lördag 31 oktober 2015

Spectre

@@@
För mig var detta en av årets mest emotsedda filmer (den andra är förstås Star Wars: The Force Awakens). Stort Bondfan som man är har man ju sett alla filmer för många gånger för sitt eget bästa och det är en filmserie som jag gång på gång går tillbaka till för nya tittar och upplevelser. Förra filmen Skyfall var ett enda stort: "JAAAAA!!!" speciellt efter besvikelsen med Quantum of Solace som aldrig lyfte. Trailern lovade dessutom en hel del så förväntningarna var hyfsat höga. Och inledningsvis uppfyller filmen alla förväntningar man kan ha. En skitsnygg inledningsscen i en enda åkning banar väg för en helgalen actionsekvens i Mexiko där man firar dios de los muertos, de dödas dag, en sorts Halloweenfirande gånger tusen. Efter detta planar filmen ut rejält och tar aldrig riktigt fart igen. Det kan vara en av de mest pratiga filmerna i serien och med undantag för inledningens actionsekvens och en skitcool tågfight (som givetvis refererar till slagsmålet på tåget i From Russia With Love) så är det inga actionscener som sticker ut eller är speciellt minnesvärda. För att vara Bond är den helt enkelt ganska tam. Det jag dock stör mig mest på är att vi äntligen i nystarten har kommit fram till att introducera Spectre och Blofeld till serien igen. Och så slarvar man bort det totalt. Blofeld är mer eller mindre helt anonym större delen av filmen och när han väl kommer in i handlingen är det knappt nån tid kvar av filmen. WTF!!?? Jag menar Jaws och Goldfinger i all ära men Blofeld ÄR Bondskurkarnas superskurk. Att då helt och hållet ignorera honom i nästan hela filmen är ett hån och en skam. Christoph Waltz gör visserligen en bra tolkning av herr Blofeld men det gör nästan bara att man blir ännu argare. Här har du en ikonisk skurk spelad av en skådis som är kung på att göra bra skurkar och så skiter du i att ha med honom större delen av filmen. Seriöst! På plussidan är att man verkligen ansträngt sig i den här att hela tiden göra små antydningar till tidigare Bondfilmer. Helikopterscenen i inledningen kan härröras till introt i For Your Eyes Only. Bläckfiskloggan Spectre använder sig av är givetvis Octopussy. Tågfighten är som sagt From Russia With Love. Skurken Bond slåss mot borde vara en hyllning till Oddjob från Goldfinger. Det underliggande voodootemat i många av de masker under dios de los muertos påminner oss om Live and Let Die. När Bond smyger runt mot slutet av filmen och ser måltavlor med sitt ansikte påklistrat förs tankarna till The Man With The Golden Gun. Och så vidare. Det finns mängder med referenser hela tiden att upptäcka och förmodligen fyrtio till när man ser om den. Till och med Tarantino får en lite hyllning när Waltz och årets Bondbrud Léa Seydoux (som spelade mot varandra i Tarantinos Inglourious Basterds) i en scen droppar ett kort replikskifte som refererar till inledningsscenen i Basterds. Snyggt.
/Surskägget
PS. Som vanligt i Bondsammanhang tipsar vi om Kuntzas mycket djupgående analys av filmserien. Del 1. Del 2. Del 3. Del 4.

Inga kommentarer: