Patrioter
@@@
Harrison Ford "tar över" rollen som Jack Ryan från Alec Baldwin (som spelade karaktären i Jakten på Röd Oktober). Och Ford är som klippt och skuren för rollen. Ryan är en actionhjälte som egentligen aldrig vill vara ute på fältet och skjuta skurkar men som alltid råkar hamna i de situationerna mot sin vilja. Denna film tar avstamp i London där Ryan hindrar en avbrytargrupp ur IRA från att kidnappa en i den brittiska kungliga familjen. Olyckligtvis skjuter han ihjäl en av irländarna varpå han får en dödsfiende i form av äldre brodern Sean (spelad av Sean Bean lååååångt innan han blev Boromir med hela världen). När Sean flyr finkan är det givet att han ska hämnas på Ryan och så börjar en katt-och-råttalek där Ryan jagar Seans IRA-grupp och Sean jagar Ryans familj. Det är högt tempo genomgående med lagom doser action och handling. Ford var här i början av 90-talet fortfarande en stor actionstjärna till skillnad från den gamle oinspirerade gringubben han blivit nu (jag menar när var det vi såg en relevant och intressant film med Ford i huvudrollen sist?) och ger prov på sin talang som actionskådis genom att sälja in både familje/dramabitarna och actionscenerna lika mycket. Filmen har åldrats en smula men inte så mycket som jag trodde och det är fortfarande en bra actionstänkare.
/Surskägget
Påtaglig Fara
@@@
Ford axlar manteln för andra, och tyvärr sista, gången som Jack Ryan. Den här gången har han klivit upp ett par pinnhål på karriärsstegen och sitter som en mellanchef på CIA. Det leder till att han ovetandes blir inblandad i en annan CIA-chefs hemliga och olagliga plan att döda alla knarkbaroner i Colombia. Tom Clancy (som skrivit böckerna om Ryan) har en förmåga att ordbajsa ur sig 800-1000 sidor per bok i Ryanserien. Det gör givetvis att man stöter på otroligt många karaktärer, många olika röda trådar och mängder med sidohandlingar. Patrioter skar skickligt bort allt lullull från boken, medan Påtaglig Fara till viss del behåller Clancys ande så att säga. Det är både på gott och ont. Som Clancyfan är det kul att man får lite mer kött på benen, men å andra sidan springer filmen iväg på två å en halvtimme och det blir lite väl mycket av det goda. Återigen är det dock ett solitt hantverk med ett par, tre stora actionsekvenser och så en hel del politik och skumraskspel däremellan. Varför det inte blev fler Ryanfilmer med Ford har jag ingen aning om, men det hade varit kul att få följt med Ryan hela vägen till presidentposten som har får i senare böcker.
/Surskägget
Visar inlägg med etikett anne archer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett anne archer. Visa alla inlägg
onsdag 20 maj 2015
onsdag 18 mars 2009
Mojave Moon a k a Angelina Joliefilmer du inte visste fanns 2
@@
Lite samma upplägg som med Hell's Kitchen i det att vi får en bunt duktiga skådisar (Danny Aiello, Anne Archer, Michael Biehn, Alfred Molina och Angie förstås) men en regissör som inte riktigt vet vad han ska göra med dem (som efter denna långfilm enbart jobbat inom teve, inget fel med det, men alla vill ju jobba med långfilm så är det ju). Danny Aiello blir uppraggad av en sjukt sexig Angie och hamnar i hennes trailerfamiljs galna värld. Det dröjer inte länge innan mamma Archer raggar på honom också, styvpappa Biehn lagt en död snubbe som inte är riktigt död i bagageluckan på Aiellos bil och Angie rent allmänt springer runt å är skum. Sexig och skum. Lite udda indierulle som säkert lät mer kul på papper än det i slutänden blev, men som ändå funkar nånstans. Biehn är kul som crazy psykopatsnubbe, Archer viskpratar sig rakt ner i skrevet på vilken snubbe som helst och Aiello är okej som leading man (inte hans starkaste sida, men han funkar). Problemet är att vi bara slängs in i dessa karaktärers liv utan att få en förklaring till deras handlingar. Motiven saknas helt enkelt. Men gillar man Angie ska man ändå passa på och kolla den här.
/Surskägget
Lite samma upplägg som med Hell's Kitchen i det att vi får en bunt duktiga skådisar (Danny Aiello, Anne Archer, Michael Biehn, Alfred Molina och Angie förstås) men en regissör som inte riktigt vet vad han ska göra med dem (som efter denna långfilm enbart jobbat inom teve, inget fel med det, men alla vill ju jobba med långfilm så är det ju). Danny Aiello blir uppraggad av en sjukt sexig Angie och hamnar i hennes trailerfamiljs galna värld. Det dröjer inte länge innan mamma Archer raggar på honom också, styvpappa Biehn lagt en död snubbe som inte är riktigt död i bagageluckan på Aiellos bil och Angie rent allmänt springer runt å är skum. Sexig och skum. Lite udda indierulle som säkert lät mer kul på papper än det i slutänden blev, men som ändå funkar nånstans. Biehn är kul som crazy psykopatsnubbe, Archer viskpratar sig rakt ner i skrevet på vilken snubbe som helst och Aiello är okej som leading man (inte hans starkaste sida, men han funkar). Problemet är att vi bara slängs in i dessa karaktärers liv utan att få en förklaring till deras handlingar. Motiven saknas helt enkelt. Men gillar man Angie ska man ändå passa på och kolla den här.
/Surskägget
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

