@@@-
Hatar ju found footageskräckisar i vanliga fall. Ända sedan The Blair Witch Project (som får anses som den första riktigt kända i genren) blev en succé så har det gjorts massor av såna häringa hej-jag-hittade-gamla-hemfilmer-som-folk-spelat-in-och-det-händer-mysko-och-galna-saker-på-dom-ba filmer. De är ofta skittråkiga och superduperlågbudget och det verkligt otäcka händer precis i slutet och är egentligen inte så otäckt i alla fall. Paranormal Activity = zzzzzzzzznark. Allt det där, allt det där. MEN så dök V/H/S upp. En slags skräckantologi a’la Creepshow möter found footage. En ganska enkel historia håller ihop det hela. Några småtjuvar anlitas för att bryta sig in i ett ödsligt hus och stjäla ett värdefullt videoband, de upptäcker dock snart att det som finns på bandet (lite blandade skräckhistorier ur folks synvinkel) är något helt annat än de räknat med. V/H/S är rätt ojämn, men samtidigt rätt schysst med en skön blandning av humor och påhittig skräck. Bitvis rejält blodigt också hehehe. Sevärd.
/Vrångmannen
@@@@
Uppföljaren till V/H/S är fan så mycket bättre. Jag kommer aldrig att förlåta found footagegenren för att den överhuvudtaget dök upp och dessutom för att stanna. Men här har vi filmen som nästan gör allt bra igen. Ramhandlingen till tvåan är om möjligt ännu enklare (så man kan hoppa direkt mellan kortrysarna utan tjafs). Två deckare letar efter försvunnen student i ett ödsligt hus och hittar en massa videokassetter. Så börjar de titta, hahaha. Jag vill ju inte gärna avslöja något men det var ett par av kortisarna där jag i princip skrek ”holy shit!” rakt ut och garvade samtidigt. Visst, det här är mer roligt, blodigt och fartfyllt än otäckt. Galna demoner och aliens och zombies överallt hahahaha orkar inte. Se ettan (om du måste) och SE den här oavsett. Fan va gött med lite bra skräck.
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar