Julkalendern 21 dec - Jet Li

Jet Li tillhör Hongkongeliten och är kanske främst känd för att vara en av de snabbaste snubbarna i karatefilmsbranschen (kanske med undantag för Bruce Lee) och jag har till och med hört något rykte om att att Li måste anstränga sig att hålla igen på sin snabbhet för att det ska se bra ut på film. Om det stämmer eller inte vete fan, men visst får han iväg slag och sparkar i ett rasande tempo. Liksom många av Hongkonglegenderna har han gjort en triljon filmer (eller 45 enligt imdb) och här kommer bara ett litet urval.

Unleashed (a k a Danny the Dog)
@@@+
Den här har jag aldrig riktigt trott på och därför aldrig sett. Så visade den sig vara betydligt mycket bättre än jag kunnat tro. Manuset är skrivet av Luc Besson och det märks på karaktärerna framförallt, men även en del i hur handlingen nystas upp. Li är en snubbe som är totalt psykisk nedbruten av gangsterbossen Bob Hoskins och går runt med ett hundhalsband på sig. När halsbandet åker av spöar Li skiten ur alla Hoskins pekar på. Tills en dag när Li flyr och hamnar hos snälle (vad annars) Morgan Freeman. Plötsligt får Li lära sig att det finns ett liv där man inte måste slåss och härja hela tiden utan där det är ok att bara få vara människa. Men Hoskins vill ju ha tillbaka sin "egendom" så i slutet måste Li spöa skiten ur allt och alla i en galen slutfight. Fyran är riktigt, riktigt nära och det här är en film man helt klart ska se.
/Surskägget

Badges of Fury
@
Men vad fan i helvete! Snutfilm från Hongkong som fokuserar på massa konstiga "skämt" mer än action och karatefighter. Visst får vi sånt också men "skämten" är så knäppusla och konstiga så allt annat än en etta är tjänstefel. Fightsekvenserna är hyfsat okej, men lite för mycket uppenbara nu-gör-vi-det-här-med-linor-stunt gör att man tappar intresset. Nej, det här var ingen höjdare.
/Surskägget

Cradle 2 The Grave
@@@
Hehehehe gillar ju det här. DMX (rapparen som fick för sig att han kanske var skådis också, det var han inte men men) leder en liga som specialiserat sig på avancerade inbrott. I början av den här snor de en bunt diamanter. Snart nog har de Jet Li efter sig och tätt efter honom kommer Mark Dacascos stövlande med sitt gäng skurkar. Li är snut och vill först sätta dit DMX men blir av nån anledning superkompis med honom istället på en nanosekund. Så tillsammans börjar de jaga Dacascos gäng. Det bjussas på karate, biljjakter och shoot-outs mest hela tiden. Manuset är knapertunt men vem bryr sig? Mängder med MMA-folk som Randy Couture, Tito Ortiz och Chuck Liddell dyker upp och fightas Jet Li! HAHAHAHA! JAAAAAA! Det är fan nära till en fyra, men jag behärskar mig den här gången. Den här gången!
/Surskägget

The One
@@@
Sci-fikarateaction, kan det vara nåt? Hahahaha! Filmens premiss går ut på att det inte bara finns ett universum utan ett hundratal (typ 125 om jag minns rätt). Alla människor existerar i alla universum med ungefär samma namn men med helt olika personligheter och yrken etc. I ett universum vet man hur man reser mellan de olika andra och det här problemen börjar. Jet Li i detta universum inser att om man börjar döda sig själv i de andra universumen får man livskraften hos den som dött. Därför studsar han runt från universum till universum och slaktar sig själv. Till slut är det bara han och en till Jet Li kvar, givetvis den Li som råkar bo i detta universum. Delroy Lindo är bra som snut som jagar skurk-Li, Carla Gugino helt ok som Lis sambo i alla universum och Jason Statham löjligt dålig som tuff snut på jakt efter skurk-Li. I slutet möter Li sig själv och karatesparkar sig själv i nyllet. Hahahaha! Det här är väl knäppuselt egentligen meeeeeen...
/Surskägget

Kiss of the Dragon
@@
Njae det här är väl inget vidare. Li är kinesisk knarksnut som åker till Paris för att hjälpa fransoserna sätt dit en kinesisk knarksmugglare. Snart nog visar det sig dock att snuten är den som jobbar ihop med knarkbossen. Li är plötsligt misstänkt för ett mord han inte begått och måste gömma sig från både skurksnutar och riktiga snutar. Märkligt nog pratar alla fransmän engelska hela tiden, även när det bara är franska karaktärer i bild och det dödar upplevelsen en hel del. Räddningen heter Bridget Fonda som gör en stabil insats som nerknarkad mamma samt slutfighten mellan Li och två supertestosteronstinna albino fransoser.
/Surskägget

Shaolin Temple
@@@
Jet Lis första film är en orgie i karatefighter (hahaha jaaaa det är kung-fu lugna ner er då) och en klassisk jag-ska-hämnas-story. I mångt och mycket påminner det en hel del om Clintans spaghettiwesterns med en ensam hämnare som ytterst målmedvetet ska döda den som dödat hans familj kosta vad det kosta vill. Li visar här i sin första roll direkt prov på att han skulle bli en karateskådis att räkna med i framtiden då han här med yttersta precision använder händer, fötter, spjut, svärd och en allmänt akrobatisk talang till att förpassa de onda skurkarna till alla möjliga helveten.
/Surskägget

The Enforcer
@@@
Li är en undercoversnut som är så djupt undercover att inte ens hans närmaste familj vet om att han är snut och istället tror att han är minigangster. Detta är särskilt bekymmersamt för den 10-årige sonen som blir retad i skolan för att pappsen är skurk. När Li infiltrerar ännu en maffiaorganisation hamnar sonen genom diverse händelser mitt i smeten och blir superstolt när han inser att pappa är gangstersparkande snut. Storyn puttrar på med få avbrott mellan karatefighterna och både Li och grabben som spelar hans son får karatefightas med en hel del skurkar. Inget märkvärdigt på nåt sätt men snygga stunts och rätt balla fightscener.
/Surskägget

Fist of Legend
@@@
Ännu en skådis som klär sig i Bruce Lees gamla roll som Chen Zhen (ni läste om Donnie Yens version för nån vecka sedan i lucka 10) i en film som mer eller mindre är en remake av Fist of Fury men som är tillräckligt mycket egen för att inte vara en karbonkopia. Främst ska man väl se den som en hyllning till Bruce Lee. Jet Li sparkar som alltid röv och många håller den här väldigt högt i karatefilmssammanhang. Jag tycker dock att transportsträckorna mellan fighterna är lite väl tradiga för att det ska hålla för en fyra. Men fightscenerna är fantastiska.
/Surskägget

Sen har vi recenserat Jet Li i ett par av hans filmer tidigare på bloggen (tar inte med Expendablestrilogin här då den känns mer som en Stallone/Stathamgrej):
The Forbidden Kingdom
The Mummy: Tomb of the Dragon Emperor

Julkalendern 2 dec - China Strike Force

@@@
Här får man det mesta man vill ha av en karaterulle från Hongkong. Det inleds direkt med en actionsekvens där våra två hjältar introduceras som stjärtsparkande superpoliser som tränger sig in i skurkarnas HK för att rädda gisslan. Det visar sig dock snabbt att detta bara var en övning och att alla inblandade är snutar. Men genom detta intro vet vi att vi har två snutar som kommer röja loss ordentligt i skurkträsket. De riktiga skurkarna visar det sig snart är Mark Dacascos och Coolio av alla människor. Dacascos är en helt okej actionskådis som kan sina höga sparkar och har förmågan att se tillräckligt tuff ut för att funka som både skurk och hjälte. Coolio däremot är det ett mysterium varför man valde att ha med. Snubben kan inte skådespela sig ur en kakburk och springer mest runt med fånig frisyr och fånigare kläder. Visst blir det lite väl mycket fånig Hongkonghumor emellanåt (denna humor kommer vi återkomma till ofta under kalenderns gång då den upplevs som ytterst fånig och styltad av oss som västerländska tittarna men som gissningsvis måste vara det roligaste som finns för en kines) men när det väl blir action så smälls det på rejält. Vi får både karatefighter, biljakter och shoot-outs så ur actionsynpunkt bjussas på det mesta. I eftertexterna får vi också se hur stuntmännen slår halvt ihjäl sig så att vi ska förstå att det här är svårt och inte görs i en handvändning. Jag gillar det här och är underhållen hela vägen utan att för den sakens skull göra trippelvolter.
/Surskägget

Julkalender 4 dec

Julen handlar om kärlek, brödraskap, vänskap, familj, värme och gulligullgull. Fint så. Men låt oss icke förglömma att det finns så sjukt mycket jävla skit därute i världen så här kommer en bunt ettor att undvika. Inte bara under julhandeln utan jämnt.

