måndag 2 januari 2017

Janis: Litte Girl Blue

@@@@
Uttömmande dokumentär om en av de mest unika röster som hörts på skiva - Janis Joplin. Att hon bara hann bli 27 år gammal är synd och skam då hon förmodligen hade så mycket mer att ge. Tittar man på andra artister med unika röster har de förändrats och förädlats genom åren och ju äldre artisten desto mer unik blir rösten. Regissören har verkligen lyckats skrapa fram en veritabel guldgruva av gamla filmklipp, intervjusnuttar, brev till familjen, foton och liveframträdanden som varvas med nyinspelade intervjuer med de som var där och kände henne. Fram växer en bild av en komplex människa som efter att ha blivit mobbad i skolan hittade sin röst och sedan kämpade hela livet för att vara en i gänget även långt efter att hon inte behövde det längre. Alkohol och knark kommer tidigt in i bilden och det som först bara är lite festande spårar förstås ur helt ju kändare hon blir som för många andra. Tragiskt nog var hon ren så vitt alla visste när hon plötsligt fick ett återfall och överdoserade bara veckor innan skivan som skulle innebära det riktigt stora genombrottet släpptes. R.I.P. Janis Joplin.
/Surskägget

@@@@
Riktigt bra och insiktsfullt om en av de stora och unika rösterna i musikhistorien. Man blir både varm och ledsen. R.I.P. Janis Joplin.
/Vrångmannen

Inga kommentarer: