@@@@
Okej okej okej. Jag
veeeet. Det här är ingen riktig dokumentärfilm. Men den är en
snygg mokumentärfilm och under åtminstone ett års tid trodde de
allra flesta att detta var en dokumentärfilm på riktigt tills
Joaquin Phoenix och Casey Affleck vid premiären avslöjade att allt
var fejk. Men som sagt länge var det ingen förutom de två och
några få utvalda som visste sanningen. Nämligen att
Phoenix/Affleck skulle göra en fejkad dokumentärfilm för att
belysa vår tids enorma intresse för kändisar och kändisskap. Så
när Phoenix strax efter sin Oscarsnominering för Walk The Line gick
ut och sa att han skulle sluta som skådis och påbörja en karriär
som rappare tog det hus i helvete i de flesta skvallerblaskorna och
Internet glödde av fans och journalister som dissade hans nya
karriärsdrag. Att han dessutom började dyka upp i stort yvigt
skägg, slitna kläder, till synes påverkad av alkohol eller knark
eller både och när han gjorde intervjuer gav upphov till många
rykten om hans mentala hälsa. Hahahaha vad Phoenix och Affleck måste
ha suttit och garvat åt alla oss puckon. Som dokumentärfilm håller
denna inte måttet hela vägen. Det är lite för många
transportsträckor och några onödiga scener. Som mokumentärfilm är
den briljant och det är som sådan den ska ses givetvis. Vissa
scener är pinsamt jobbiga att se och Phoenix gör ett så bra jobb
så det är svårt att veta när han är sig själv och när han
spelar en galen roll av sig själv. Ett lysande porträtt av en
plågad själ. Som dock är helt fejkat. Därmed avslutar vi dokumentärtemat för denna gång och ser fram emot ett fortsätt spännande 2015.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar