The Deer Hunter

@@@

Varsågoda, jag bjuder på chocken av att inte tokhylla The Deer Hunter sönder och samman. Att det är en bra film är inget snack, men den är samtidigt inte det mästerverk som många tycks anse. En snabb summering av filmen för de som ännu inte sett den, eller som möjligtvis tror att Robert DeNiro bara är den roliga pappan i Meet the Fockers. Tre polare (Robert DeNiro, John Savage och Christopher Walken) vid samma stålverk i liten byhåla i Pennsylvania ska iväg till Vietnam och kriga. De kommer dit och alla råkar illa ut i krigets fasor vilket plågar dem på olika sätt när kriget är över. Framförallt är det en tid under fångenskap när de tvingas köra rysk roulette mot varandra som präglar dem för alltid.

Vissa partier i filmen är magiska och hade filmen hållit samma klass hela vägen hade femman suttit utan snack. Främst är det scenerna i Vietnam som ger mig gåshud. Förmodligen bland de mest äkta krigsskildringar någonsin fångade på film. Problemet är att vi inte befinner oss i Vietnam mer än kanske en tredjedel av filmens totalt tre timmar. Och här infinner sig filmens svaga punkt. Alltför mycket tid går åt till att lära känna karaktärerna. Bland annat får vi ett bröllop med efterföljande fest i 30-40 minuter helt i onödan. Vi hade fått exakt samma känsla och stämning på tio minuter. Jo det hade vi. Samma sak gäller vissa scener när våra hjältar återvänder hem. För mycket tid går åt att etablera det vi redan vet. En film som är tre timmar lång måste vara intressant hela tiden. The Deer Hunter hade tjänat på att kortas ner en timme. Trist att regissör Michael Cimino inte hört uttrycket: "Kill your darlings".

/Surskägget

@@@@+
En trea?! Yous crazy?! Kapten Haddock kvävde sig precis med sitt eget skägg! Håller med om att The Deer Hunter bitvis är lite väl långdragen men annars är den klockren. Regissören Cimino hade inte vunnit ett dugg på att korta rullen med en timme. Tvärtom känns det som att den här smaskiga melodramen vinner på de långsamma stillsamma partierna. Den visar vardagen och våra ”hjältar” både före och efter krigets fasor. Alla huvudroller (De Niro, Savage, Walken och Meryl Streep, som förvisso kanske är mer en biroll) är fantastiska. Fotot, musiken (”Cavatina”) och den omissbara stämningen gör The Deer Hunter till en klockren klassiker i alla lägen. Michael Ciminos CV är en krokig väg (Heaven’s Gate?! Där börjar vi snacka lååångt och tråååkigt!) men The Deer Hunter kör spikrakt och är hans masterpiece (tätt följd av Year of the Dragon).
/Vrångmannen