Den första Beckfilmen som är genuint bra, inte bra för att den är så dålig. Första delen i en ny säsong och för en gång skull väljer man att ha en story som är enkel och pang på till skillnad från de allra flesta filmerna i säsongen innan där allt skulle skruvas till och vridas runt i nån sorts desperat jakt på att vara "fiffig" och "nyskapande" när man i själva verket bara blev "patetisk" och "trist". Här är det en samtidigt så enkel och oerhört komplex, intressant och alltid aktuell fråga som kvinnomisshandel som står i centrum. En man hittas mördad och frugan (mycket bra spelad av Källa Bie) och de två barnen är spårlöst försvunna. Efter ett tag inser man att kvinnan flytt för att hon levt i ett destruktivt förhållande där en dominant man misshandlad henne både psykiskt och fysiskt. Snart inser man att det inte är den mördade mannen som misshandlat henne, det är en ny pojkvän, som är polis! Det här är faktiskt en tät och spännande story som kretsar kring det enkla, vardagliga och som ger oss en inblick i vilket helvete vissa kvinnor och barn lever i. Persbrandt som Gunvald lyser extra starkt i den här filmen och äntligen får vi en shoot-out och jakt på hustaken som är spännande på riktigt. Inte ens Becks dotter är sådär våldsamt grinig denna gång. Däremot vill grannen bjussa på en stänkare, allt annat vore otänkbart.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar