Izabella Scorupco filmar i Sverige igen inför en kommande komedi som är tänkt att släppas nästa sommar 2014. Surskägget grävde lite i sina arkiv och hittade en intervju som han gjorde med Izabella inför Vertical Limit år 2000. Inte helt purfärsk intervju med andra ord, meeeeeeen rätt kul med en liten tillbakablick speciellt som Izabella själv fick recensera sina filmer upp till den tidpunkten. Så dagens lucka bjuder först på intervjun och sedan på recensionerna av Izabella själv.
Hon har hunnit gifta och skilja sig med hockeyproffset
Mariusz Czerkawski, med vilken hon har dottern Julia som snart fyller fyra år.
Sin tid just nu delar hon mellan Stockholm och Los Angeles, och efter rollen
som Monique Aubertine i Vertical Limit lär efterfrågan i Hollywood bara öka.
Det är trots allt där hon haft sina stora framgångar. De svenska filmerna har
nästan utan undantag blivit sågade vid fotknölarna (många gånger oförtjänt).
Strand Hotell i Stockholm
kryllar av journalister, men trots bråda och sena dagar med många intervjuer är
Izabella lugn, tankfull och ger inte sken av att vara stressad. Hon är klädd i
vitt, och hälsar med ett avväpnande leende. Hela hon utstrålar verkligen
kvinnlighet. Från hennes sätt att räcka fram handen, till hennes oemotståndligt
charmiga leende. Vi slår oss ner i
varsin stol i det av solen upplysta rummet där sedan fotograferingen ska ske.
Du har sagt att du tyckte om din karaktär i Vertical Limit
därför att hon är fysiskt stark, att hon är manlig då hon rör sig nästan enbart
bland män, men att hon samtidigt lyckas vara feminin. Jag antar att det inte är
särskilt svårt att vara feminin när man heter Izabella Scorupco. Var det svårt att hitta din maskulina
sida?
-Jag tror att det är en väldigt skillnad när man vaknar,
sminkar sig och piffar till håret. Då ser man ju kvinnlig ut för då har man de
attributen. Men jag upplever mig själv som väldigt manhaftig med mitt sätt att
gå och mitt kroppsspråk. Det har jag inte alls långt ifrån till. Det har inte
varit någonting som jag har fått jobba på känner jag. Fysiskt var vi alla
tvungna att förbereda oss. De flesta av oss var där sex veckor innan
inspelningen började och klättrade i berg. Vi lärde oss att lita på
utrustningen och hur alla selar, linor och rep fungerade. Man blev ganska
manlig i och med den utrustningen man hade på sig.
Det här känns som den
första roll där du inte spelar sexig i traditionell mening. Det är svårt att
vara lättklädd i minus tjugo.
-Fast jag tycker aldrig att jag har spelat lättklädd och
traditionellt sexig, så jag håller inte med dig. Jag måste ha varit en av de
osexigaste Bondbrudarna någonsin. Jämför med Ursula Andrews, Britt Ekland och
Kim Basinger. De var verkligen sexiga Bondbrudar. Jag var verkligen nedtonad.
Mitt hår var kortklippt, rödfärgat på ett nästan fult sätt. Allt för att jag
skulle framstå som tråkig ryska. Vi kände att på nittiotalet var det dags för
något nytt. Jag tycker själv det är kul när jag ser en Bondfilm att det finns
sexiga Bondbrudar, men Famke Janssens karaktär fick stå lite för det här med
sexet i Goldenye. Hon var verkligen sexig. Annars håller jag med dig om att det
var som teletubbisar i Vertical Limit. Vi hade så mycket kläder på oss att man
inte såg om det var en tjej eller kille.
Vad är typiskt
maskulint för dig?
-För mig är det självsäkerhet. Att vara självsäker är
oerhört maskulint. Självsäkerhet yttrar sig inte i att ha en snygg bil eller
stora muskler, och att bara fränt sitta och skryta om det materiella. Jag
tycker om killar som har en stor portion kvinnlighet i sig. Det är en man som
jag känner att jag vill spendera min tid med.
Vad tänker du på när
du säger kvinnlighet?
-Att man har någon form av medkänsla, och att man älskar
kvinnan för det hon är. Man ska inte känna att det är jobbigt att hon sitter
och pratar om sin väninna. Ofta är det så att där det krockar mellan män och
kvinnor är för att vi inte kommunicerar med varandra. Män upplever kvinnor som
bara allmänt tjatiga. En man som har en stark kvinnlig sida kan diskutera och
prata med en kvinna. Det är ofta där tror jag det blir fel. Män är inte öppna
för att prata mer än vad de pallar med. Jag tror att tjejer har ett större
behov av att kommunicera och samtala. Ofta pratar de sönder saker om de inte
får den uppmärksamheten de behöver. Man tjatar bara på för att på något vis
väcka det här inom mannen, men för honom blir det tvärtom. Överhuvudtaget det
sexigaste och häftigaste som finns mellan en man och kvinna är att man
accepterar varandra. Man ska inte försöka ändra på någon. Det finns inget mer
oattraktivt än när man känner att någon försöker ändra på dig. Då försvinner
man bit för bit. Jag tror att det är ett misstag som många människor åker på.
Man förälskar sig, och går igenom en stor passion. Sedan börjar man ändra på
den personen för att det är någonting som inte stämmer. Det är fel, och
orättvist. Antingen är man modig och säger att man inte passar ihop, eller så
tar man den människan för allt hon är och allt som följer med henne på köpet.
Det var ett väldigt stort utlägg. (Skratt.)
Vad är typiskt
kvinnligt då?
-Typiskt feminint är att vara väldigt känslig tror jag. Det
traditionella är någon form av omhändertagande. Fixa, dona, pyssla hemma.
Vilket är fruktansvärt tråkigt om en man begär det av en kvinna. Det häftigaste
är om man gör det tillsammans och njuter av att dela på det. Att laga middagar
ihop, och att det inte ska heta att killen är barnvakt. Man har barn ihop.
Oftast är det så killarna uttrycker sig. Nej, jag kan inte göra det här för att
jag är barnvakt. Då undrar man. Men typiskt kvinnligt? Förståelse. Kvinnor är
väldigt bra på att lyssna tror jag. Men i dag finns inte det här längre. Förr
kunde man mycket mer rakt av säga vad som var kvinnligt och manligt, det som är
det här traditionella. Nu tycker jag att vi är så otroligt lika, män och
kvinnor. Speciellt i Sverige. Hamnar man i Polen är det fortfarande väldigt
traditionellt.
Är det bra eller
dåligt att vi har blivit så lika?
-Jag tycker det är fantastiskt. Utan att för den delen
förlora den här attraktionen och spänningen mellan man och kvinna. Det ska inte
ens behöva ifrågasättas. Jag tycker att något som är väldigt viktigt inom ett
förhållande är att man alltid ska vara nyfiken på den man har ett förhållande
med. Man ska alltid bevara en liten hemlighet inom sig, och det har inte att
göra med hemligheter som kan skada ett förhållande. Nu menar jag inte några
intriger eller att man håller en massa saker bakom ryggen. Men att man har
någonting inom sig som gör att den andra människan hela tiden attraheras. Lite,
åh, varför gjorde han så? Man vill hela tiden umgås och vara med den här
individen. Det är kul att hela livet kunna överraskas av den människa man lever
med. Det är förfärligt att alla skiljs. Alla skiljs tycker jag. Jag tycker jag
hör varje dag att någon skiljer sig. Det har väldigt mycket med att göra att
kvinnan är så stark. Tyvärr så tror jag det. Det har mycket att göra med att
mannen inte pallar med det. Han pallar inte med kvinnans möjligheter.
Är vi män kanske lite
förvirrade? Allt håller ju på att ändras med könsroller. Eller är vi bara
fastlåsta i gamla traditioner?
-Det är nog inte det. En man har så mycket tydligare,
starkare och större behov av att få känna att han är framgångsrik än en kvinna.
Vi lever ofta nu i förhållanden där kvinnan kan vara mer framgångsrik än
mannen. Det tror jag är väldigt svårt för en man att leva i ett sådant
förhållande. För hur man än vrider och vänder på det, hur mycket man än pratar
om det och säger att det här fungerar, nu är det jag och det går bra för mig,
så i slutändan jagas man ifatt av det här att mannen känner att han inte har
något värde. Det är nog svårare för en man att leva med det än tvärtom. Det är
nog lättare för en kvinna att acceptera att hon har en lägre status än mannen.
Varför tror du att
det är så?
-Det är naturen. En man vill komma in med sin kvinna på en
restaurang och känna att: ”This is my woman”. Det är fantastiskt. Det får
kvinnan att känna sig kvinnlig. Jag menar, det är inget fel med det. Han kommer
in och slår sig för bröstet. Det tycker jag är jättesexigt, det är
jättehäftigt. Då kan kvinnan känna wow, och känna sig attraktiv i att han är så
stolt över henne. Det får inte försvinna. Börjar man sudda ut de linjerna, då
finns det ingen attraktion kvar alls.
Att ge blommor och
hålla upp dörren, är det något som innefattas i detta?
-Jag tycker att det är fantastiskt om man kan få med det.
Men det får inte bli tillgjort. Då går det bort direkt. Det blir bara pinsamt.
Sedan om man känner att det är någon form av erövrande, då är det inte kul. Då
vet man, okej, hur länge håller han på så här? Ett halvår och sedan (fejkar en
stor gäspning) ligger han och fiser i soffan. Det vill man inte vara med om att
det ska vara så maximalt i början. Då känner man som kvinna att man har blivit
vilseledd. Man blir ofta förälskad i en man för det man får uppleva i början av
ett förhållande. Sedan går det över till någon lathet där han känner att nu är
hon min. Nu kan jag ta det lugnt. Där är problemet. Då har han utgett sig för
att vara en annan person. Det är så klart att kvinnan kräver att hon vill ha
honom tillbaka som det var från början. Och med all rätt tycker jag.
Men är inte det lätt hänt? Det gamla klassiska är ju att
man som barn gör de coola cykelkonsterna så att tjejen ska bli imponerad.
(Leende)-Det är falsk marknadsföring. Det är ju så, det är
naturens gång. Man tröttnar och går vidare. Men jag är en obotlig romantiker.
Jag tror hela tiden på att man kan leva med samma person livet ut. Då måste man
förstås jobba på det stenhårt. Man måste veta att det verkligen är rätt
människa. Då jobbar man på det. Jag skulle i alla fall göra det.
Ingen Kan Älska Som Vi (1988)
@
Jag ger den en etta. Då tyckte jag det var en femma. På den
tiden var det megastort för mig. Men i dag är det definitivt en etta, om inte
noll (skratt). Men utan den hade jag inte suttit här just nu, så jag kan inte
riktigt ångra den.
/Izabella Scorupco
@
Man kan inte annat än att hålla med Izabellas sågning. Rätt taffligt mest hela tiden. Ungefär som de flesta av Staffan Hildebrands filmer.
/Surskägget
Petri Tårar (1995)
@@@
Jag pratade med
Rolf Lassgård nyligen. Vi var samtidigt på Sen Kväll Med Luuk, och Rolf sa det:
”Fy fan vad den filmen blev orättvist behandlad.” Jag tror att folk tog den på
alldeles för stort allvar. Vi hade bara roligt, och ville underhålla människor.
Vi hade inget speciellt budskap att komma med. För min del ger jag den en trea.
Jag mådde otroligt bra, och det var kul att jobba med den filmen.
/Izabella Scorupco
@@@
Håller med både Izabella och Lassgård. Tycker också den blev onödigt sågad då det begav sig. Rätt kul liten romp från medeltiden som bjussar på både garv och lite allvar. Inget speciellt på något sätt, men skön matinéunderhållning en söndag.
/Surskägget
Goldeneye (1995)
@@@@@
Det är en femma därför att det var så oerhört stort för
mig. Från Petri Tårar där man käkade blodpudding i tre månader så hamnade jag i
glamour. James Bond. Allt var så overkligt. Fortfarande så har jag svårt att se
mig som Bondbrud. Det låter så kul. Bondbrud. Jag kan inte förstå att jag har
varit en Bondbrud. Jag gör inte det.
/Izabella Scorupco
@@@
Izabella tar i så hon spricker men det är å andra sidan förståeligt. Måste varit hur coolt som helst att vara med i en Bondrulle och med den upplevelsen bli det förmodligen en femma. Brosnans första som Bond och hans bästa, resten han gjorde är bara ettor och möjligtvis någon tvåa.
/Surskägget
Med Eld Och Svärd (1999)
@@@@
En fyra blir det väl. Jag kan ju inte sätta femma på allt,
fast det känns som om den är värt det. Fyra blir det för att jag gick igenom
lite privata problem. Jag hade en liten svacka som person. Filmen blev ju en
jättehit. Den har setts av sju, åtta miljoner människor i Polen. Det var
verkligen en jättesuccé. Ska man göra något inom polsk film, så var det den
filmen.
/Izabella Scorupco
Dykaren (2000)
@@
Ja Dykaren blev ju en superflopp, men jag känner
fortfarande att jag tyckte så mycket om att jobba med Stefan Sauk och Erik
Gustavsson. Jag var inte här i Sverige när filmen gick upp, så jag slapp ju
allt runt omkring. Det är en tvåa tror jag.
/Izabella Scorupco
@
HAHAHAHAHAHA! Det här är så dåligt så det blir skrattfest. Sauk verkar inte veta vad han pysslar med och Scorupco är anonymare än anonymast. Är det nån som ens minns nåt från den här förutom den megasuperstora reklamaffischen mitt ute i skogen? Så sjukt felplacerad produktplacering i en film har jag aldrig sett tror jag.
/Surskägget
Vertical Limit (2001)
@@@@@
Det blir ju en femma, i och med att jag fick jobba med
Martin Campbell (Goldeneye) igen. Det är extremt och otroligt att jag fick ännu
en chans att jobba med honom som är en fantastisk regissör, och sedan på den
nivån det trots allt blir. Det är en internationell film som många människor
kan se.
/Izabella Scorupco
@@@
Nu tar hon i så hon spricker igen. En hyfsat tät och spännande actionthriller som lider lite väl mycket av Cliffhangerkomplex. Chris O'Donnell kan kännas lite malplacerad i huvudrollen, men Izabella gör absolut en solid insats. Standardaction enligt alla mallar, men funkar absolut utan att sticka ut från mängden.
/Surskägget
Drakarnas Rike (2002)
@@
Matthew McConaughey och Christian Bale slåss mot drakar i framtiden. Rätt dåligt CGI-animerade drakar. Matthew kör sitt charmiga smile men det håller inte när storyn är tunnare än pappret det skrevs på. Minns inte ens att Izabella var med i den här. Sorry.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar