Spännande. Minns ni det? När någonting var riktigt spännande? Det är tyvärr inte ofta som den här gamle Vrångmannen sitter som på nålar nuförtiden. It Follows är en sån film. Spännande. Den har hyllats överallt som en av de bästa skräckfilmerna på flera år. Jag tycker nog mer att filmen är en övernaturlig thriller med skräckinslag, men vem bryr sig egentligen när det är så här bra. En ung tjej (Maika Monroe från lysande The Guest) har sex med en kille. Han berättar snart att han har överfört någonting ont till henne. Någonting som "följer efter". Det ryser i mig nu bara jag skriver detta (för jag har nyss sett filmjäveln!). It Follows är snyggt plåtad och välspelad. Den amerikanska förorten ser ut som på riktigt, ödslig och lite elak, samt att avsaknaden av vuxna nyckelpersoner i storyn är ett genidrag. Den har också den där sköna 80-talskänslan som vi fått smaka på i filmer som The Guest och Cold in July. Det återhållsamma och stämningsfulla syntscoret förstärker naturligtvis detta. Filmen tar sig tid att sakta bygga upp en otäck historia. Den lånar lite här och var från andra rysare, men har trots detta hittat sin egen stil och sitt eget språk. Jag blev inte direkt rädd, även om rullen framkallar ett visst obehag. Framför allt så är den spännande. Riktigt spännande. Sa jag förresten att jag inte var rädd? Jag börjar bli det nu. Sakta men säkert. Jävla skit. It Follows...
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar