En film jag hade betydligt högre förväntningar på då själva ämnet öppnar upp för en mycket intressant inblick i liv man inte kan föreställa sig ens i sina mörkaste drömmar här uppe i trygga, säkra Sverige. Det handlar om ett av de många bordellkvarteren i Indien och specifikt de barn som föds och växer upp där innan de blir tillräckligt gamla för att själva bli prostituerade om de är tjejer eller alkisar/narkomaner/tjuvar/banditer etc om de är killar. Vi följer en brittisk fotograf som under flera års tid i perioder bott i detta kvarter och kommit barnen nära. Hon bestämmer sig för att hålla kurser i fotografering och utrustar ett gäng ungar med kameror så att de kan fota och lära sig att det finns annat i livet än bara hemskt, hemskt, hemskt. Hon försöker även få in dem i skolor så att de kommer bort från miljön. Vissa bitar av filmen är oerhört gripande när vi får följa dessa barn i deras vardagliga liv. Hade hela filmen koncentrerat sig på detta hade den kunnat bli oerhört stark och en riktigt sjujäkla bra dokumentär. Tyvärr ligger för mycket fokus på brittiskan som försöker hjälpa ungarna och då blir det liksom bara en hej-här-kommer-jag-och-ska-minsann-hjälpa-dessa-kids-för-att-jag-är-från-väst-och-ska-rädda-alla. Hela tiden förstår man att hon inte kommer kunna rädda nån och så blir det också i slutet. Nja, har man nästlat sig in i hemmen i dessa kvarter borde man ha gjort mer med denna film.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar