där (Billy Bob Thornton, Joaquin Phoenix, Jon Voight, Nick Nolte och Powers Boothe) är knäppa rednecks som är heeeeelt slut. Enda till synes normala är Jennifer Lopez som Penn snabbt utvecklar en relation med. Men hon är nog bara ute efter hans pengar… En modern film noir som är kul och underhållande för stunden utan större djup. Inget fel med det.
/Surskägget

@@@
Svart humor, film noir, ond bråd död och sexy times. Allt smaskigt paketerat som skön underhållning utan egentlig mening.
/Vrångmannen

Any Given Sunday (1999)
@@@@
Älskar den här rullen. Kanske för att jag älskar amerikansk fotboll. Al Pacino är coachen vars lag håller på och falla i spillror. Dels har laget fått en ny ägare som inte bryr sig ett piss om sporten utan bara om pengarna (Cameron Diaz) och dels är hans stjärna quarterbacken skadad (Dennis Quaid). Pacino måste därför släppa in oprövade Jamie Foxx som är nervös och inte vet hur han ska hantera vare sig sin coach eller sina medspelare. Mycket spel bakom kulisserna, mycket matchbilder och mycket testosteron gör det här till en kanonfilm.
/Surskägget

Alexander (2004)
@@
Se min recension här.
/Surskägget

World Trade Center (2006)
@@@
Kan en film vara bra när större delen av huvudrollens tid på duk är nedgrävd under x antal ton stål, betong och murbruk och allt man ser är ansiktet på skådisen (i det här fallet Nicolas Cage)? Ja filmen är helt okej om inte annat. Oliver Stone har valt att fokusera på två av de många brandmän som befann sig inne i ett av World Trade Centerhusen när det kollapsade. Skillnaden mellan 99% av alla som fick denna gigantiska byggnad över sig var att de här två överlevde. Sen satt de fastklämda och döende under allt bråte i väntan på hjälp. Nu väljer Stone att skildra familjerna som väntar på besked nästan mer än han skildrar de två brandmännen. Det här är naturligtvis ett klokt beslut, för hur mycket man än kan leva sig in i brandmännens situation och hur mycket man än känner med och för dem, så blir det tråkigt ibland när Stone stannar kvar för länge i mörkret med dem. Skådisarna kan ju inte göra så mycket mer än att bara ligga där och se dammiga och döende ut (vilket de gör bra för all del) men särskilt spännande i längden är det inte. Däremot har Stone lyckats få till en film om 11 september som känns i hjärtat. Han fokuserar på det mänskliga, och struntar i politiken för en gångs skull. Hade han struntat i de emellanåt lite för långa tagningarna nere i underjorden där en dammig Nic Cage spottar blod för femtielfte gången, och koncentrerat sig enbart på familjerna som väntar hemma (med en lysande Maggie Gyllenhaal som orolig fru i spetsen) hade betyget kanske gått upp ett snäpp. I guess we'll never know.
/Surskägget

W. (2008)
@
Se min recension här.
/Surskägget

Wall Street: Money Never Sleeps (2010)
@@
Gordon Gekko (Douglas) släpps ut ur fängelset en förändrad man. Han börjar predika och föreläsa om hur fel han hade en gång i tiden och att man måste sätta stopp för alla dessa galenskaper på Wall Street som tillåter bankerna att göra lite som de vill med pengasummor så stora att mindre nationer kan gå omkull om det vill sig illa. Shia LeBeouf är den unga heta finansvalpen som får äran att ta över fanan från Charlie Sheen (som dyker upp i en skön cameo) och som till slut inser att Gekko inte alls ändrat sig. Men innan vi kommer dit är det en lång transportsträcka där Stone ska ajabaja och förmana alla banker om hur dumma de är. Jag förstår hans engagemang med speciellt kul att kolla på är det inte.
/Surskägget

@
Skräpet. Åh fy fasen vilket förbannat jävla skräp. Se om ettan hela tiden.
/Vrångmannen

2 kommentarer:

Henrik sa...

Plutonen: 4
Född den 4:e Juli: snark
Natural Born Killers: minus sju
Any Given Sunday: inte sett, men sportfilmer är alltid noll

Surskägget sa...

Hahahaha Henrik, den riktige vrångmannen...