När jag var liten hade jag en sån där magilåda som morsan köpt åt mig på leksaksaffären. Den innehöll bl.a klassikern gömma-bollen-i-äggkoppen, det gamla ringarna-som-plötslig-fastnar-hur-gick-det-till tricket och lite annat busigt junk som gick sönder fortare än du kunde säga abrakadabra. Det roade i alla fall familj och vänner under en två minuters show framför ett upphängt lakan i vardagsrummet. Burt (Steve Carell) och Anton (Steve Buscemi) har känt varandra sedan barnsben och alltid älskat magi. Deras dubbelakt i vuxen ålder har nu blivit en stor och glittrig succé i Las Vegas. Tyvärr har Burt blivit en egocentrisk och elak tokfrans och det gamla radarparet grälar ofta. En dag börjar publiken sina och de upptäcker att en gatumagiker vid namn Steve Gray (Jim Carrey) hotar deras existens på prispallen som nummer ett. Såhär då. Du har Steve Carell i löjliga frisyrer, paljettkostymer som magiker i Las Vegas och du har hans nemesis Jim Carrey i långt blonderat hål, muskler, tatueringar som är makalöst evil och självupptagen. Det här ska inte kunna bli dåligt men det blev tyvärr en sådär komedi där alla känns trötta och manuset skulle behövts ett par putsningar minst och stoppats i en centrifug för varven. Underbart är dock att Olivia Wilde, som spelar assistenten, är väldigt rolig och scenerna med Jim Carrey när han kör sin street magic är vansinnigt kul. Har man med Jim Carrey så ger man dock honom mer speltid än EN KVART i filmen. What up with that?! Sevärt men besvikelsen är stor när man ser potentialen och ingen annan inblandad i produktionen verkar göra det. Ge Olivia Wilde en huvudroll i en komedi. Nu.
/Vrångmannen
4 kommentarer:
Tadaaaa
HAHAHAHAHA! Ja DET är det roligaste jag sett i kanske mitt hela liv
Jag tyckte filmen var urcharmig. Jag satt bara och log mest hela tiden. Myspys liksom.
Ja, jo, den är ju ok sådär men jag tycker den kunde varit roligare och bjussat mer på toppar. Temat är ju magiskt (fniss) men det lyfter liksom aldrig (fniss fniss).
Skicka en kommentar