Hamburger Hill

@@@@
Kom året efter Plutonen och eftersom att den också utspelar sig under Vietnamkriget jämfördes den ständigt med Oliver Stones mästerverk. Lite orättvist kan tyckas men Hamburger Hill lyckas hålla jämna steg med Stones betydligt större budget. Ja Hamburger Hill gjordes för motsvarigheten till en ostfralla i Hollywoodmått mätt och har i princip enbart okända skådisar i rollerna. Dylan McDermott är affischnamnet som inte var ett affischnamn ens då och på omslaget när filmen säljs idag står även Don Cheadle med trots att hans roll är minimal i filmen. Oavsett är detta en realistisk och blodig skildring av livet för de unga amerikanska soldaterna i Vietnam. Till stor del ovetandes om krigets fasor skeppades de ut i djungeln, 18, 19, 20 år gamla för att komma tillbaka i en liksäck eller förstörda psykiskt för resten av livet. Titeln anspelar på det berg som ska erövras och som skördar enorma mängder liv. Så pass mycket liv att soldaterna döpte om det till just Hamburger Hill. Filmen hinner dock utforska andra delar av livet i Vietnam och vi får lära känna karaktärerna rätt ordentligt innan det är dags för masslakt. Har helt klart hållit för tidens tand och är ett klart bevis på att filmerna på 80-talet var bäst.
/Surskägget

Edison

@@@
Liten, lågbudgetrulle med tunga namn som Morgan Freeman, Kevin Spacey och John Heard och veteranerna Cary Elwes och Dylan McDermott som alla får agera en stabil grund åt musikerna som blev skådisar: LL Cool J och Justin Timberlake. Faktum att det funkar betydligt bättre än väntat. LL är ingen Oscarsskådis men han funkar i rollen som tuff snut och Timberlake har jag många gånger redan hyllat för hans actingchops som är lite för bra för hans eget bästa (är det inte lite irriterande med folk som bara tycks vara för bra på allt de tar sig för?). Timberlake är en journalist som försöker nysta upp och avslöja korruptionen bland stadens poliskår som LL är en del av. De börjar som fiender men sakta men säkert växer en vänskap fram grundad på gemensam respekt. McDermott är dock den som stjäl filmen i rollen som helknäpp snut på fel sida lagen. Han är lite för actionfilmsskurkstuff för vad som i grunden ändå vill vara en seriös film, men alla oneliners och knäppa upptåg lyser verkligen upp filmen rejält. Allt som allt en film med stora ambitioner och liten budget som lyckas rätt bra med att göra det bästa med det lilla som finns.
/Surskägget

Olympus Has Fallen

@@@
Jag borde inte gilla det här så mycket som jag gillar det här men vad fan, jag var väl på helt rätt humör när jag såg den antar jag. Det här är annars en by-the-book, standardmall 1A, vi-har-sett-det-förr, klichéfylld actionstänkare där man kan peka ut vem som är hemliga skurken (han som alltså är hjälte först men som sen visar sig vara skurk) direkt han visar sig i bild, vet att alla repliker egentligen bara är info för oss som karaktärerna kommer göra senare i filmen och att Gerard Butler i huvudrollen kommer att döda alla skurkar där 200 000 militärer, poliser och agenter misslyckats. Handlingen? Skojar du? Är det ens intressant? Vi snackar mer avfyrade skott och bomber på fem minuter än i Arnies och Slys samlade 80-talsverk. Vi snackar testosteronstinn adrenalinnivå av sällan skådat slag och vi snackar den kompletta förstörelsen av Vita Huset. Gerard Butler är tuffast och farligast, Morgan Freeman respektingivande och ärbar, Aaron Eckhart lagom felcastad som president, Rick Yune Bondskurksgalen och Dylan McDermott (eller var det Dermot Mulroney?) är hemliga skurken. Vadå spoiler? Du vet det när han kliver in i bild för tusan hur mycket secret serviceagent som ska skydda presidenten han än må vara. Pang pang pang! Sen smäller det och pang pang pang igen! Och igen! Sen dödar Butler några med kniv för att HAN KAN och så är det lite pang pang och bomber igen. Kör bara kör!
/Surskägget

@@@
Hehehe, skägget har klockrent fångat även min känsla. Öset. ÖSET!
/Vrångmannen

The Campaign

@@@@
Cam Brady (Will Ferrell) är politikern som beter sig hur illa han vill utan motstånd. Som enda kandidat till guvernörsposten i North Carolina så pratar han sig ur vad fan som helst med lite lögner och propagandamumbojumbo. En dag dyker helylle Marty Huggins upp (Zach Galifianakis) och ställer också upp i valet. Kampen kan börja! Ferrell och Galifianakis i samma rulle regisserade av Jay Roach (Austin Powersrullarna, Meet the Parents) borde inte bli fel och tack och lov blev det inte det heller. Finns inte så mycket mer att säga än det Surskägget skriver i sin recension. Egentligen inget nytt under solen men skrattade hela tiden, ibland så hårt så jag trodde något skulle gå sönder i mig. Bara att se dessa herrar dela tid på duken är fint nog och den är beundransvärt lagom kort - 85 minuter. Dylan McDermott i en fantastisk biroll. Riktigt jävla roligt utan krusiduller. Gott så.
/Vrångmannen

The Campaign

@@@@+
Skrattade så jag kippade efter andan större delen av filmen. Med två komiska genier i samma film (Will Ferrell och Zach Galifianakis) var det liksom bäddat för skrattsuccé. Och visst levererar herrarna. Ferrell är senator Cam Brady, en lätt George W. Bushliknande snubbe som inte har alla hästar hemma i stallet men som är tillräckligt charmig för att komma undan med det mesta. Galifianakis är Marty Huggins, en hygglig enkel själ som sätter familjen först och som egentligen aldrig haft några ambitioner att bli senator i sitt distrikt tills de skrupelfria finansherrarna bröderna Motch (John Lithgow och Dan Aykroyd i kanonroliga biroller) bestämmer sig för att Brady ska bort och Huggins ska in. Genast uppstår en stor rivalitet där Huggins försöker värja sig från det smutsiga politiska spelet medan Brady som är härdad politiker går all in och smutskastar Huggins så mycket han kan direkt från början i en kampanj om väljarnas röster. Bröderna Motch skickar in kampanjledaren Tim (en fantastisk Dylan McDermott som ej ska förväxlas med Dermot Mulroney vilket de även skämtar om i filmen) som är lika galen som han är farlig och som stylar om Huggins helt och hållet. Kriget kan börja! HAHAHAHAHAHHAHA! Ferrell och Galifianakis mjölkar allt det bästa ur sina karaktärer och scenerna dem emellan är fantastiska. Orkar inte ens tänka på hur mycket som förmodligen improviserades då både Ferrell och Galifianakis är improvisationsmästare. Att man grävt fram Dylan McDermott och gett honom den roligaste rollen ever är så kanon för det är helt otippat. Speciellt som McDermott spelar rollen helt straight som om det vore en politisk thriller och inte en politisk komedi. Smart och genomtänkt rulle som bjussar på sjuttio garv i minuten. Blivande klassiker.
/Surskägget