Brittisk teaterregissör som även tog kritikerrosat kliv över till filmens värld. Gifte sig och skilde sig med Kate ”vart är du i mitt hela liv?” Winslet och är nu aktuell som regissör av nya Bondfilmen Skyfall, där Daniel Craig än en gång dyker upp som 007. Man kan tycka att Sam Mendes kanske känns lite för seriös som Bondregissör. Han har ju inte bjussat på någon action i sina filmer direkt och verkar inte vara så intresserad av att det smäller. I Road to Perdition med Tom Hanks tog han en t.ex en actionspäckad förlaga och plockade i stort sett bort allt pang pang för att koncentrera sig på dramat (mer om detta längre ner). Samtidigt kanske Mendes kan tillföra lite schysst tyngd till vår favoritspion, alternativt så är han så svältfödd på kul efter alla draman så det kommer att smälla som satan i nya Bond. Den som lever får se. Hans filmstall är till dags datum skralt men gediget. Kvalitet framför kvantitet verkara vara mottot. Här är våra två cents om hans alster. De vi har sett i alla fall.American Beauty (1999)
@@@@
Stor kritiker och publiksuccé, plockade hem flera Oscars bl.a för bästa film, regi, manus och foto. Om ni undrade varför vi överhuvudtaget har med Sam Mendes i julkalendern så kan ni alltså sluta med det nu. Lester Burnham (Kevin Spacey, fick även han en Oscar för detta porträtt) är en medelålders man som genomgår en kris. Han vill vara ung på nytt och börjar plötsligt skita i allt ansvar en vuxen man ska ha. Upp på allt så får han en ohälsosam attraktion till sin tonårsdotters kompis. Svart humor blandat med skämssituationer och gnistrande vardagsdrama. American Beauty skulle ha varit klockren som pjäs men blev istället en ännu bättre film.
/Vrångmannen
@@@@
Så jävla nära komplett mästerverk man kan komma meeeeeeen det finns ett par karaktärer (tänker på snubben som filmar påsar i vinden) som känns lite väl kliché och artsy fartsy för att det ska gå hem hundraprocentigt hos det här gamla skägget. Spacey är som Vrångis säger fantastisk i sin roll som kåt och uttråkad äkta make, Annette Benning lysande som uttråkad äkta maka och Mena Suvari visade att hon kunde mer än käka amerikansk paj (trots att hon aldrig äter paj i American Pie!). Makalöst bra och ser jag den en dag när jag är på rätt humör blir det en femma!
/Surskägget
Road to Perdition (2002)
@@@+
Snyggt så man nästan blir sjuk. 1930-talet bland gangsters. Michael Sullivans (Tom Hanks) fru och ena son blir mördade av det gangstergäng som han jobbar för. Han tar sin andra son och ger sig ut på vägarna för att skydda sin son och samtidigt hämnas. Paul Newmans sista långfilm och han gör ett starkt porträtt av en bitter gammal gangsterboss som är säker på att han ska hamna i helvetet. Bra film men jag kan inte komma över det faktum att man tagit en ännu bättre källa, i det här fallet en graphic novel av Max Allan Collins, och skalat bort mycket av det smarriga dunderaction om den innehåller. Många tyckte att John Woo (The Killer, Hard Boiled, Face/Off) kanske hade varit en bättre regissör för det här projektet när det begav sig. Nåväl, Mendes gjorde ett snyggt vemodigt gangsterdrama istället. C’est la vie tydligen.
/Vrångmannen
@@@@
Riktigt snyggt, om än lite innehållslöst. Basically en typisk nu-jävlars-ska-det-hämnas-rulle där Tom Hanks lite lönnfet glider runt och är svårmodig medan han har ihjäl folk. Håller med om att lite tuffare action inte hade skadat, samtidigt är det inte ofta man får så här välspelade karaktärsdrivna actiondraman så man ska knappast gnälla. Newman också riktigt bra. Annorlunda och tänkvärd, dessutom känns det som att den är rätt underskattad och bör ses om å det snaraste!
/Surskägget
Jarhead (2005)
@@@@
Jake Gyllehaal är lysande som den förvirrade soldaten som nykläckt skickas iväg till Kuwait för att slåss mot Irak i böran av 90-talet. Filmen koncentrerar sig mer på all dötid soldaterna har där ute i öknen än själva striderna (faktum är att Jake och hans kompani knappt ser nån strid alls) och vi får möta ett hyfsat stort och personligt galleri av karaktärer (känns det igen från andra Mendesfilmer anyone?). Filmen bygger på boken med samma namn, skriven av en kille som var med där borta på riktigt. Skulle vara intressant att läsa boken, då den förmodligen går än djupare på händelseförloppet och på männen och kvinnorna som tjänstgjorde. En del kan säkert tycka att Jarhead är lite långsam, men faktum är att trots att det inte händer nånting så händer det egentligen väldigt mycket.
/Surskägget
Revolutionary Road (2008)
@@@@
Mycket bra drama med Kate ”vart?” Winslet och Leonardo DiCaprio. Folk som längtat att få se dem i något magiskt romantiskt igen efter Titanic satte nog popcornen i vrångstrupen. Det här är en nattsvart historia om ett äktenskap under 1950-talet som efter en lycklig start sakta men säkert sjunker längre och längre ner i kvicksanden. Lysande skådespeleri och skönt vågat på alla håll och kanter. Ni kan läsa Surskäggets recension av rullen här.
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar