Boyhood

@@
Nog med dokumentärer på ett tag! Efter tre månaders teman (först november och december med skräck och sedan januari med dokumentärer) har vi mängder med andra "vanliga" filmer som vi inte hunnit med. Först ut blir Boyhood. Jag ska erkänna att det här har varit en av de filmer jag mest sett fram sedan jag läste om projektet för typ 12 år sedan. Richard Linklater, regissören bakom en av mina absoluta favoritfilmer Dazed and Confused, skulle göra en film om en familj där alla skulle åldras på riktigt. Filmen skulle utspela sig under 12 års tid och därmed spelades den också in under 12 års tid. Det är en kanonidé. Synd bara att Linklater gör så lite med den. För även om det är häftigt att se skådisarna bli äldre framför våra ögon (speciellt syns det ju på barnskådisarna som går från små 10-åriga pluttar till vuxna människor) är det det enda som är häftigt med filmen. Karaktärerna utvecklas knappt, handlingen är lika med noll och filmens tre timmar känns nästan lika långa som de 12 år som det tog att spela in skiten. Jag kan leva med att en film är karaktärsdriven, men då ska ju karaktärerna utvecklas själsligt, mentalt och psykiskt inte bara fysiskt som här. Linklater skildrar vanligt Svenssonliv utan att peta in några som helst dramaturgiska attribut. Problemet är bara att det vanliga Svenssonlivet är skittrist att kolla på. Tänk själva att ni filmar små snuttar av era polares liv under 12 år och sedan klipper ner det till tre timmar. Nån gifter sig, nån skiljer sig, nån har barn, nån annan pluggar och nån fjärde är arbetslös. Jaha? Ingen bryr sig för så är livet. Jag behöver inte få det upptryckt i nyllet i tre timmar av nån Hollywoodregissör som verkar ha glömt hur man skriver bra manus med bra karaktärer. Jämför med Dazed & Confused som också är en karaktärsdriven film utan nån direkt handling. Jävlar vad det händer grejer hela tiden där. Att Boyhood är nominerad till en uppsjö Oscars är bara trams. Publiken har låtit sig lurats av bländverket att filmen tog 12 år att spela in. Att de 12 åren sedan resulterade i nåt som är lite blaha, mnjaha, verkar ingen bry sig om.
/Surskägget