Den andra Beckfilmen detta sura skägg faktiskt hade sett innan jag fick för mig att se alla på raken under x antal kalla vinterkvällar (för att vara ärlig var det mest ljumma vårkvällar som gick åt att beta sig igenom all 34 Beckfilmer med herr Haber som Beck men många gånger kändes de svinkalla för guuuuu skräpet) och den film som avslutar den första delen i Beckserien. Den gick faktiskt på bio och att något såhär dåligt kunde släppas på bio (och bli publiksuccé) är bortom rim och reson. Hursomhelst bjuds vi på en väldigt luddig historia där hela tunnelbaneperronger släcks ner varpå nån med såna där När Lammen Tystnargoogles som gör att man ser i gröna toner i mörkret knivhugger folk som står på perrongen till döds. Det visar sig vara en "liga" tonåringar som är med i en "dödskult" på the internets för där händer allt läskigt (jo 1997 hände allt läskigt på the internets). Exakt varför tonåringarna är med i "dödskulten" och varför ett tiotal kids skulle få för sig att hugga ihjäl folk bara för att (och hur de har möjlighet att släcka ner hela tunnelbaneperronger) får vi aldrig förklarat. Mitt i denna gröt följer vi en tunnelbaneförare (som vi ska tro är mördaren) och hans lite knäppa syrra (som är med i dödskulten). Som ni kan se på omslagsbilden skrev en glad recensent från Svenska Dagbladet: "...samma stämning som i Blade Runner och Seven" och jag förutsätter att personen fick sparken som filmrecensent på stående fot och sedan dess aldrig fått skriva en rad om filmer igen nånstans i hela världen. Att jämföra den här dyngan med Blade Runner och Seven är som att jämföra en trestjärnig Michelinrestaurang med Ikeas femkronorskorv. Faktiskt är det lite värre. Nån viftar med en pistol. Gunvald svär lite. Dottern är allmänt folkilsk. Och gissa vad grannen frågar?
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar