Jag älskar ju mina highschoolfilmer. Även när de kommer form av en dokumentär. Här får vi följa ett gäng olika tonåringar i olika skolor i Chicago som alla har ett brinnande intresse för slampoesi eller poetry slam som det heter på engelska. Det hela går ut på att man får kliva upp på en scen och framföra en egenskriven dikt på max tre minuter inför publik och jury för att försöka få så mycket poäng som möjligt. Man har både individuella och laggrenar. Dikterna får handla om vad som helst, de behöver inte nödvändigtvis rimma och ska framföras med kraft och passion för att säkra höga poäng. Filmskaparna har verkligen lyckats hitta rätt ungdomar att följa. De är karismatiska, duktiga och intressanta med lika mängder svårigheter som guldkorn i sina liv. De är dessutom riktigt grymma på att skriva dikter som berör. Visst, allt är inte bra hela tiden. Men när de prickar in det så prickar de in det sjukt bra. Att i den åldern våga öppna upp sig och blotta alla känslor de i vanliga fall gömmer längst in är både modigt och befriande. Att dessutom göra det i form av en dikt där orden fångar in lyssnaren och suger in en rakt in i deras liv är imponerande. En liten stor film.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar