Julkalendern 23 dec - Jackie Chan

Alla vet väl vem Jackie Chan är vid det här laget? På det glada 80-talet när staten censurerade allt som var bra och tufft fick man i bästa fall se skakiga piratkopior och i sämsta fall hårt nerklippta versioner av Chans filmer. Idag rullar hans filmer på teve på bästa sändningstid mest hela tiden och anses vara familjeunderhållning. Chan har varit med i för mycket film så nedan är verkligen bara ett pyttelitet urval.

Supercop
@@@
Det tramsiga och flamsiga varvas med så balla actionsekvenser så man ibland undrar om man verkligen ser samma film. Chan har ju en förkärlek för att blanda in en massa humor mitt i all karatefighting, vilket skulle kunnat vara okej om det inte var den för mig helt oförklarliga superdåliga kinesiska farshumorn som inte kan göra nån glad. Tydligen går det ju som vi konstaterat hem i stugorna i Kina så Chan envisas gång på gång. Oavsett bjussar Chan givetvis på en massa fighting och en massa galna stunts och slutscenen ovanpå ett tågtak är förstås ballt. Och i eftertexterna får vi se hur åt helvete allt gick när Chan blir PÅKÖRD AV EN HELIKOPTER!!! Jebus. Om jag inte har helt fel är det här del tre i Police Storyserien som man dock döpte om till Supercop i väst av nån anledning.
/Surskägget

Police Story: Lockdown
@@@@
Den sjätte delen i Police Storyserien. Släpptes 2013 och är betydligt mörkare och mer realistisk och allvarlig än de tidigare filmerna. Jag skulle vilja jämföra den med Die Hard i det att Chan är snut som är fast i en byggnad som hålls stängd av en bunt skurkar med ett gäng oskyldiga som gisslan medan polisen utanför försöker komma på ett bra sätt att ta sig utan att skurkarna dödar gisslan. Trots den mörkare tonen bjussas det fortfarande på en hel del karatefighting förstås och den stora skillnaden är att man slipper farsen och den knäppa humorn vilket helt klart är ett stort lyft (även om de tidigare Police Storyfilmerna har större mer avancerade stunts). Just när man trodde att Chan inte kan bjussa på en riktigt bra film efter all Rush Hourskit så släpper han det här. Applåder!
/Surskägget

Armour of God
@@
När man såg den här som liten knodd tyckte man att det var det ballaste som hänt på film nånsin ungefär. Tyvärr har den ju tappat rejält med åren. Rätt långdragen på sina ställen och det känns som att många av de stora stuntsen uteblir. Visst får vi en lång och schysst fightscen på slutet men då har vi bombarderats av fånig farshumor för länge.
/Surskägget
PS. Uppföljaren Armour of God 2: Operation Condor minns jag som en klockren @@@@ med massa bus och ball action. Jag har dock inte hunnit se om den så jag reserverar mig mot betyget och nöjer med att konstatera att den förmodligen är sevärd när andan faller på.

Project A
@@@@
Jackie Chan som busig sjöman som måste slåss mot pirater? Javisst! Här sparas det inte på krutet och Chan slåss nästan i princip hela filmen rakt igenom. Det är fullt ös medvetslös som är parollen och Chan får visa prov på alla sina kunskaper. Det här är också filmen där han gör ett stunt där han ramlar från ett fönster på tredje våningen, faller genom två markiser för att slutligen slå i marken. Första gången bröt han nacken. När han läkt gör han om det och bryter ryggen. Och ja, bägge tagningar är med i filmen. Aaaah. Bara i Hongkong.
/Surskägget

The Legend of Drunken Master
@@@
På ett sätt ganska tramsig och på ett annat sätt en av de mer hårdföra filmerna med Chan. Tramsig i det att Chan spelar yngling som försöker impa på pappa men mest gör bort sig hela tiden, hårdför i det att fightscenerna är riktigt våldsamma för att vara Chan. Och som vanligt gör han de mest knäppa stuntsen som att rulla runt på glödhet kol på riktigt och bränna sig halvt till döds istället för att bara fejka lite låtsasglöd. Hehehe. Chan alltså. Som titeln antyder slåss han mycket i filmen med en stil som går ut på att man låtsas vara full. Som en vanlig tisdag för Vrångmannen med andra ord.
/Surskägget

Rumble in the Bronx
@@@
Dags att förföra och fånga den amerikanska publiken på allvar. Därmed ser man till att Chans karaktär hamnar i New York. Vips är han inblandad i en kamp på liv och död mellan de snälla medborgarna i kvarteret på ena sidan och det onda gänget på den andra sidan. Chan visar var karateskåpet ska stå och spöar givetvis skiten ur skurkgänget på sedvanligt Chanmanér. Helt okej rulle som kändes betydligt ballare när den kom än den gör idag. Dock fortfarande mer än sevärd.
/Surskägget

Rush Hour
@@
Njae...
/Surskägget

Rush Hour 2
@
Nej.
/Surskägget

Rush Hour 3
@
Nej nej. Gud nej. Nejnejnej.
/Surskägget

Shanghai Noon
@@@
Owen Wilson och Jackie Chan i en westernkomedi? Ja, allt är ju möjligt på film hehehe. Det udda paret har givetvis kanonfin kemi annars hade det inte blivit mycket till film. Deras karaktärer är lika givetvis på var sin sida lagen men tvingas jobba ihop för att "lösa fallet". Wilson får briljera med sin sneda näsa och charm, och Chan får visa upp lite lagom mycket karate för att balansera att hans engelska suger. Dock har jag alltid tyckt att det där för lite karate och för mycket westernkomedi för att det ska åka upp till högre betyg.
/Surskägget

Shanghai Knights
@@
Självklart får en supersuccé en uppföljare. Vi får samma sak som i förra filmen men i London istället för det amerikanska västernlandskapet. Den är väl okej. I guess.
/Surskägget

Och så lite Chanfilmer som vi redan recenserat tidigare:
The Spy Next Door
The Accidental Spy
Police Story
The Forbidden Kingdom
Karate Kid (2010)
Jorden Runt på 80 Dagar

Dubbel Trubbel (2x Jackie Chan)

The Spy Next Door
@@
Jackie Chan är en superhemlig spion som tagit förklädnad som en nördig och töntig pennförsäljare och bosatt sig i förortsdrömvillan nånstans i en sömnig småstad i USA. Allt vore frid och fröjd om det inte vore att han dejtar grannfrun (Amber Valetta) vars två ungar är allt annat än förtjusta i Chan. Och när han ska barnvakta dem kommer givetvis de ryska spionerna. Chan kör hela den barnvänliga grejen med lite dåliga aj-jag-ramlade-skämt och lagom snälla slagsmålsscener. De värsta stuntsen från förr skippar han dock (vill väl inte bryta fler armar och ben på gamla dar och det kan man förstå). En rulle för kidsen.
/Surskägget

The Accidental Spy
@@
Jackie Chan är en försäljare av sportsutrustning som lyckas snubbla in i en spionhärva. Sen åker han världen runt och spöar skurkar. Hahahaha! Ibland behövs inte mer handling än så för att ge Chan en ursäkt att hitta coola ställen runtom världen där han kan köra sitt patenterade "slagsmål med saker han hittar kringströdda runt sig på ett litet humorfyllt sätt".
/Surskägget

Jorden Runt på 80 Dagar

@@@
Jackie “kan fortfarande inte prata begriplig engelska” Chan och Steve ”brittiskt torr” Coogan spelar det omaka paret betjänten Passepartout och uppfinnaren Phileas Fogg i en filmatisering löst baserad på Jules Vernes gamla pärla med samma namn. Båda stjärnors främsta trademarks nyttjas flitigt och vi får därmed en drös folk-jagar-mig-så-jag-måste-slåss-fast-jag-inte-vill-och-utnyttjar-allt-runt-mig-i-finurliga-och-roliga-stunts-slagsmål signerade Chan och en bunt jag-är-en-lite-träig-och-trist-britt-som-ändå-säger-dråpliga-saker-mest-hela-tiden-repliker signerade Coogan. Mitt i detta finns självklart grundstoryn kvar. 1800-tal och det till synes omöjliga uppdraget att ta sig jorden runt på bara 80 dagar. Familjeäventyr som är tillräckligt actionfyllt för oss föräldrar och tillräckligt barnsligt och lagom farligt spännande för ungarna.
/Surskägget

Police Story

@@@
Jackie Chans första riktigt stora genombrott. Han är polis som lyckas sätta dit en knarkbaron och som sedan blir satt att vakta åklagarens viktigaste vittne, en flickvän till knarkkungen. Uppdraget är lättare sagt än gjort och Chan ansätts från alla möjliga håll av skurkarna. När en av hans kollegor visar sig vara förrädare och Chan blir oskyldigt anklagad för mord är det droppen som får bägaren att rinna över och Chan spöar skiten ur skurkgänget i en galet cool och än idag hyfsat brutal slagsmålsscen i ett köpcentrum. Filmen öppnar med en halvtimmes tokaction där man river en liten by och krockar mängder med bilar, Chan hänger i en buss enbart med ett paraply och spöar upp ett gäng skurkar som försöker döda vittnet. Sedan får vi fyrtiofem minuters kinesisk buskis, fars och slapstick där Chan spelar clown och där inget av intresse händer överhuvudtaget. Precis när ens tålamod börjar tryta exploderar filmen i den nyss nämnda slutscenen där Chan ensam spöar skiten ur dussinet skurkar och det yr glasskärvor och hoppsparkar överallt. Ett stunt Chan gör i detta köpcentrum är så tufft att det visas tre gånger på raken i olika vinklar så man verkligen ska förstå hur tufft det är (ett av hans mest klassiska stunts när han hoppar till en stång och genom mängder med exploderande lampor glider ner fem våningar innan han faller genom ett glastak). Hade filmen hållit samma actiontempo rakt igenom hade det nog förmodligen varit en femma. Som det är nu drar mittpartiet med sitt pajaseri ner betyget rejält. Dock ska man se den om man inte redan gjort det för den innehåller sjukt mycket bra action, och har man sett den funkar det alltid att spola fram till slutscenen som man kan se om och om igen.
/Surskägget

The Karate Kid (2010)

@

En av 80-talets skönaste ungdomsrullar har stöpts om och blivit så usel att klockorna stannar. Lite funderingar.

1. Kan alla kineser flyga över murar som om de var med i Crouching Tiger? Tydligen.

2. Är det lite fånigare eller lika fånigt att lära sig kung-fu genom att ta på och av sig en jacka som att lära sig karate genom att måla staket och vaxa bilar? Fånigare. Mycket fånigare.

3. Funkar inte en stor karateturnering bättre när det handlar om tonåringar och inte 12-åringar? Absolut, de flesta ungarna i remaken skulle sprungit hem och gråtit hos mamma när de fick fem smällar i ansiktet inte hoppat upp och gjort akrobatiska luftsparkar.

4. Varför heter filmen Karate Kid när grabben i remaken lär sig Kung-Fu? För att man vill pressa ut blodspengarna ur franchisen.

5. Hur tänkte de med scenen där Jackie Chan som den nye Mr Miyagi spöar skiten ur en bunt 12-åringar (vilket i originalfilmen var en bunt hårdföra 18-åriga busar i skelettdräkter)? Inte alls tydligen, för hur tuff är en vuxen man som spöar på barn?

6. Finns det nånting bra med filmen? Ja, den tog slut.

/Surskägget

Kung Fu Panda

@@@@
Det är så skönt att animerad film tagit en rejäl vändning senaste decenniet eller så och blivit filmer där både barn och vuxna kan uppskatta filmen fast på olika nivåer. Det har också gjort att fler och fler riktigt kända skådisar ställer upp med sina röster vilket ger det hela ytterligare en dimension för oss vuxna. I Kung Fu Panda brassar man på rejält med Jack Black, Angelina Jolie, Dustin Hoffman, Seth Rogen, Lucy Liu, Jackie Chan (som har typ tre repliker för hans engelska är ju verkligen sämst) och David "Tobias hahahahaha Fünke" Cross. Handlingen är ganska enkel och baserad på klassisk kung-fufilmsmall, men gjord med glimten i ögat och lika delar hyllning som utveckling av genren. Pandan Po vill bli kung-fumästare trots att han jobbar med att sälja nudlar. Genom en slump får han givetvis chansen att bli tränad av den urgamla och legendariske tränaren Shifu. Efter diverse misslyckanden inser Shifu hur han kan träna den lata och matglada pandan och Po blir lagom till den stora finalen mot skurken Tai Lung en kung-fumästare. Det är fart och fläkt från start till slut och Jack Black och kompani bjussar på en hel del garv genom filmen. Snygga animationer med hjärta och hjärna i en skön kombo. Rekommenderas varmt.
Herr Vrångman var inte lika impad.
/Surskägget

Rush Hour

@
Att det här har blivit en av världens mest inkomstbringande filmsuccéer med två uppföljare är för mig en stor gåta. Jag såg den när den gick på bio way back when och mindes den knappt. När jag för ett tag sen fick den av Vrångmannen på dvd tänkte jag, okej, jag ger den en chans till. Men det blev inte bättre andra gången heller, snarare sämre. Chris Tucker är och förblir en gapig, skrikig och trist efterapning av Eddie Murphy när Murphy var som bäst. Jackie Chan börjar bli gammal och pallar inte att göra de där riktigt extraordinära stuntsen han är känd för. Tillsammans är de tämligen bleka och kan inte lyfta den här sörjan från den smuts den härstammar från. Det finns mängder med bra filmer i den här genren (Snuten I Hollywood, Dödligt Vapen, The Rookie) men Rush Hour tillhör bottenskiktet. Tvingas jag genomlida Chris Tuckers gnälliga pipröst en gång till åker jag fan över till USA och slår ihjäl honom. Blä!
/Surskägget

The Forbidden Kingdom

@@@
Redan i förtexterna lägger man an tonen. Det ska handla om kung-fu. Mycket kung-fu. Och det är inspirerat av gamla 70-talsrullar med mycket kung-fu. I korthet handlar det om en ung, osäker tonårsgrabb som är mobbad av tuffa gänget i kvarteret. Hans stora intresse är kung-fufilmer och en dag transporteras han in i en magisk värld där kung-fun härskar. Med sig har han en stav han måste leverera till Apkungen som är förstenad av den onde härskaren i landet. Till sig hjälp har han Jackie Chan och Jet Li som spelar en alkoholiserad odödlig och en tystlåten munk. Låt kung-fufajterna börja. Det här är en klassisk äventyrsfilm som jag skulle älskat när jag var tio bast. Med vuxnare ögon blir man kanske inte riktigt så impad då storyn är by-the-book och man sett det förr, men trots det är det en underhållande rulle som bjuder på en hel del sköna fightscener. Att Jackie Chan fortfarande inte kan få ur sig en förståelig mening på engelska, och att Jet Li är stelare i sin ansiktsmimik än självaste Kevin Costner är precis som det ska vara. I slutänden är detta inte en film där karaktärsskådisar ska vinna Oscarsstatyetter, utan en rulle med mycket kung-fu för alla kung-fufans.
/Surskägget