Julkalender 9 dec

Birth. School. Metallica. Death. Så står det på en konsertt-shirt jag köpte när Metallica lirade på Stockholm Stadion 1993. Vilket är helt sant. Metallica är störst, tuffast och bäst (att de hade en galen svacka mellan 1995-2005 skiter vi i, så det så!). Imorgon släpps biljetterna till Stockholms nya sommarfestival (en endagars på Gärdet med bl a Slayer och Metallica) och för att fira detta handlar dagens lucka om Metallica med fokus på konsertfilmerna, men även en titt på dokumentärfilmerna A Year and a Half in the Life of... och Some Kind of Monster. Yeah? YEAH!

Cliff 'Em All (1987)

@@@@@

En film som enbart består av bootleginspelat material som samlades in från fansen med både dåligt ljud och rätt sunkig bild kan väl aldrig i livet vara ett mästerverk värt en femma i betyg? Jorå, kan det visst det. När musikaliske motorn Cliff Burton dog alldeles för ung på en svensk öde landsväg sörjde kvarvarande medlemmarna i bandet ihjäl sig. För att hedra och hylla Cliff valde man att samla in allt livematerial de kunde komma över där Cliff var i fokus. Resultatet är denna konsertvideo. Som redan nämnts är bild- och ljudkvalitet under all kritik många gånger men det skapar också en känsla av äkthet som är svårslagen. Det här är 90 minuter superhyllning till den extremt talangfulle och duktige basisten Burton levererat med stora skopor kärlek och vördnad. Att vi dessutom får några av Metallicas allra största, tidiga hits levererade som en käftsmäll i nyllet skadar inte heller.

Låtlista:

Creeping Death

Am I Evil

Damage, Inc.

Master of Puppets

Whiplash

The Four Horsemen

Fade to Black

Seek & Destroy

Welcome Home (Sanitarium)

For Whom the Bell Tolls

No Remorse

Metal Militia 

/Surskägget

A Year and a Half in the Life of Metallica (1992)

@@@@

Allt man ville (och inte ville) veta om Metallica fick man reda på i denna tretimmarsdokumentär som först följer deras arbete i studion med The Black Album i ca 90 minuter och därefter tar med oss på turnésvängen med den skivan (vilket bland annat ger oss liten inblick i första spelning på rysk mark, Metallicas medverkan på Queengalan för att hylla Freddie Mercury samt den gemensamma superturnén med Guns 'n' Roses där typ allt som kunde gå åt helvete, gick åt helvete). Med backspegeln i handen kan vi här tydligt se Hetfields alkoholism (tror knappt det finns en sekunds material med honom där han inte har en bira i handen såvida det inte är när han har en gitarr i händerna) och Metallicas mobbande av Jason (som ju till slut fick honom att hoppa av) (det och att de började göra plattor som Reload, för Jebus då hade vem som helst hoppat av). Intressant, informativt och fylld till bredden med Metallicas musik både i form av samtliga musikvideor gjorda för Black Album och en hel del livematerial. 

/Surskägget

Live Shit: Binge & Purge (1993)

Konsert 1 - Live in Seattle 1989

@@@@

Första riktiga konsertfilmen Metallica spelade in, men som sedan aldrig släpptes förrän i denna gigantobox fullmatad med Metallica (som jag var först i Stockholm med att köpa och fick 100 spänn rabatt för besväret, tack för kaffet). 3-cdskivor fångade en spelning i Mexiko City och på filmfronten fick man dels denna Seattlespelning och även en från San Diego 1992 (mer om den nedan). Här är grabbarna ute på "...and justice for all"-turnén och spelningen är givetvis fylld med låtar från denna briljanta skiva (som dock på skiva lider av en sjukt dålig produktion där trummorna låter som om de är inspelade i en tändsticksask och där basen är i princip obefintlig). Tack och lov får låtarna bättre och maffigare ljud live och man kan njuta dubbelt så mycket av dem. Enda stora minuset är att man envisas med att låta Kirk gitarronanera i åtta minuter och dessutom ger Jason ett bassolo på lika lång tid. Det är 16 rätt långa minuter där man lätt kunde klämt in ett par låtar istället. Tufft också att fru Justitia från skivomslaget är med på scen och faller isär under buller och bång! Hårdrock ska det vara!

Låtlista:

Blackened

For Whom the Bell Tolls

Welcome Home (Sanitarium)

Harvester of Sorrow

Four Horsemen

Thing That Should Not Be

Master of Puppets

Fade to Black

Seek and Destroy

...and Justice for All

One

Creeping Death

Battery

Last Caress

Am I Evil?

Whiplash

/Surskägget

Konsert 2: Live in San Diego 1992

@@@@

Filmad under Metallicas supergenombrottsturné, den med Svarta Skivan, som kom dela fansen i två läger; de som hatade den (men köpte den ändå) och de som älskade den. Metallica fick ungefär 100 miljoner nya fans när Enter Sandman dundrade ut på varenda radiostation i världen och cementerade en gång för alla att de visst var världen största, elakaste och tuffaste hårdrocksband. Scenen, formad som en diamant där en liten lyckligt lottad skara fans fick plats i mitten omringade av Metallica på alla håll och kanter (t o m ovanför på en liten ramp där Jason kunde headbanga ner svett på fansen), är en modern klassiker och har aldrig överträffats enligt mig (inte ens av Metallica själva trots en del coola scenbyggen efter det). Här är det fullt ös, medvetslös som gäller och det är hit på hit på hit på hit som levereras i tre galet bra timmar. Regissören Wayne Isham har verkligen fångat bandet i sitt esse och det är svårt att inte ryckas med. Att betyget inte landar på en femma beror till stor del återigen på dessa eviga solon. Jag orkar inte se Kirk gnida på sin gitarrhals ensam på scen i tio minuter. Det går inte. DET GÅR INTE!

Låtlista:

Enter Sandman
Creeping Death
Harvester of Sorrow
Welcome Home (Sanitarium)
Sad But True
Wherever I May Roam
Through the Never
The Unforgiven
Justice Medley: Eye of the Beholder/Blackened/The Frayed Ends of Sanity
Four Horsemen
For Whom the Bell Tolls
Fade to Black
Whiplash
Master of Puppets
Seek and Destroy
Last Caress
Am I Evil?
Battery
Stone Cold Crazy
/Surskägget 

Cunning Stunts (1998)

@@@

Efter massiva boxen Live Shit dröjde det ett par år innan Metallica släppte något i konsertfilmsväg igen. Det som var jäkligt nytt och spännande 1998 var DVD:ns intågande på arenan och plötsligt kunde en konsertfilm verkligen fånga ljudet från framträdandet på ett helt annat sätt än VHS tidigare. Metallica som alltid ville vara lite over the top bestämde sig dessutom att mata in över 1 000 stillbilder på DVD-skivan, en intervju med bandet samt möjligheten att välja kameravinkel på två låtar (man kan om man vill titta enbart på Lars när han trummar under en hel låt) (OM man vill). På denna turné hade man även det tuffa stuntet att halva scenen verkade rasa ihop och brinna upp (med stuntman som brinnande sprang runt på scenen) under slutfasen av Enter Sandman. Skitcoolt när man såg det live första gången på plats i Globen kan jag be att få upplysa om. Det som drar ner betyget är låtarna från Loadskivan som man var ute och turnerade med. Ställer man Ain't My Bitch, Hero of the Day eller King Nothing jämte pärlor som Creeping Death, One eller Master of Puppets blir det ännu tydligare vilka sega, tråkiga alster de förstnämnda är. Hade man bara skippat allt som hade med Load att göra hade betyget åkt upp ett snäpp direkt.

Låtlista:

So What

Creeping Death

Sad But True

Ain't My Bitch

Hero Of The Day

King Nothing

One

Fuel

Bass/Guitar Doodle

Nothing Else Matters

Until It Sleeps

For Whom The Bell Tolls

Wherever I May Roam

Fade To Black

Kill/Ride Medley

Last Caress

Master of Puppets

Enter Sandman

Am I Evil?

Motorbreath

/Surskägget

S&M (1999)

@@@

Metallica fick storhetsvansinne och bestämde sig för att framföra stora delar av sina klassiska låtar tillsammans med San Franciscos Filharmoniker ledda av Michael Kamen (som varit med och skrivit lite stråkar till Nothing Else Matters). Och det funkar. För det mest åtminstone. Vissa låtar som The Call of Ktulu, For Whom the Bell Tolls och givetvis Nothing Else Matters får verkligen ett lyft av den klassiska orkestern som sitter med bakom hårdrockshjältarnas Marshallstärkare. Andra alster låter bara skumt. Och återigen väljer man ett par jäkligt bleka spår från Load och Reload (Devil's Dance är väl sämsta nånsin) framför andra oändligt mycket bättre låtar från tidigare skivor. Dessutom fick vi två helt nya låtar (No Leaf Clover och - Human) som är sjukt anonyma och som jag inte skulle kunna nynna riffet till här och nu om du så pistolhotade mig (och jag är sjukt skeptisk till att ens Metallicagrabbarna kommer ihåg de här låtarna). Både ris och ros med andra ord och då blir det en trea i betyg.

Låtlista:

The ecstasy of gold
The call of Ktulu
Master of puppets
Of wolf and man
The thing that should not be
Fuel
The memory remains
No leaf clover
Hero of the day
Devils dance
Bleeding me
Nothing else matters
Until it sleeps
From whom the bell tolls
- Human
Wherever i may roam
Outlaw torn
Sad but true
One
Enter sandman
Battery
/Surskägget

Some Kind of Monster (2004)

@@@@@

Just som alla fans hade gett upp hoppet helt om Metallica kom en dokumentärfilm som rörde om rejält i grytan. Från början tänkt som en sorts uppföljare till A Year and a Half... där man återigen skulle få följa med arbetet i studion inför nya skivan (som sedermera blev St Anger). Ganska snart tar dock filmen en helt annan vändning när Metallicagrabbarna tjafsar, bråkar och kivas och mer eller mindre ingen musik alls blir inspelad (eller ens skriven för den delen). Aldrig har man sett ett band falla isär så intimt och nära och trots att man vet att detta är superrika medelålders herrar som kan lägga karriären på hyllan och bada som Joakim von Anka i guldpengar blir man gripen av deras små petitesser till gräl som får oanade proportioner ju större egon de olika bandmedlemmarna har. Mitt i allt detta bestämmer sig Hetfield för att det är dags att bli nykter och försvinner på obestämd tid. En dokumentärfilm blir sällan mer spännande och engagerande än så här. Måste ses även för folk som inte är fans av Metallica.

/Surskägget

Orgullo, Pasión, y Gloria: Live from Mexico City (2009)

@@@@

Jäklar vilket sväng vi får igen. Efter Some Kind of Monster och lite medlemsbyten fick Metallica tillbaka suget att göra bra musik igen och levererade lysande Death Magneticskivan som sparkar stjärt. Ut på turné givetvis, och lika givet är att turnén ska ge upphov till en konsertfilm. Varför inte i Mexico City där fansen är bindgalna och där Metallica sålt ut tre kvällar med 50 000 pers per kväll? Oj oj oj här blir det åka av. Från öppningslåten Creeping Death hela vägen till avslutande Seek & Destroy är det här Metallica precis så bra som de ska vara. Inte en ton från Load, Reload eller St Anger och istället bara fullspäckat med superbra låtar. På bonusskivan får vi ännu mer gott och blandat och ska man gnälla på nåt är det väl att de kunde skippat covern The Wait på "ordinarie" konsertfilmsskivan och ersatt med t ex Dyers Eve eller Fade to Black från bonusskivan. Men hey, vi får ju allt i vilket fall så varför klaga?

Låtlista:

The Ecstasy Of Gold

Creeping Death

For Whom The Bell Tolls

Ride The Lightning

Disposable Heroes

One

Broken, Beat & Scarred

The Memory Remains

Sad But True

The Unforgiven

All Nightmare Long

The Day That Never Comes

Master Of Puppets

Fight Fire With Fire

Nothing Else Matters

Enter Sandman

The Wait

Hit The Lights

Seek & Destroy

/Surskägget

The Big Four: Live From Sofia, Bulgaria (2010)

@@@@

När Hetfield nyktrade till började han bli vän med allt och alla igen, framförallt gamle vapendragaren Dave Mustaine från Megadeth som aldrig kommit över det faktum att han fick kicken från Metallica precis innan de skulle börja spela in första skivan. Att Megadeth har sålt miljoners miljoner plattor världen över räcker liksom inte när Metallica säljer 100 miljoners miljoner och är större än störst. Men även Dave är numer nykter och ser lite ljusare på livet. Så pass mycket att han kunde tänka sig att kliva upp och dra av en låt tillsammans med Metallica. Men varför sluta där? Varför inte bjuda upp samtliga av de fyra stora thrashbanden (Anthrax, Megadeth, Slayer och Metallica och därav även namnet på konsertfilmen) på samma scen samtidigt och dra av en av Metallicas största och kändaste covers, Am I Evil? Ja varför inte? Sagt och gjort och plötsligt står en hel armé av världens bästa hårdrockare (okej, Anthrax är inte så jävla bra om sanningen ska fram, men fuck it, vi kör) och rockar tillsammans. Stort. Dock är det inte bara Metallicas kompletta spelning vi får utan även Anthrax, Megadeth och Slayer. Och det tackar vi för. Betyget är en helhet på hela boxen, Metallicas spelning landar på en solid @@@ i betyg då det till stora delar är en ren repris av Mexikospelningen utan samma energi.

Låtlista:

Creeping death

For whom the bell tolls

Fuel

Harvester of sorrow

Fade to black

That was just your life

Cyanide

Sad but true

Welcome home (sanitarium)

All nightmare long

One

Master of puppets

Blackened

Nothing else matters

Enter sandman

Am I evil

Hit the lights

Seek & Destroy

/Surskägget