Captivity

@

Gäsp. Gääääääääääääääääääsp. Shit vilken tråkig rulle. Det verkar som att nån för länge sen såg den där skräckrullen Dee Snider knåpade ihop, Strangeland eller vad den hette. Den personen fick för sig att göra samma sak i Saw. Nån annan såg den så blev det Hostel. Och personen som gjort Captivity har nog sett alla tre rullarna och tyckte att det en gång för alla var dags att sätta spiken i kistan på seriemördare-med-skumma-rum-där-offer-torteras-filmer. Elisha Cuthbert är filmens stora affischnamn och det räcker inte långt. Jag tycker hon har presterat ganska okej förut i "24", "Girl Next Door" och "The Quiet", men här verkar hon ha noll koll. Kanske är det regissören. Kanske det soppiga manuset. Kanske hon inte ens bryr sig. Vem vet? Trist och oengagerande är det hursomhelst. Filmen försöker med lite olika twists i handlingen som man ser komma i samma sekund förtexterna börjar rulla. Nej nej nej. Se inte den här. 

/Surskägget

Punisher

@

Vissa filmer pendlar för mycket mellan olika genrer för att det ska bli bra. Det verkar som att regissören är otroligt velig och att han inte haft koll på vilken typ av film han egentligen vill göra. Punisher lider otroligt av detta. Ena sekunden vill man förmedla det svarta och hämndlystna. Andra sekunden är det en actionkomedi med överdrivna serietidningsfajter tänkta att locka barn till skratt. Och i tredje sekunden ska det vara en cowboyrulle. Mitt i allt dyker en oengagerad John Travolta upp som den tristaste skurk sen mannaminne. Annars är det inget större fel på skådisarna. Det är manuset som är den sämsta smörja som skrivits sen typ Battlefield Earth. Kommer ni ihåg filmatiseringen av Punisher med Dolph Lundgren för en herrans massa år sen. Det var en klassisk b-action i gammal hederlig 80-talsstil. Men den rockade jämfört med nyinspelningen. Då fattade man i alla fall att Punisher var en arg och svärtad kille. Man lät honom bo i ett kloaksystem. Och han kom bara ut på natten för att döda skurkar. Mängder av dem. Här bor Punisher i ett hyreshus med grannar. Och han dödar inte särskilt många skurkar. Vad är då poängen med en Punisherrulle? Nä, skit i den här. Försök få tag på Dolphs gamla 80-talsepos istället. Där bjussas det om inte annat på en jävla massa smutsig action åtminstone. Som det bör vara.

PS. Det här är alltså den där Thomas Jane spelar Punisher. Det gjordes ytterligare en Punisherrulle ett par år senare som rockade fett.

/Surskägget

Code Name: The Cleaner

@

Seriöst. Cedric The Entertainer är ett fånigt artistnamn. Redan där borde man ana oråd. Men neeeej. Regissören är mannen bakom Flubber. Där har vi två anledningar till oro. Men neeeeej. Filmens skurkar spelas av Nicolette Sheridan och Mark Dacascos. Alla andra springer åt andra hållet vid det här laget. Men neeeeeej. Surskägget petar in filmen och tittar. I en timme och 31 minuter. När förtexterna rullat klart vet han allt som kommer hända i filmen lika bra som om han skrivit manuset själv, producerat och regisserat. Det är som en tråkig Chris Tuckerfilm (och tro mig, alla Chris Tuckerfilmer är usla). Enda behållningen är Lucy Liu, men nej. Det hjälper inte. Inte på långa vägar.
Se. Inte. Den. Här. Filmen. Punkt.

/Surskägget

Date Movie

@

När Mel Brooks gjorde sina parodier brukade han parodiera en viss genre som t ex västernfilmen (Det Våras För Sheriffen), skräckfilmen (Det Våras För Frankenstein, Det Våras För Dracula), sci-fi (Det Våras För Rymden) eller gigantiska mastodontfilmer (Det Våras För Historien). När bröderna Wayans gjorde parodier blev det parodi på skräckfilmer i synnerhet, och populära blockbusters i allmänget (Scary Movie 1+2). Syftet är förstås att visa på det lite löjliga i skräckvästernscififilmerna så att folk kan skratta åt det hela. Men vad i hela världen är poängen med att parodiera komedier? Komedier är ju liksom redan roliga, och det finns ingen riktig poäng med att återanvända ett skämt igen fast lite sämre och i nåt som ska vara en parodi på originalet. Hursomhelst är det precis det Date Movie gör. Den har sina stunder (när Eddie Griffin får en svettig bringa i nyllet och fyrtio kilo brösthår är jättekul) men överlag är den väldigt onödig. Se nåt av Mel Brooks istället, det är bra grejer det.

/Surskägget

The Covenant

@

En gång i tiden gjorde Renny Harlin rätt så bra och coola actionrullar. Die Hard 2, Cliffhanger och Long Kiss Goodnight till exempel. Jag gillade till och med hans hajrulle Deep Blue Sea som om man tar den för vad det är faktiskt bjussade på lagom doser spänning och action. Men sen hände nåt. Vi fick Driven. Jaha? Och Mindhunters (som kanske är bra, men är det nån överhuvudtaget i hela världen som sett den?). Och Exorcist: The Beginning kanske inte vara världens smartaste projekt att hoppa på. Men så kom den riktiga bomben, den där som kan vara spiken i kistan på en mans karriär (eller förhoppningsvis en grym nytändning). Renny bjussade på The Covenant. Tänk Förhäxad möter She’s All That. Typ. Det är häxmästare och snygga brudar och en pisstråkig story vilken full snubbe som helst kan komma på på trettio sekunder medan han tittar på teve. GÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSP. 

/Surskägget

National Lampoon’s Pledge This

@

Det finns bra collegerullar som Animal House, Road Trip och Old School. Sen finns det helt okej rullar som Van Wilder eller Accepted. Sen finns det tyvärr också de helt usla som Pledge This. Jag kan köpa att man har Paris Hilton i en av huvudrollerna för hon är med som producent. Slänger man upp pengar får man vara med i filmen. Det jag har svårt för att köpa är att de stora skämten uteblir, Paris känns okej som skådis för att alla andra skådisar suger nåt så enormt (minst två av dem var med i den där fejkade dokusåpan Joe Schmo Show vilket säger en hel del) och manuset är rent ut sagt bedrövligt. Undvik.

/Surskägget

Ballistic

@

Ibland kan allting se så bra ut på papper (på filmomslaget alltså) men ändå bli så fel så fel när filmen börjar rulla. Ballistic är precis en sån film. Egentligen finns det inget som säger att det här inte skulle vara en standardaction, en svag trea, kanske tvåa, lite tidsdödare men ändå bra drag. En actionrulle helt enkelt. Den har Antonio Banderas och Lucy Liu (vilket borde borga för nån sorts minimikvalité men icke då) och en massa tuffa explosioner och stunts (bland annat ett jag aldrig sett där vi får följa en stuntman hela vägen ner i ett fall ändå till landningen, kan ha varit trickfilmat, men en gut feeling säger att det var en äkta tagning). Men det spelar ingen roll hur många shoot-outs och bilar som exploderar, filmen var så tråkig att jag somnade efter en timme ungefär. Men vad fan! En actionfilm som folk somnar till. VA! Skärpning goddammit.

/Surskägget

The Cave

@

Varför plågar man sig igenom 90 minuter dynga för när man inte ens får betalt för det? Knappast för att Cole Hauser är med i alla fall. Ett dåligt försök till att blanda Alien med lite grottdykning. Trist story, trist action, trista skådisar, usla specialeffekter och pinsamt förutsägbart slut. Se inte! Varningstrianglarna lyser överallt.

/Surskägget

Dagens Hyllning

Drive (1997)
@@@@
Längesen vi hade en "Dagens Hyllning". Kommer bli mer sånt samt småreportage och andra knäppa infall framöver. Blivit lite väl mycket rena recensioner på sista tiden, även om de ALLTID rockar! Anyhoooooo.. Den här stjärtsparkaren. DEN HÄR STJÄRTSPARKAREN får inte falla mellan stolarna. Mark Dacascos har ett super-duper-overdrive-robothjärta och skurkarna vill få tag på det. Hjärtat får honom att bli snabbare och starkare än alla (tänk Jason Statham i Crank fast detta är sju biljoner ljusår bättre!). Till hjälp för att komma undan ondskan får Dacascos den skönt galna Brittany Murphy (R.I.P sweetheart), som kör sitt patenterade söta garv samt Kadeem Hardison som jag inte ens känner igen men som glider omkring med dreads och kör oneliners hela tiden. Det är inte svårt att älska den här rullen. Det är liksom full fart och skurkarna är farligast. Ingenting är vettigt men man bryr sig inte för det sparkas, slåss, skjuts och exploderas i sann påkostad b-filmsanda. Snyggt och glimten, alltid glimten, mitt i ögat. Regissören Steve Wang (Who hell he?! Tydligen bl.a gjort mycket specialeffekter åt stora filmer Predator, Godzilla etc..) måste ha så roligt bakom kameran så det smittar av sig hela vägen till Antarktis. Varför kan inte ALLA filmer vara såhär hela tiden? Hahahaha rackarbajsöset. Se, se om, se imorrn, se igår om det går. Bjussar på trailern!
/Vrångmannen