Julkalender 19 dec

Alla har vi varit små. Ibland försiktigt och ibland dumdristigt har vi tagit våra första stapplande steg och upptäckt balansens underbara värld. Plötsligt växte vi upp, blev mer och mer självsäkra för att sedan bli en bunt bittra filmrecensenter på bloggar ingen läser. Likt oss, men ändå olikt, har några lyckats göra det många av oss bara drömmer om - regissera en film. En film som sedermera blev startskottet på en karriär. Dagens lucka handlar om regidebuter.

Easy Rider (1969)
@
Gud vilken saggig film. Dennis Hopper var hög på allt han kom över och det syns. Filmen är knappt en å en halv timme å känns som tre. Och då ska ni veta att Hoppers director's cut var närmare fyra timmar lång. En enda stor syratrip som filmbolaget ångrade djupt att de satsat pengar i. Efter mycket om och men släpptes slutligen denna sörja av hojåkande utan mål och mening och blev av nån väldigt besynnerlig anledning en superhit och kultfilm. Så kan det gå.
/Surskägget

Kids (1995)
@@@@
Larry Clarks regidebut och Harmony Korines manusförfattardebut (och om jag minns rätt Chlöe Sevignys och Rosario Dawsons debutroller) är en mästerlig mardrömsresa rakt in i dagens (eller ja, 90-talsdagens) ungdomar. Om Breakfast Club var 80-talets...eh...Breakfast Club var Kids 90-talets Breakfast Club. Alla tonårskänslor är där och tidsandan och stämningen sitter klockrent. Larry Clark gick vidare och gjorde riktigt schyssta Bully och mindre schyssta Another Day in Paradise och sedan kontroversiella Ken Park.
/Surskägget

Night of the Living Dead (1968)
@@@@
Tänk vad man kan göra med en budget på ett par äppleskrutt och en kartong med svartvit film. George A Romero har väl egentligen inte gjort nåt som är sådär superbra efter debuten (kan hålla med om att första uppföljaren Dawn of the Living Dead är rätt okej, men långt ifrån det mästerverk folk försöker göra den till och Stephen Kingfilmatiseringen The Dark Half lyckades han också med men annars är det rätt tunnsått med bra filmer från den här karlen) men här lyckas han verkligen skapa en kuslig stämning med trovärdiga karaktärer och givetvis en zombiekatastrof. Den svartvita filmen känns i princip dokumentär och väldigt äkta vilket gör det desto jobbigare när zombiesarna börjar slaktäta våra hjältar en och en.
/Surskägget

De 400 Slagen (1960)
@@@@@
Francois Truffaut är en regissör läsare av vår blogg knappast förväntar sig att hitta nämnd här, men hey, ibland överraskar vi. Hans debut är makalös. En så fantastisk film så det knappt är sant. Den griper tag, drar in en och lever kvar länge i kropp och själ efteråt. Tydligen till stora delar självbiografisk dessutom vilket ger den desto mer tyngd. Kan inte säga att jag sett så många andra av Truffauts filmer (jag är trots allt en Hollywoodkille) men det här är som sagt så bra så man svimmar. Riktigt stor filmupplevelse som bör vara ett måste i var filmälskares samling.
/Surskägget

Citizen Kane (1941)
Läs Vrångmannens recension här. Jag håller med om femman och låter Vrångis tala.

Trasdockan (1955)
Läs vår recension här.

The Evil Dead (1981)
Läs vår recension (och en bunt andra Raimifilmer) här.