@@@
Så dök äntligen uppföljaren till fjolårets jättehit The Hunger Games upp. Eftersom jag gillade den första filmen så mycket så måste jag säga att väntan har känts lång och förhoppningarna stora (Surskägget tyckte ettan var ok men långt ifrån något mästerverk). Bytet av regissör både upprörde mig lite men gjorde det också lite mer spännande. Francis Lawrence som nu tagit över regiarbetet på den här uppföljaren är hyfsat stabil med genrerullar som Constantine (Surskäggets ressis här) och I Am Legend i bagaget men har inte riktigt visat upp någon större vidd i det emotionella spektrat, som jag tycker är viktigt för att Hunger Gamesfilmerna ska funka. Hur var Catching Fire då? Vi börjar med det som är bra. Jennifer Lawrence är som vanligt skitbra och ger rollfiguren Katniss Everdeen de trovärdiga dimensioner som behövs. Övriga skådisar gör bra ifrån sig så där finns det inget att klaga på. Filmen i sig är snygg och känns mer påkostad än ettan vilket inte är så konstigt. I skrivandes stund så han den spelat in 360 miljoner dollar bara i USA så den kan oavsett vad jag tycker anses som en mega-super-duper-succé utan dess like. Det jag inte gillar med filmen är att den känns som en svagare kopia av ettan. Med svagare menar jag att det dramatiska aldrig lyfter eller berör. När det i The Hunger Games kändes som att allt stod på spel och jag kunde känna ångesten och kampen genom bioduken så kändes tvåan lite som att "jaha då var det dags igen då". Intet nytt under solen. Jag har inte läst böckerna men jag har förstått att de två första rullarna följer dem väl. Jag hade nog gärna sett lite mer dramatik och känsla bland allt smaskigt spektakel i uppföljaren. På intet sätt en dålig film men en liten besvikelse lik förbaskat.
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar