fredag 23 december 2011

Julkalendern 23 dec: Kathryn Bigelow

Hon har kallats Hollywoods actiondrottning för hennes förkärlek till actionfilm och levererar oftast intressant story med sjukt snygg action och sköna karaktärer. Hon är också första kvinnan i världshistorien som vunnit en Oscar för bästa regi (The Hurt Locker). Vardagsintressen har innefattat bl.a bergsklättring, fallskärmshoppning, djuphavsdykning och motocross. Folk är härligt galna ibland och vi ser helt klart ett mönster mellan hennes adrenalinrullar och hennes riktiga äventyr när hon inte jobbar på nästa filmprojekt. Kära läsare, vi presenterar Kathryn Bigelow!




Near Dark (1987)
@@@+
Om Sam Peckinpah hade gjort en vampyrrulle så hade den kanske liknat den här. Dammigt och ballt så det förslår. Modern västern möter vampyrer. Denna gång lika galet sugna på blod, lika rädda för solljus men saknar de patenterade huggtänderna. Ung kille (Adrian Pasdar från tv-serien Heroes) blir kär i en brud som visar sig vara vampyr och han blir motvilligt meddragen på våldsresa med hennes allt annat än trevliga familj (bl.a en störtskön Bill Paxton). När jag såg Near Dark var det som om en helt ny värld öppnade sig. Den var cool, våldsam och annorlunda mot det mesta jag sett i genren. Jag har sett om den på senare dar och den håller faktiskt måttet trots sina tjugo år på nacken. Nästan. Grym stämningsfull filmmusik av tyska Tangerine Dream.
/Vrångmannen

@@@@
Jag har inte sett den sedan 1990 eller nåt sånt, men såg den säkert 6-7 ggr från att den kom till dess. Tyvärr var Filmcensuren i sitt esse på den tiden så jag fick nöja mig med en hyfsat sönderklippt rulle (jävla fascister!). Men vilken stämning! Ryser fortfarande när jag ser de karga ökenklipporna och dammiga småstäderna för mitt inre. Och scenen när vampyren blir skjuten i magen, garvar och spottar ut kulan ur munnen är en klassiker! Det är möjligt att den inte hållt för tidens tand, men som det är nu är det en fyra i hjärtat.
/Surskägget

Blue Steel (1989)
@@@+
Fan vad det har spottats på den här rullen. Personligen tycker jag det är en schysst mix av psykfilm a’la Fatal Attraction och tuff actionrulle. Jamie Lee Curtis spelar en kvinna som nyss har tagit studenten från polisskolan. Hon har precis fått på sig uniformen då hon dras in i ett butiksrån. Hon skjuter ihjäl rånarna på stört. En man i butiken (Ron Silver) ser henne göra detta, snor en revolver och blir psykkär i henne samtidigt som han vill gå ut på stan och döda andra för det kåtade liksom till sig i honom samtidigt hahaha! Snygg och underhållande rulle som bitvis kan kännas lite fånig men Bigelow balanserar upp det fint. Hahaha Ron Silver med blicken och slicken. Var kommer alla sköna galningar ifrån?!
/Vrångmannen

@@
Vrångmannen gillar ju sina vardagspsykos, meeeeeeeeeeen nja. Jamie Lee Curtis i polisuniform i all ära, men det här är fan inget vidare. Knappt ok.
/Surskägget

Point Break (1991)
@@@@
FBI agenten Johnny Utah (Keanu Reeves) infiltrerar ett surfargäng som man misstänker rånar banker. Blir kompis med gängets ledare (Patrick Swayze). Massor av machoaction, snygga shots och en smaskig kärlekshistoria. "Don't you have a soul?" frågar söta Lori Petty när hon får reda på att Utah är snut. Hehehe! Det här är fantastiskt snyggt paketerat nonsens och svårt att inte gilla. Galet underhållande på alla vis. Bra så.
/Vrångmannen

@@@@
Jag placerar den direkt i kategorin guilty pleasures. Så där härlig dumkul och macho som bara actionrullar på 80-talet var (det här räknar jag som en 80-talare trots att den gjordes -91). Keanu springer runt och ser förvånad ut, Swayze är flummigt tuff och halva Red Hot Chili Peppers spelar (och är) stenade. Det surfas, det är male bonding och så ett par shoot-outs. Vad finns inte att gilla?
/Surskägget

Strange Days (1995)
@@@@
Framtidsthriller med manus av James Cameron. Lenny Nero (Ralph Fiennes) är en ärkeskummis med hjärta som säljer illegala "hjärninspelningar" där man genom en bläckfiskliknande grej på skallen kan uppleva vad andra upplevt. Detta har blivit lite som knark och folk behöver sin fix. När det dyker upp en snuffinspelning där en kvinna våldtas och mördas blir plötsligt Lenny jagad av alla. Han får hjälp av coola Angela Bassett att lösa fallet. En lite annorlunda, mörk och fartfylld rulle men som också har en hel del humor.
/Vrångmannen

@@@
Tyckte det var en fyra när jag såg den på bio (såg t o m om den på bio men det var på den tiden när jag gick på gratis pressvisningar hela tiden så jag är lite ursäktad). Såg om den på VHS (hahahaha nån som minns den fina gamla VHS:en) ett par ggr och tyckte det var en fyra fram till för kanske sju år sedan när jag såg om den sist. Då började den nämligen kännas ganska out-of-date. Kanske hade jag en dålig dag eller så kanske tidens tand gjort sitt mot filmen. I vilket fall går jag på den senaste magkänsla jag hade om filmen. I övrigt ett skitbra soundtrack och nästan allt som Vrångmannen säger.
/Surskägget

The Weight of water (2000, men släpptes 2002)
@@+
Ett stall med bra skådespelare (Sean Penn, Catherine McCormack, Sarah Polley m.fl) väger inte upp det här rätt tradiga thrillerdramat. Filmen är baserad på romanen med samma namn av någon som heter Anita Shreve. Filmen visar två kvinnors öden i nutid och dåtid (1873) som sammanstrålar under resans gång varvat med svartsjuka misstankar, otrohet och mord. Jag minns faktiskt knappt hela filmen men jag minns ett "mjaha?", ett "jaha?" och ett "men byt akt för helvete!". Bättre kan du Bigelow.
/Vrångmannen

K-19: The Widowmaker (2002)
@@@
Ryssarnas första atomdrivna u-båt hamnar i trubbel. Harrison Ford är kapten och han är karg och butter som ryssar förväntas vara. Kruxet är att den tidigare kaptenen Liam Neeson dels var kompis med sin besättning och dels vet att atomreaktorn inte klarar av de extrema förhållanden u-båten är byggd för. Så de två männen munhuggs en hel del och när skiten väl går åt helvete (för det var det väl ingen som tvivlade på) så måste det snabbt ordnas till innan tredje världskriget bryter ut. Filmen är baserad på en sann story och är ingen actionfilm utan mer ett klassiskt u-båtsdrama, mörkt, klaustrofobiskt och svettigt. Absolut inte så usel som den sägs vara, utan tvärtom en riktigt schysst rulle. Förvänta dig inget pangpangaction bara.
/Surskägget

The Hurt Locker (2008)
@@@@
Se min recension här.

@@@
Se Surskäggets recension här.

Inga kommentarer: