@@Bettie Page var en pinuptjej på 50-talet som lyckades med konststycket att vara både klämkäckt glad och go samtidigt som hon poserade för s/m-foton med lack, läder och piskor (dock väldigt oskyldiga bilder jämfört med dagens mått mätt). I det supermoralistiska 50-talets USA var detta skandal av stor dignitet och det ledde så småningom till förhör i ett av USA's många sköna utskott för aktiviteter av det ena och andra slaget. Efter ett par år i rampluset hittade Bettie tillbaka till Jesus (hon var uppfostrad som en god kristen) och drog sig tillbaka som modell.
Filmen följer hennes liv under modelltiden med en brutalt snabb tillbakablick på hennes barndom som antyder sexuellt utnyttjande av pappan, men som skyndas förbi så fort att man lika gärna kunde skippat hela den biten. Överlag är detta filmens stora problem. Man skyndar sig igenom Betties kortvariga modelliv och vi får ingen direkt inblick i vad som drev henne, varför hon agerar som hon gör eller vem hon faktiskt kunde tänkas ha varit. Hennes liv utanför modellvärlden ägnas ytterst lite tid, ibland strosar nån pojkvän förbi och beklagar sig att hon är modell, men vi får ingen direkt uppfattning om hur Betties liv faktiskt var. Vilket lite borde vara poängen med en biopic. Däremot har man lyckats återskapa 50-talet på ett schysst sätt, Gretchen Mol som Bettie är övertygande och användandet av svartvitt och färg är coolt. Men det räcker inte för att bli mer än okej.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar