@@@@
Vilka fantastiska människor det finns där ute i världen. Denna dokumentär påminner starkt om den om Anvil som släpptes för ett par år sedan. Ni vet, den där kanadensiska hårdrocksgruppen som var på vippen att slå stort, större än alla andra, men som istället blev en knapp fotnot i historieböckerna. Där andra skulle lagt av fortsatte Anvil att kämpa och kämpa och kämpa. Den här filmen handlar om Thor. Nej, inte Marvels serietidningshjälte, inte Chris Hemsworth, inte mytologins åskgud. Det här är hårdrocksbandet Thor vi snackar om med sångaren och frontfiguren Thor i centrum. Liksom Anvil är Thor från Kanada och tydligen vet en kanadensare inte när det är dags att slänga in handduken hahahaha. Thor kämpar på. Hela tiden är han precis på gränsen att slå stort när något händer som gör att han får börja om på små, små pubar och ibland spelar för 10-15 personer som mest. Trots allt detta kämpar han på och till slut får han sitt erkännande här i Sverige på Sweden Rock Festival och Muskelrock. Där ser man. Dokumentären följer honom från hans första stapplande steg i nöjesbranschen som nakenservitör i Hawaii till den avslutande finalen på Muskelrock där jublet når himlens höjder. Ibland är det Spinal Tap över det hela, och ibland är det lite ledsamt att det aldrig tycks gå vägen för honom. Hela tiden är det ärligt och närvarande och mer än så kan man egentligen aldrig begära av en dokumentärfilm.
/Surskägget
tisdag 3 januari 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
3a
Minus 1 för hans musik
Skicka en kommentar