@@@
Harrison Ford "tar över" rollen som Jack Ryan från Alec Baldwin (som spelade karaktären i Jakten på Röd Oktober). Och Ford är som klippt och skuren för rollen. Ryan är en actionhjälte som egentligen aldrig vill vara ute på fältet och skjuta skurkar men som alltid råkar hamna i de situationerna mot sin vilja. Denna film tar avstamp i London där Ryan hindrar en avbrytargrupp ur IRA från att kidnappa en i den brittiska kungliga familjen. Olyckligtvis skjuter han ihjäl en av irländarna varpå han får en dödsfiende i form av äldre brodern Sean (spelad av Sean Bean lååååångt innan han blev Boromir med hela världen). När Sean flyr finkan är det givet att han ska hämnas på Ryan och så börjar en katt-och-råttalek där Ryan jagar Seans IRA-grupp och Sean jagar Ryans familj. Det är högt tempo genomgående med lagom doser action och handling. Ford var här i början av 90-talet fortfarande en stor actionstjärna till skillnad från den gamle oinspirerade gringubben han blivit nu (jag menar när var det vi såg en relevant och intressant film med Ford i huvudrollen sist?) och ger prov på sin talang som actionskådis genom att sälja in både familje/dramabitarna och actionscenerna lika mycket. Filmen har åldrats en smula men inte så mycket som jag trodde och det är fortfarande en bra actionstänkare.
/Surskägget
@@@
Ford axlar manteln för andra, och tyvärr sista, gången som Jack Ryan. Den här gången har han klivit upp ett par pinnhål på karriärsstegen och sitter som en mellanchef på CIA. Det leder till att han ovetandes blir inblandad i en annan CIA-chefs hemliga och olagliga plan att döda alla knarkbaroner i Colombia. Tom Clancy (som skrivit böckerna om Ryan) har en förmåga att ordbajsa ur sig 800-1000 sidor per bok i Ryanserien. Det gör givetvis att man stöter på otroligt många karaktärer, många olika röda trådar och mängder med sidohandlingar. Patrioter skar skickligt bort allt lullull från boken, medan Påtaglig Fara till viss del behåller Clancys ande så att säga. Det är både på gott och ont. Som Clancyfan är det kul att man får lite mer kött på benen, men å andra sidan springer filmen iväg på två å en halvtimme och det blir lite väl mycket av det goda. Återigen är det dock ett solitt hantverk med ett par, tre stora actionsekvenser och så en hel del politik och skumraskspel däremellan. Varför det inte blev fler Ryanfilmer med Ford har jag ingen aning om, men det hade varit kul att få följt med Ryan hela vägen till presidentposten som har får i senare böcker.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar