Django

@@
Enligt filmens omslag tycker självaste Quentin Tarantino att detta är den bästa av alla spaghettiwesterns som någonsin gjort. Och ingen har väl missat Tarantinos hyllning till just denna film (och spaghettiwesterngenren överlag) som han döpte till Django Unchained och som är ett frippin' mästerverk? Bara för att man råkar vara ett geni som spottar ur sig mästerverk som andra spottar ur sig snorkråkor betyder inte att man har bra smak när det gäller andras filmer. Django (den italienska versionen som recenserar här och nu) är allt annat än den bästa spaghettiwesternfilmen som gjorts. Alla tre i Mannen Utan Namntrilogin är låååååångt mycket bättre och givetvis även Once Upon A Time In The West eller till och med Trinityfilmerna eller Mitt Namn Är Nobody. Django har sin charm givetvis och det är kul med en hjälte som det liksom inte går nåt vidare bra för. Även vid de tillfällen när det ser ut som att han ska lyckas så går nåt snett till slut. Samtidigt är det rätt taffligt gjort och det är uppenbart att Sergio Leone kunde göra så mycket mer med filmmediet än Sergio Corbucci som rattade Django. Men fine. Som en klassisk hämndspaghettiwesternfilm funkar det, om än knappt. Slutscenen är rätt tuff och sista bilderna från kyrkogården snygga på sitt karga, smutsiga vis. Det räddar dock inte hela filmen. Mest en film idag för de som vill veta vad Tarantino går igång på.
/Surskägget