Humor är ju som bekant ett väldigt brett begrepp. Många kallar Udda eller Jämnt för Terence Hill och Bud Spencers roligaste film. Jag kan uppskatta lite fars i vardagen men det här slår nog alla rekord i överspel, grimaser, pajkastning och springa-in-och-ut-genom-dörrar. Jag blir inte klok på skiten! Hill är så enerverande jobbig här så efter tio minuter vill jag skicka ut teven genom fönstret. Spencer börjar att gråta så fort någon väcker honom. "When someone wakes me up, I always start to cry. And when I cry, I get mad. And when I get mad...". Hahaha! Smockorna flyger. Udda eller jämnt är småmysig och underhållande till en början men när samma saker händer om och om igen i TVÅ TIMMAR så känns det nästan som att en annan behöver läggas in på dårhuset. Det blir för mycket galenskap för hela huvudet att ta in. Hur många grimaserande skurkar som får en tårta i ansiktet och nerdragna brallor kan man klämma in i en och samma rulle? Handlingen lyser i princip med sin frånvaro (det är sen gammalt). Busigt gnabb mellan bröderna Firpo (Spencer/Hill) samtidigt som de rensar upp bland illegala spelklubbar i Miami och skickar skurkarna genom väggar.
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar