Att göra vettig skräckfilm kräver mycket. En viktig del är en fingertoppskänsla för vad som skrämmer folk i grund och botten. Jag anser att en riktigt bra rysare behöver en schysst story, tajming och karaktärer vi bryr oss om. Filmhistoriskt sett har skräckfilmen varit det svarta fåret inom filmindustrin. Hitchcocks Psycho t.ex blev ju slaktad av kritiker när den kom ut 1960 och ansågs som ett rejält lågvattenmärke av förstå-sig-påarna (även om den blev en enorm publiksuccé). Idag hyllas den som ett mästerverk och är en rejäl milstolpe i genren. Vill man se någonting annorlunda och lite överraskande idag så blickar man kanske mot öst. Japan och Sydkorea t.ex har varit väldigt framgångsrika i den här genren och en hel del av filmerna har nått en stor publik i väst samt en obligatorisk anglosaxisk remake från Hollywood som ofta är sämre. A Tale of Two Sisters är alltså en sydkoreansk rysare från 2003 som handlar om två systrar som kommer hem efter att ha spenderat tid på ett mentalsjukhus. Men hemmet de återvänder till är långt ifrån en friskare miljö än den de nyss lämnat... Det här är toppen. Inte bara som psykologisk skräckfilm utan som bra film i allmänhet. Ytterst välgjort och långsamt hårresande. "Two Sisters" har en stämning så tät så du nästan kan skära i den med kniv. Regissören Jee-woon Kim har även gjort kalasrullen I Saw the Devil samt snygga kriminaldramat A Bittersweet Life. Han var över till USA en sväng också och satte Schwarzenegger på kartan igen med actionstänkaren The Last Stand (lite underskattad tyckte både jag och Surskägget). Naturligtvis så kom det så småningom en (inte helt oäven) mellanmjölksremake på Two Sisters betitlad The Uninvited, med bl.a Emilie Browning, Elisabeth Banks och David Strathairn. Är man lite less på samma gamla skåpmat inom rysargenren, och vill bli lite skrämd, så rekommenderar jag A Tale of Two Sisters. Detsamma om man bara vill ha en lite annorlunda filmupplevelse från en annan kultur helt enkelt.
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar