Oscarsnominerad dokumentärfilm som följer ett kompani amerikanska soldater i en av de värsta krigshärdarna i Afghanistan. Under ett helt år har de två filmmakarna följt gänget på plats och det är kanske nästan det som är mest imponerande med filmen. Det är nämligen eldstrider mest hela tiden. Soldaterna kan skjuta tillbaka men som kameraman har du bara en kamera att rikta mot fienden. Riskerna regissörerna tog för att spela in filmen var med andra ord enorma. Med det sagt blir det lite väl repetitivt i filmen. Man filmar grabbarna när de röker, lyssnar på musik eller gräver latriner. Sen blir det eldstrid. Sen filmar man grabbarna när de röker, lyssnar på musik och gräver latriner. Sen blir det eldstrid. Etc osv. Det mest intressanta är intervjuerna man spelat in med soldaterna i efterhand och som klipps in emellanåt. Där är det tydligt att en del hanterar krig bättre än andra, men att alla på ett eller annat sätt blivit mentalt skadade. Det som också blir tydligt är att dessa unga amerikanska grabbar får åka hem efter ett års strider medan civilbefolkningen på plats lever kvar - och hur mentalt skadade måste inte de familjerna vara? Kan inte riktigt se varför den blev Oscarsnominerad förutom för att man ville hylla modet hos filmskaparna att vara på plats i krig i ett år.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar